Det är viktigt att komma ihåg att Sverige och svenskar inte är normen. Vi är ovanliga, speciellt om vi talar om ledarskap, betonar internationaliseringskonsulten Anette Engström.
- Varje kultur är i sig motstridig, likadant med den svenska. Samtidigt som vi är ytterst grupporienterade i jobbet hyllar vi individualiteten, den lilla enheten i privatlivet. Det finns massor av ordspråk som bekräftar detta, som "Själv är bäste dräng" och "Ensam är stark". Sköt dig själv-mentaliteten är något som ofta förvånar utlänningar.

Hur gör man då i andra länder?
Det vore en sisyfosuppgift att beskriva alla länder och alla sätt, men ett belysande axplock kan vi bjuda på.
Lektion ett är att komma ihåg att varken chefer eller medarbetare tänker eller arbetar på samma sätt som vi. Miljön är sannolikt formell och hierarkisk. Och eftersom det är ledarskapet som anger tonen i de arbetsrelaterade kontakterna handlar det mycket om att foga sig efter chefen. Därför är det klokt att iaktta och anamma så mycket som möjligt. Svansviftningar uppåt kan vara bästa sättet att klara sig i jobbet.
- Att fjäska, eller vi kanske hellre ska kalla det att vara följsam eller förekommande, är viktigt i de flesta kulturer. Som svensk kan man tänka på att inte ifrågasätta så mycket. Det är balansgång man får lära sig och behöver inte innebära att ge upp sin personlighet eller vika sig totalt.
I EU exempelvis är finnarna mycket uppskattade för sin följsamhet och diplomati. De oppositionella svenskarna anses som bråkstakar.

Att förstå varför saker är som de är ger försprång.
- Språkkunskaper är nyckeln till en kultur. Men du förstår inte självklart kulturen för att du kan språket. För att nå dit måste man umgås med "locals" och lära kulturen en liten bit varje dag, säger Anette Engström som arbetar med 30 kulturer och har bott i flera olika länder.
Och tro inte att du kan kulturen och förstår arbetslivet för att du har studerat i ett land ett par år - att arbeta där är en helt annan sak. Dessutom är det två skilda världar att arbeta i ett svenskt företag utomlands och i ett utländskt företag i utlandet. Det svenska företaget är mycket mer informellt på de flesta plan och har ett "rundare" mönster.
- Sverige, tillsammans med Australien och Nya Zeeland, är det minst statustänkande landet i världen. På gott och ont. Många unga i näringslivet ute i Europa gillar det svenska mönstret, med jämlikhet chef-medarbetare, lagorientering och lärande organisationer. Man ser att man kan göra ett fel utan att bli nedvärderad, säger Anette Engström.
- Det vi brukar få kritik för är att vi aldrig kommer till skott och att det saknas eller är på tok för lite uppföljning. Vi är bra på att motivera men tar inte hand om det vi satt igång.
Att beslut dröjer ibland beror förstås på att alla ska få komma till tals, ifrågasätta och ge nya förslag.

Chefen lyssnar, debatterar och coachar.
Så icke i andra länder, där den svenska chefen anses otydlig och osynlig. I andra länder är hierarkin mer eller mindre cementerad. Chefen är chef, bestämmer och ger order. Medarbetaren är medarbetare, fogar sig och lyder. Ovant och otrevligt för svenskar. Vi uppfattar distans som negativt men i andra länder ser man det som att man vet vem som bestämmer.
- I Norden utmärker sig Finland med chefer som skjuter från höften. De är dåliga på att informera och ändrar och bestämmer utan diskussion. Det är handling, inte snack, som gäller och det kan göra svenskar galna. Finnar älskar att ta individuellt ansvar och tackar aldrig nej till mera arbetsuppgifter. Så spela aldrig oåtkomlig eller säg att du ska fundera på saken - då kan du vara överspelad och chansen kommer antagligen aldrig igen.
- Finnarna tycker att svenskar är överartiga och överpositiva och har en tendens att hoppa över det negativa. "Du smörar. Presentera nackdelarna först, annars tror vi inte på dig."
De förstår inte varför vi måste veta vad alla tycker innan det händer något. Där svenskarna marinerar beslut i tid - ju längre tid desto viktigare ärende - tycker finnarna att det är ineffektivt och idiotiskt. Vi planerar, de agerar. Finnarna känner inte till Jantelagen, en bibel för övriga nordiska länder, med extra stark hemvist i Norge. Där existerar knappt bonus, en ojämlikhet som skulle tyda på att några är bättre än andra.

Ingen övertid I Norge
I Norge är chefen patriark. Han eller hon bryr sig om sina medarbetare och jobbar för att allt ska fungera. Det är inte vanligt att jobba över i övriga Norden, och definitivt inte i Norge.
- Ring fem minuter efter stängningsdags och det är garanterat ingen som svarar. Däremot umgås man mycket utanför arbetstid, där kan man lära sig mycket om livskvalitet. I Norge arbetar man för att kunna leva, inte tvärtom.
Allt ska processas, annars händer ingenting. Norrmännen är mycket informella och individualistiska. Det är till exempel viktigt att få klä sig som man vill. En chef från Nya Zeeland sa en gång till sina norska medarbetare att han tyckte de klädde sig som sopsäckar. I gengäld tycker de att svenskar är uniformerade.
De gemytliga danskarna bryr sig inte om artigheter eller omskrivningar, påstår Anette.
- Det viktigaste är att det blir rätt. Men de kan vara noga med titlar när de skriver brev. Så håll reda på rätt titel, luddiga uttryck som konsult duger inte.
Likadant i Tyskland, ultrakonservativt i sitt ledarskap. Status, statusprylar och fjäsk är viktiga beståndsdelar i det manligt dominerade arbetslivet. En lag om att kvinnor inte fick ta arbeten som menligt kunde inverka på deras plikter i hemmet togs bort 1976 men fungerar fortfarande i praktiken. 40 procent av studenterna är kvinnor men de återfinns sällan i högre positioner i arbetslivet. Möjligen som chefssekreterare, med makt att agera stoppkloss i telefon. Svenskar är ovana vid mutor men en ask choklad eller en scarf lossar på klossen.
- Svenskor som ska jobba i eller med Tyskland måste ha tre skinn på näsan. Och tänk på att tala i man-form. Att vara opersonlig och saklig är fint, att vara personlig visar att man är känslomässigt engagerad och det går inte hem

Arbetet präglas av grundlighet och omständlighet.
- Om du ska göra en presentation ska den vara i strikt kronologisk ordning och innehålla mycket siffror och fakta. Tyskarna vill ha en summering på slutet, som innehåller allt du redan sagt.
Fransmännen däremot vill ha en kort summering med utrymme för egna slutsatser. De kan tänka själva och läser logik från första klass.
Svenskar brukar ha rätt svårt för franskt arbetsliv. Där är det mycket show kring chefen som i det närmaste betraktas som en gud.
- Spela spelet! Chefens ord är lag och det är lika bra att göra som chefen säger, oavsett vad man tycker. En fransk chef vill framstå som mycket viktig och upptagen. Han låter gärna folk vänta utanför sin dörr och det anses som en ära att bli insläppt till chefen, till och med om man blir utskälld.
Måttligt lockande för belevade svenskar således.
- Jag tycker att vi ska fortsätta att vara artiga. Det är en styrka och hela världen talar om oss som ödmjuka och goda lyssnare.