Hoppa till huvudinnehåll
Pension

Äldre som byter jobb riskerar sämre pension

Äldre arbetstagare som byter jobb kan drabbas av en pensionssmäll. De kan förlora mycket pengar som pensionärer om den nye arbetsgivaren valt en avtalspension som missgynnar äldre. Unionens Jonas Olsson varnar för konsekvenserna av det nya systemet för avtalspension.
Carl von Schéele Publicerad

Förra året slöts en överenskommelse som förändrade villkor i avtalspensionen för privatanställda tjänstemän, ITP:n. Från och med i sommar gäller det nya systemet i allt väsentligt.

Hittills har avtalspensionen varit förmånsbestämd och kompletterats med en mindre del, en premie på två procent som arbetstagaren själv har kunnat placera i olika fonder (ITPK). För normalinkomsttagare har detta garanterat en avtalspension på ca tio procent av slutlönen ovanpå den statliga pensionen.

Men nu har parterna kommit överens om en ny avtalspension som införs parallellt med det gamla systemet och gäller alla som i år fyller 28 år eller är yngre. Det är en premiebaserad avtalspension som även kan väljas av företag som inte haft kollektivavtal förut men nu undertecknar ett. Då kommer den nya avtalspensionen omfatta alla anställda, oavsett ålder.

I den nya ITP:n betalar arbetsgivaren en bestämd premie, 4,5 procent. Pensionens storlek beror på i hur många år premien har avsatts och vilken avkastning pensionsfonderna ger. För en ung person som hela sitt yrkesverksamma liv är med i det nya systemet ska det ge lika mycket i pension som det gamla.

Äldre arbetstagare som byter arbetsgivare och går över till den premiebestämda ITP-pensionen kan däremot få problem.
- För den som är över 50 år är det garanterat en stor risk att bli förlorare. Om man är under 35 år är det inte alls lika farligt, säger Jonas Olsson, som handlägger pensionsfrågor på HTF.
Han uttrycker sig vagt, eftersom det är mycket svårt att säga något generellt om hur mycket olika individer kan förlora eller exakt i vilken ålder risken blir uppenbar.
- Var och en måste göra en bedömning och även fundera över vad som kan hända med ens karriär, säger Jonas Olsson.
Han ser också en svårighet för individen som ställs inför valet att byta jobb till en arbetsplats med det nya systemet. Det är svårt för individen att ha relevant information för att kunna fatta ett välgrundat beslut.
- Individen måste ställa sig frågan om man är beredd att byta en högre lön mot en eventuellt sämre pension, säger Jonas Olsson.
Han konstaterar också att arbetslösa inte har något val. De måste ta arbeten som erbjuds och har inte rätt att tacka nej till ett arbete för att avtalspensionen är oförmånlig.

Den nya avtalspensionen för privattjänstemän har en lång övergångstid. Företag som redan har förmånsbaserad pension kan inte byta till den premiebestämda pensionen. Företag som sluter kollektivavtal för första gången har däremot valmöjligheten, men om de vill använda sig av den premiebestämda nya ITP:n måste facket godkänna lösningen.
- Ja, det är för att täppa till kryphål. En koncern skulle annars kunna starta ett nytt dotterbolag, välja den nya ITP:n och flytta över äldre personal för att få ner premien för dem. Har företaget redan innan de skriver på kollektivavtalet dessutom haft en pensionsplan måste vi se till att de anställda inte förlorar om de byter pensionssystem, säger Jonas Olsson.

I den nya ITP är premien densamma för alla, 4,5 procent, medan premien stiger med tjänstemannens ålder i det gamla systemet. Men Jonas Olsson konstaterar att det inte är självklart för alla nystartade företag att välja den nya ITP. Han kan tänka sig att en del väljer det äldre förmånsbaserade systemet.
- Ja, det kan annars bli svårt att attrahera äldre i ett läge med hög efterfrågan på arbetskraft. Dessutom kan den nya ITP bli dyrare för företagen, beroende på hur åldersstrukturen ser ut, säger han.

(Lön & Jobb nr 6-2007)

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Pension

Lista: Pensioneringens 7 faser

Vi säger inte att du ska låta bli att gå i pension. Men sätt dig gärna in i vad det innebär innan du skriver på något. Pensioneringens sju faser beskriver stadierna en tjänsteman kan gå igenom vid pensionering.
Johanna Rovira Publicerad 17 november 2025, kl 06:01
Två gubar på en parkbänk
Att hamna på en parkbänk som pensionär kan bli verklighet i ett av pensioneringens sju stadier. Men det behöver inte sluta där. Foto: Johanna Rovira
  1. Förväntansfasen

    Det här är den klart trevligaste fasen som infaller när du inser att du kan göra det du förmodligen längtat efter ett helt arbetsliv – bli herre över din egen tid genom att gå i pension. Kollegor lyckönskar dig och ger dig tårta och presenter - förhoppningsvis något mer användbart än en käpp och fågelfrön att mata duvorna med. Även om en del kanske kommer med ålderistiska pikar, kan du utgå från att de flesta bara är avundsjuka på din stundande frihet.

     

  2. Åh fasen-fasen

    Infinner sig när du plötsligt inser att du måste lämna ifrån dig din dator och din mobiltelefon och betala själv för gymkort, kaffe och frukt hädanefter. Denna fas kan också infalla när första pensionsutbetalningen dimper ner i brevlådan och du erfar att summan är betydligt lägre än vad du förväntat dig.

     

  3. Förnekelsefasen

    Förnekelse kan dyka upp lite nu och då, ofta när du hamnar på middagar och din bordsgranne frågar dig vad du gör. Att erkänna att du är pensionär kan bära emot de första tio åren eller så, en del löser problemen med att säga att de är friherrar eller svamla om styrelseuppdrag eller uppenbara hobbyer. Du befinner dig fortfarande i förnekelsefasen om du föraktfullt fnyser när biljettförsäljaren eller kassabiträdet försöker pracka på dig pensionärsrabatt.

     

  4. Besvikelsefasen

    När verkligheten börjar sjunka in och du upptäcker att det bara är gamlingar med på resan du bokade in för att fira friheten, kommer oftast besvikelsen krypande. Denna fas kan också infinna sig när du ryktesvägen nås av nyheten att din efterträdare blir avlastad av två assistenter och/eller att organisationsförändringen du förespråkat i årtionden plötsligt blir verklighet.

     

  5. Förhandlingsfasen

    Du försöker återfå kontrollen över ditt liv och när du stöter på din gamla chef undersöker du möjligheterna att få jobbet tillbaka. Man har ju viss ångerrätt när man köper en ny dammsugare, så varför inte när man går i pension? En mogen tjänsteman är trots allt billigare att anställa än någon ungtupp som knappt kan stava till verksamhetsplanering. 

     

  6. Depressionsfasen

    En period av nedstämdhet infinner sig när verkligheten blir allt mer påtaglig och du upptäcker att ingen har tid för dig, eftersom de har fullt upp med sina jobb. Känslan av utanförskap förvärras när du märker att arbetsgivare uppenbarligen lider av kollektiv åldersfobi och du får nej på eventuella ansökningar om att hoppa in som konsult. Du slår lovar utanför din gamla arbetsplats i hopp om att någon kollega ska dyka upp och bjuda in dig på kaffe. Till slut rotar du fram påsen med fågelfrö du fick av kollegorna och tar sikte på närmaste parkbänk.

     

  7. Acceptansfasen

    I detta slutliga skede börjar du acceptera förlusten av ditt jobb och dina kollegor och börjar snegla på fördelarna med din situation. Fem procent rabatt på ICA på tisdagar är inte ankskit. Du kanske anmäler dig till senioruniversitetet eller ansöker om medlemskap till PRO för att få tillgång till en rabatterad drejkurs. Det innebär inte att jobbabstinenesen försvinner helt, men du lär dig leva med tomheten efter jobbet och hittar sätt att gå vidare. 

Brasklapp: 

Pensionering är en unik process och alla går inte igenom samtliga faser i en bestämd ordning. Vissa kan hoppa över faserna helt och hållet och bli precis så lyckliga pensionärer som de hoppades bli.