Ericssons kris är ingen tillfällighet. Trenden med sjunkande investeringar, som inte ens täcker företagens avskrivningar på gamla maskiner och anläggningar, är internationell. Lena Hagman har blickat tillbaka 30 år och sett hur konjunkturer och investeringar brukar följas åt.
- Men nu senast tog investeringarna inte fart förrän i slutet på konjunkturuppgången. Toppen var redan nådd. Det blev kortvarigt trots att många företag slagit i taket och egentligen behövde öka sin kapacitet.
Vinsterna har i stället delats ut till aktieägarna. Lena Hagmans bild bekräftas i en undersökning gjord av Sifs förbundsekonomer Elisabeth Åberg och Emma Åberg. De lät intervjua 300 finans- och ekonomichefer om vilka faktorer som begränsar investeringarna. De två främsta skälen uppgavs vara ägarnas krav på avkastning och kortsiktiga resultat.
Jan Häggström, Handelsbankens chefsekonom, känner igen ägarkraven:
- Många europeiska bolag har hög orderingång men svårt att leverera därför att de inte investerat. Avkastningskravet har inte sänkts trots att lägre räntor gjort det billigare att finansiera investeringar. Det är svårt att förklara.
Häggström menar att Enronkraschen i USA 2002 gjort aktieägarna mindre riskvilliga.
- Det blev mycket fokus på balansräkningarna. Men man kan inte dra alla aktieägare över en kam. Bristen på teknisk kompetens är ett annat skäl till den låga produktivitetstillväxten. Det finns knappt några geologer eller bergsingenjörer i Sverige längre fast vi är ett gruvtätt land.
Förutom ökad intagning till tekniska högskolorna ser Jan Häggström gärna att privata riskkapitalbolag gör det jobb som börsen misslyckats med.
- Bolag som de har investerat i växer bättre än börsbolagen och de krävs inte på kvartalsrapporter.
Hur påverkas allmänheten av inbromsningen i ekonomin?
- Det blir lättare för företagen att höja priserna när man slagit i kapacitetstaket. Den som betalar får leveransen, säger Jan Häggström.
- Om Riksbanken tvingas fortsätta höja räntan kan det ytterligare dämpa investeringsförmågan i mindre företag. Samtidigt behöver Riksbanken hantera tendenserna till inflation och risken för löneglidning på efterfrågade tjänster, säger Lena Hagman på TCO.
BJÖRN ÖIJER
- Men nu senast tog investeringarna inte fart förrän i slutet på konjunkturuppgången. Toppen var redan nådd. Det blev kortvarigt trots att många företag slagit i taket och egentligen behövde öka sin kapacitet.
Vinsterna har i stället delats ut till aktieägarna. Lena Hagmans bild bekräftas i en undersökning gjord av Sifs förbundsekonomer Elisabeth Åberg och Emma Åberg. De lät intervjua 300 finans- och ekonomichefer om vilka faktorer som begränsar investeringarna. De två främsta skälen uppgavs vara ägarnas krav på avkastning och kortsiktiga resultat.
Jan Häggström, Handelsbankens chefsekonom, känner igen ägarkraven:
- Många europeiska bolag har hög orderingång men svårt att leverera därför att de inte investerat. Avkastningskravet har inte sänkts trots att lägre räntor gjort det billigare att finansiera investeringar. Det är svårt att förklara.
Häggström menar att Enronkraschen i USA 2002 gjort aktieägarna mindre riskvilliga.
- Det blev mycket fokus på balansräkningarna. Men man kan inte dra alla aktieägare över en kam. Bristen på teknisk kompetens är ett annat skäl till den låga produktivitetstillväxten. Det finns knappt några geologer eller bergsingenjörer i Sverige längre fast vi är ett gruvtätt land.
Förutom ökad intagning till tekniska högskolorna ser Jan Häggström gärna att privata riskkapitalbolag gör det jobb som börsen misslyckats med.
- Bolag som de har investerat i växer bättre än börsbolagen och de krävs inte på kvartalsrapporter.
Hur påverkas allmänheten av inbromsningen i ekonomin?
- Det blir lättare för företagen att höja priserna när man slagit i kapacitetstaket. Den som betalar får leveransen, säger Jan Häggström.
- Om Riksbanken tvingas fortsätta höja räntan kan det ytterligare dämpa investeringsförmågan i mindre företag. Samtidigt behöver Riksbanken hantera tendenserna till inflation och risken för löneglidning på efterfrågade tjänster, säger Lena Hagman på TCO.
BJÖRN ÖIJER
