Det var 1999 när hon fick jobb som provningsingenjör direkt efter att ha gått ut Chalmers tekniska högskola. Arbetsgivarsidan målade tvärtom upp en bild av en anställd som fullständigt saknade teknisk begåvning, och som trots ständig stöttning underpresterade till den grad att kollegorna protesterade.
- Att vara provningsingenjör är ett detektivarbete. Alla kan inte vara detektiver, alla kan inte vara provningsingenjörer, sa Teknikarbetsgivarnas jurist Andreas Modigh.
Om företaget var kritiskt till hennes prestationer så framgick det i alla fall inte av kompetensutvecklingssamtalen, påpekade Sifs jurist Magnus Bäckström. 2003 bedömdes hennes insats som "stabil" av chefen. Bortsett från en oavslutad kurs för att ta lastbilskörkort har hon inte heller fått någon utbildning av företaget.
I samband med att Sifmedlemmen blev varse försöken att bli av med henne och upplevde sig särbehandlad och kränkt blev hon också sjuk. I journalanteckningar från sjukhuset talas det om en depressiv period relaterad till situationen på arbetsplatsen.
När hon senare arbetsprövade på en annan avdelning på Volvo blev hon uppsagd efter två månader. Men på grund av hennes sjukdom var det egentligen omöjligt att göra en korrekt bedömning av hennes kompetens, hävdar Sif.
- Det är inte trovärdigt att bolaget inte skulle ha känt till att hon mådde dåligt psykiskt, sa Magnus Bäckström.
Sifmedlemmen själv kunde berätta för rätten hur hon kände sig under den här perioden.
- Jag mådde jättedåligt. Jag kunde inte koncentrera mig, jag kunde inte sova, fick ångest och kände mig maktlös.
Sif kräver att uppsägningen ska ogiltigförklaras och att hon ska få ett skadestånd på 150 000 kronor. Dessutom kräver man ett skadestånd på 30 000 kronor för att kvinnan inte fick återgå i tjänst i väntan på domstolsförhandlingen, något hon hade rätt till. Volvo ansåg att det fanns särskilda skäl att inte låta henne gå tillbaka till det jobb hon var uppsagd ifrån.
NIKLAS HALLSTEDT