Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Facket måste upp på barrikaderna

Medlemmarna vill att deras fackförening ska visa handlingskraft och se till att lagar och avtal följs i arbetslivet. Om det behövs ska facket ta strid. Det här framgår av flera undersökningar som presenterades inför TCO-kongressen i maj. Medlemsenkäter som Sif och HTF gjort inför samgåendet i januari 2008 visar samma tendens.
Publicerad
I en krönika i det här numret riktas kritik mot Sif för brister i det mediala stödet till de 400 brödsäljare vid Pågen som arbetsgivaren hotade med uppsägning om de inte gick med på sämre löne- och anställningsvillkor.
Krönikören utgår från en artikel i Dagens Nyheter (12/4), där Sifs chefsjurist klargör att lagen om anställningsskydd inte skyddar de individuella villkoren. Eftersom facket inte passar på att under intervjun fördöma arbetsgivarens agerande drar krönikören slutsatsen att läsarna torde bli lika besvikna på Sif som Pågensäljarna. Det är förmodligen en riktig slutsats. Hur rimmar i så fall den läsarreaktionen med Sifs ambition att värva fler medlemmar?
När lagar och avtal godkänner ett arbetsgivarbeteende, som etiskt är klandervärt, uppstår naturligtvis ett fackligt dilemma.
Det som komplicerar situationen är att vissa anställda i de fackliga organisationerna, till exempel jurister och journalister, har en egen yrkesetik att följa för att inte riskera sin trovärdighet. Dessa anställda måste upprätthålla en viss distans i yrkesrollen. De får klargöra och kommentera men inte agitera eller propagera.
Kritiken bör alltså inte riktas mot en jurist för ett besked i en tidningsartikel. Kritiken bör gälla att fackets röst i det här fallet inskränktes till ett besked om vad som är lagligt eller inte. Fackligt stöd är ju mycket mer än juridik, som krönikören hävdar och Sifs chefsjurist håller med om i sin kommentar. Frågan är alltså hur fackets stöd bör se ut i en tvistefråga som den om anställningsvillkoren på Pågen?
Det är en fråga som behöver besvaras om det nya jätteförbund som bildas när HTF och Sif slår sina påsar ihop ska ha framgång och bli det handlingskraftiga fack som efterlyses.
Svaret har minst två dimensioner. För det första måste den lokala fackklubben få den uppbackning som behövs. Det åligger regionala och centrala ombudsmän samt förbundsjurister att sköta den saken. För det andra måste stödet synliggöras i hela organisationen - och i omvärlden - genom opinionsbildande insatser. Här behövs en kraftsamling som saknas i dag.
När en facklig fråga hamnar i medias fokus, i medlemstidningen och i annan press, måste förbundet utnyttja denna exponering, Här krävs samverkan mellan förtroendevalda på olika nivåer, det vill säga de politiskt ansvariga, och fackets professionella kommunikatörer. Ett slags kommandogrupp skulle behöva formeras för både snabba och mer långsiktiga opinionsinsatser. I gruppens beväpning skulle ingå sak- och känsloargument, agitation, retorik, provokationer - allt i syfte att ge trakasserade medlemmar det eldunderstöd de förtjänar.
Den nya medlemstidning som planeras att ersätta HTF:s och Sifs nuvarande tidningar om ett drygt halvår kommer att satsa mer på nyheter, analys, opinionsbildning och debatt. Här ska kommenterande journalistik ur ett fackligt perspektiv kombineras med spännande meningsutbyten mellan arbetslivets ledande företrädare.
BJÖRN ÖIJER

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.