100 000 sifare berörs av de undertecknade avtalen. De är som föregående uppgörelser treåriga och har klarats hem utan konflikt. Den här gången har facket lyckats förhandla sig till tvåsiffriga löneökningstal. Utrymmet är på 10,2 procent, inklusive potter och löneöversyn. I teknikavtalet ingår kortad arbetstid med ytterligare en dag. I kemiavtalet görs i stället avsättning till pension.
Det är inte bara den totala nivån som är bättre än tidigare. Varje anställd garanteras 1 069 kronor i höjd lön under avtalsperioden. 2004-2007 var individgarantin 700 kronor. Allra bäst har Sif och IF Metall lyckats med lägstlönerna. Dessa höjs med 1 400 redan 1 april, för dem som varit anställda ett år. För Sifs lägst avlönade betyder det en höjning till 15 000 i månaden. En klar facklig framgång!
Andra framgångar är att arbetsgivarna ska betala föräldralön (90 procent) i fyra månader, i dag tre. Vidare att nyanställda får rätt till en timmes facklig information på betald arbetstid och att nationaldagen inte ska tränga undan annan ledighet. Arbetstiderna anpassas efter EU:s direktiv om dygns- och veckovila och jour.
Bland de krav som sif inte fått igenom finns rätten till sex månaders tjänstledighet för att prova på jobb hos annan arbetsgivare. Kravet på minst 525 kronor per månad till alla i år är inte heller tillgodosett. I värsta fall riskerar anställda att "nollas", eftersom individgarantins första steg - 707 kronor - inte behöver falla ut förrän i juni nästa år.
"Jag vill gratulera till en ur mitt perspektiv väldigt bra uppgörelse", kommenterade ST:s ordförande Annette Carnhede, som nu fått en norm att hålla sig till. Men på arbetsgivarsidan finns det gnällspikar. Industriavtalet är "på tok för dyrt" för tjänstesektorn, säger Almegas Jonas Milton. Stål och Metalls vd Bengt Huldt är bekymrad över "höga nivåer som inte kan motiveras av motsvarande produktivitetsutveckling".
Vad vet Bengt Huldt om svensk industris framtida produktivitet? Med facit i hand kan fackets medlemmar konstatera att de fått för lite i plånboken åren 2004-2006. Produktiviteten har legat i världstopp med en årlig ökning på nära åtta procent. Lönerna ökade runt tre procent, för många inte ens det. Nu är det högkonjunktur. Flera av Sifs förhandlingsdelegationer ansåg att lönerna borde upp minst 5-6 procent i år. Under protest fogade de sig i den fackliga plattformens krav på 3,9 procent.
Nu har parterna gjort upp på 3,7 procent första avtalsåret, 3,5 det andra och 3 det sista. I snitt per år är det till och med en tiondels procentenhet lägre än vad Konjunkturinstitutet rekommenderat i sitt låga och samhällsekonomiskt ansvarsfulla alternativ. Svenskt Näringsliv spår fortsatt stark tillväxt och den högsta sysselsättningen på sjutton år! Så sluta gagga om för höga nivåer.
I skrivande stund (19/3) har Bengt Huldt vägrat underteckna gruvavtalet med tjänstemännen därför att Sif och Sveriges ingenjörer påstås beräkna kostnaderna så att ramen 10,2 procent överskrids. Hallå, är det inte avtalet som gäller?
BJÖRN ÖIJER
Det är inte bara den totala nivån som är bättre än tidigare. Varje anställd garanteras 1 069 kronor i höjd lön under avtalsperioden. 2004-2007 var individgarantin 700 kronor. Allra bäst har Sif och IF Metall lyckats med lägstlönerna. Dessa höjs med 1 400 redan 1 april, för dem som varit anställda ett år. För Sifs lägst avlönade betyder det en höjning till 15 000 i månaden. En klar facklig framgång!
Andra framgångar är att arbetsgivarna ska betala föräldralön (90 procent) i fyra månader, i dag tre. Vidare att nyanställda får rätt till en timmes facklig information på betald arbetstid och att nationaldagen inte ska tränga undan annan ledighet. Arbetstiderna anpassas efter EU:s direktiv om dygns- och veckovila och jour.
Bland de krav som sif inte fått igenom finns rätten till sex månaders tjänstledighet för att prova på jobb hos annan arbetsgivare. Kravet på minst 525 kronor per månad till alla i år är inte heller tillgodosett. I värsta fall riskerar anställda att "nollas", eftersom individgarantins första steg - 707 kronor - inte behöver falla ut förrän i juni nästa år.
"Jag vill gratulera till en ur mitt perspektiv väldigt bra uppgörelse", kommenterade ST:s ordförande Annette Carnhede, som nu fått en norm att hålla sig till. Men på arbetsgivarsidan finns det gnällspikar. Industriavtalet är "på tok för dyrt" för tjänstesektorn, säger Almegas Jonas Milton. Stål och Metalls vd Bengt Huldt är bekymrad över "höga nivåer som inte kan motiveras av motsvarande produktivitetsutveckling".
Vad vet Bengt Huldt om svensk industris framtida produktivitet? Med facit i hand kan fackets medlemmar konstatera att de fått för lite i plånboken åren 2004-2006. Produktiviteten har legat i världstopp med en årlig ökning på nära åtta procent. Lönerna ökade runt tre procent, för många inte ens det. Nu är det högkonjunktur. Flera av Sifs förhandlingsdelegationer ansåg att lönerna borde upp minst 5-6 procent i år. Under protest fogade de sig i den fackliga plattformens krav på 3,9 procent.
Nu har parterna gjort upp på 3,7 procent första avtalsåret, 3,5 det andra och 3 det sista. I snitt per år är det till och med en tiondels procentenhet lägre än vad Konjunkturinstitutet rekommenderat i sitt låga och samhällsekonomiskt ansvarsfulla alternativ. Svenskt Näringsliv spår fortsatt stark tillväxt och den högsta sysselsättningen på sjutton år! Så sluta gagga om för höga nivåer.
I skrivande stund (19/3) har Bengt Huldt vägrat underteckna gruvavtalet med tjänstemännen därför att Sif och Sveriges ingenjörer påstås beräkna kostnaderna så att ramen 10,2 procent överskrids. Hallå, är det inte avtalet som gäller?
BJÖRN ÖIJER
