Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Sif vann tvist om avtalsbrott

Även om ett företag har verksamhet på flera orter ska löneöversynen ske på varje arbetsställe var för sig. Det slår Arbetsdomstolen fast i en dom, ett välkommet besked för Sif.
Publicerad
2004 beslutade laboratorieföretaget Alcontrol, med verksamhet på fyra platser i Sverige, att löneöversynen skulle ske på företaget som helhet, alltså inte ortsvis. Detta fick till följd att de anställda i Malmö bara fick i snitt 0,3 procents påslag genom löneöversynen, trots att avtalet garanterade 0,7 procent. Fel, ansåg Sif och stämde företaget för avtalsbrott.
Enligt arbetsgivarförbundet Almega var det en ändring i texten till avtalet för Utveckling & Tjänster som gjorde en sådan tolkning möjlig.
- Det är vad man kommer överens om när man undertecknar ett avtal som räknas. Sifs förhandlare har inte tolkat textredigeringen på samma sätt som Almega har gjort, säger Lars Åström, Sifjurist.
Löneöversynen kom till när parterna slopade de icke nivåhöjande tilläggen i avtalen. Konstruktionen ska säkerställa att man inte urholkar lönestrukturen på företag.
- Säg att det slutar ett antal 65-åringar med hög lön. De ersätts av unga personer med lägre lön. För att det inte ska försvinna en massa pengar har man löneöversynen utöver potten, säger Lars Åström.
Enligt Alcontrol var syftet med att göra löneöversynen på hela företaget att komma till rätta med felaktigheter i lönestrukturen mellan olika orter. Sif menar att de 0,7 procent som finns inskrivet i avtalet gäller på varje arbetsställe för sig, en princip som Alcontrol tillämpade året därpå, 2005.
AD ger Sif rätt i sin dom. Domstolen dömer Alcontrol att betala 35 000 kronor i skadestånd till Sif, samt förbundets rättegångskostnader.
- Det är inte skadeståndet i sig som är det viktiga. Det är att vi får veta hur avtalet ska tolkas, säger Lars Åström.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Från bakgrundsmusik till megasuccé. Mannens musik streamades över 100 miljoner gånger, men arbetsgivaren – ett svenskt produktionsbolag – tog alla intäkter. Unionen kräver nu att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna. Foto: Colourbox

Ljudproducenten var anställd på ett svenskt produktionsbolag. Hösten 2022 gav arbetsgivaren honom i uppdrag att skapa lugn bakgrundsmusik, en genre som är populär på olika streamingtjänster. Uppdraget låg utanför hans ordinarie arbetsuppgifter, som främst handlade om radioreklam och ljudproduktion.

Oväntad supersuccé

På egen hand skapade han 101 verk, skrev musiken, spelade in och producerade färdiga masterinspelningar. Arbetet skedde till största delen på fritiden, hemma med egen dator och egna instrument.

Då hände det som alla musiker troligtvis drömmer om – låtarna blev en jättesuccé och började streamas på Spotify, Amazon och andra plattformar. I dagsläget handlar det om långt över 100 miljoner spelningar.

Arbetsgivaren tog miljonintäkterna

Trots framgången fick ljudproducenten inte en krona i ersättning utöver sin vanliga lön. Mannen hade nämligen skrivit under ett avtal som innebar att 100 procent av intäkterna från musiken skulle gå till arbetsgivaren. Själv uppger han att han skrev på avtalet eftersom cheferna presenterade det som standard i branschen och som ett krav för att musiken skulle släppas.

Våren 2024 sade ljudproducenten upp sig. Men intäkterna från hans musik har fortsatt att rulla in – till arbetsgivaren. Fram till slutet av 2025 hade musiken dragit in drygt 2,7 miljoner kronor.

Unionen: Avtalet är oskäligt

Nu har Unionen stämt det svenska produktionsbolaget i Arbetsdomstolen, AD, och kräver att avtalet skrivs om i efterhand. Förbundsjurist Karl Hägg, som driver ärendet, menar att medlemmens låga lön har en betydande roll i sammanhanget.

– Det var omöjligt att förutse den succé som blev. Enligt vår mening är det oskäligt med noll i ersättning i det här fallet. Men det kan vara ok i de fall där arbetstagaren samtidigt får rimligt betalt för sitt arbete, säger han.

 

”Intäkterna bör delas lika”

Enligt Unionen är det orimligt att alla pengar gått till arbetsgivaren. Förbundet kräver att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna – både redan utbetalda och framtida intäkter. 

– Enligt vår mening har det också betydelse i sammanhanget att musiken i stor utsträckning skapades på medlemmens fritid och med hans egen utrustning. 

Medlemmen har ju skrivit på det här avtalet. Hur kan det då anses oskäligt?
– Att ett avtal är påskrivet betyder inte att det automatiskt står sig. Det finns regler i både avtalslagen och lagen om upphovsrätt som gör att man i efterhand kan ändra avtal som blivit orättvisa av olika skäl, säger Karl Hägg.

Domen i AD kan få stor betydelse

Facket pekar på att avtalet skrevs i ett läge där den anställde var i tydlig beroendeställning. Man hänvisar också till nyare regler kring upphovsrätt, som ska skydda artister och andra kreatörer när ett verk i efterhand visar sig bli betydligt mer lönsamt än någon kunnat förutse.

Om AD går på Unionens linje kan domen få principiell betydelse, menar Karl Hägg.

– Den kan ge vägledning i fall där en anställd i ett kreativt yrke har skrivit under ett mycket obalanserat avtal och ersättningen i efterhand visar sig vara oproportionerligt låg.

Kollega söker arbetsgivaren för en kommentar.

Musik skapad i tjänsten - Detta gäller:

Den ekonomiska rätten: En arbetsgivare har enligt praxis rätt att använda ett verk i sin verksamhet. Vill arbetsgivaren sälja verket vidare eller använda det utanför kärnverksamheten krävs ett skriftligt avtal om överlåtelse.

Den ideella rätten: Även om arbetsgivaren har den ekonomiska rätten till verket, och kan sälja den, har upphovspersonen alltid kvar den ideella rätten. Det innebär att man har rätt att bli namngiven som skapare och rätten att inte få musiken förvanskad kan aldrig överlåtas.

Källa: Svensk Scenkonst. Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.