- Jag har all förståelse för det, känslomässigt, när man ser bonusregn, kraftigt höjda vd-löner och styrelsearvoden. Företagen tycks anse att normen för ledningarna ska ligga på amerikanska nivåer, medan normen för de anställda är kinesiska löner. Men vi har att ta ansvar för helheten. Vi ska inte sätta fart på inflationen eller skapa mer arbetslöshet bland våra medlemmar, säger Sifs ordförande Mari-Ann Krantz.
Ska de anställda ta hela ansvaret för samhällsekonomin?
- Nej, det är inte så att löntagarna ensamma ska ta ansvaret. Företagen måste se till att få bort de kraftiga höjningarna av bonusar och vd-löner. Jag är förvånad att de fortsätter driva krav på höjda styrelsearvoden, nu senast i Swedish Match. Speciellt när vi har en tuff avtalsrörelse framför oss. Det är stötande.
- Det finns en del olika uppfattningar inom förbundet om nivån vi har föreslagit, men jag vill understryka att vi begär mer i löneökning nu än i förra avtalsrörelsen.
Sifs förbundsfullmäktige slog fast i sitt inriktningsbeslut at de anställda ska få del av produktivitetsutvecklingen, hur rimmar det med kravet på 3,9 procent?
- Man ska komma ihåg att produktiviteten ser olika ut i olika branscher och företag. Den produktivitetsutveckling som ligger i prognosen för nästa år är tre procent. Inflationen beräknas bli två procent. Vi begär runt fyra procent i löneökningar. Den del vi inte tar ut ska användas till investeringar i produktion och anställda. Vi ska ha vår rättmätiga del av det vi skapar i företagen.
Flera delegationer känner sig överkörda, de har inte fått tillfälle att komma med andra förslag än de som presenterades gemensamt av förbundsordförandena i Facken inom industrin.
- Vi har haft diskussioner om de förslag vi har haft till plattform. Delegationerna var medvetna om diskussionerna. Den absoluta merparten av de inriktningsbeslut som fattades av vårt förbundsfullmäktige finns med i förslaget till avtalsplattform.
- Nu ska delegationerna diskutera och komma fram med branschspecifika krav utifrån plattformen.
Avtalsrörelsen är ett givande och tagande. Om man vill vara säker på att de anställda ska få 3,9 procents löneökning, borde man inte kräva mer?
- Vi lägger inte fram en plattform med prutmåner. Sedan industriavtalet kom till hamnar vi nära våra första krav i avtalsrörelserna.
- Arbetsgivarna knorrar alltid. I år började de inte ens på noll, utan på minus, i och med utspelet om öppningsklausuler, det vill säga möjlighet att sänka lönen, i Almedalen i juli. Vi får se om de har besinnat sig, men fan tro´t.
LINDA SVENSSON