Björn Lindgren på Svenskt Näringsliv har undersökt löneutvecklingen för den tiondel av de anställda i medlemsföretagen som hade lägst löner 1998. Efter sex år, 2004, var det knappt 8 procent av dem som låg kvar i den lägst betalda gruppen. Drygt 9 procent hade tagit steget upp till den övre delen av lönefördelningen. Det här tolkar Björn Lindgren som att lönedynamiken är stor och att det finns stora möjligheter att göra lönekarriär.
Men bortfallet i undersökningen är stort. Över 63 procent av dem som var med från början har fallit ur statistiken efter sex år.
- Att det skulle vara ett väldigt stort bortfall var väldigt väntat. Här finns en stor del ungdomar som gått vidare till andra jobb eller utbildningar, säger Björn Lindgren som påpekar att både studier och jobbyte i allmänhet leder till högre lön.
Enligt Svenskt Näringsliv visar undersökningen att få anställda i näringslivet har de lägsta lönerna under en längre tid.
- Det är en försvinnande liten del i det totala näringslivet. Det är en grupp som har svårt att höja sin produktivitet och har svårt att få jobb i en annan bransch. Driver man upp minimilönerna riskerar man att de slås ut, säger Björn Lindgren.
Lägstlönen i de flesta av Sifs avtal är 13 600 kronor. Är det rimligt att tänka sig att anställda skulle ha lägre lön än så?
- Det beror på. Det kan vara bra för den som varit utan arbete några år och vill få fäste på arbetsmarknaden, säger Björn Lindgren.
Sif har i tidigare avtalsrörelser drivit kravet på höjda lägstlöner.
- Det brukar vara en prioriterad fråga. Det är ett anständighetskrav. Våra lägstlöner ligger ofta lägre än LO:s. Ambitionen är att få upp dem, säger Bo Hallberg på Sifs förhandlingsavdelning.
Bo Hallberg har svårt att se några fördelar med att sänka eller avskaffa lägstlönerna.
- Nej, det skulle ge en arbetsgivare möjlighet att ge lägre löner. Särskilt i callcenterbranschen ser arbetsgivarna lägstlönen som ett tak.

NIKLAS HALLSTEDT