Kalmar sjuk av sitt arbete. Mångårigt arbete med registrering hade gjort hennes högra arm oduglig. Hon kunde inte ens skriva sitt namn. Efter att ha stångats med försäkringskassan och länsrätten på egen hand fick hon senare hjälp av SIF, som hyrde in en jurist från TCO – Lill Dahlberg. Men det som Lisbeth trodde skulle bli ett relativt enkelt ärende där hon snart skulle få sin skada klassad som arbetsskada, blev en utdragen process som slutade med att hon fick sitt ärende prövat ohörd.
– Jag förstår att hon är besviken, det brukar de bli i såna här fall, säger Lill Dahlberg.
Lisbeths arbetsgivare, HSB, och försäkringskassan ordnade 1997 så att hon kunde arbeta med bandspelare för att slippa vara sjukskriven. Den lösningen fungerade bara en kortare tid. Nu har Lisbeth själv tränat upp sin vänsterhand för att kunna arbeta.
– Så ska det inte gå till. Det är Lill Dahlbergs slarv och nonchalans som är orsaken. Man ska inte behandla enskilda så, säger Lisbeth.
Men Lill Dahlberg är av en annan åsikt:
– Vi fick inte anstånd i kammarrätten och då överklagade jag till Regeringsrätten som inte tar upp ärendet. Jag vet inte hur de har resonerat. Jag kan inte tycka att det är mitt slarv som orsakat det här. Regeringsrätten kunde lika gärna ha gett prövningstillstånd.
Du sökte anstånd sju gånger i kammarrätten.
– Ja, det gjorde jag i och för sig. Jag hade för mycket att göra.
Kunde du inte ha tagit hjälp?
– Det är en arbetsledningsfråga som jag inte är beredd att diskutera.
Vad kan Lisbeth göra nu?
– Det finns ingenting att göra när Regeringsrätten sagt nej. Tyvärr.
Men Lisbeth Karlsson har inte gett upp. Hon har skrivit ett brev till SIF:s förbundsstyrelse där hon kräver full ersättning med hjälp av den försäkring SIF har.
– Jag accepterar inte det här. Jag har varit medlem i SIF hela mitt yrkesverksamma liv.
LINDA SVENSSON© SIF-tidningen 1999