"Nästan alla vill ju jobba. Ingen vill vara en börda", säger Ann-Sofie Nordh som vägrat låta sig förtidspensioneras. "Jag mår bättre av att gå iväg till ett jobb. Annars kan jag toffla omkring här hela dagen" (se reportage sid 24-29).
Det är lätt att hålla med Staffan Marklund, professor på Arbetslivsinstitutet, som hävdar att det är otillständigt att pensionera 30-åringar. Förtidspension är för många inte en befrielse från arbete utan ett livslångt utanförskap. Marklund beskriver ett moment 22: "Man förtidspensionerar inte på grund av arbetsmarknadsskäl, men den främsta förklaringen till förtidspension är just arbetslöshet."
Den fortsatt stigande arbetslösheten under rådande högkonjunktur är marknadens stora misslyckande.
281 000 personer var öppet arbetslösa (6 procent) i slutet av juli. Ytterligare
100 000 personer var i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Totalt är därmed över 8 procent av den arbetsföra befolkningen utan jobb. Samtidigt delar storföretagen ut sina rekordvinster till aktieägarna i stället för att investera i nya jobb. De tycks ha tappat tron på svensk industris framtid och sina egna affärsidéers bärkraft.
Sifs chefsekonom Nils-Åke Carlsson konstaterar i förbundets senaste industribarometer att investeringarna fortsätter att styras till lågkostnadsländer. Han befarar att bristen på satsningar i Sverige riskerar att försvaga företagen på sikt.
Ljus i mörkret är att antalet varsel har börjat minska och att arbetsförmedlingarna får in fler nyanmälda jobb. Konkurserna minskar också. Men det räcker naturligtvis inte för att häva missnöjet hos 400 000 arbetssökande och ännu fler sjukskrivna och förtidspensionerade.
Under en övergångsperiod behöver extra skattepengar användas för att stimulera rekrytering i både privat och offentlig regi. Media har pekat finger åt statsminister Göran Perssons prat om att hänga upp gardiner hos pensionärer. Han borde förstå att det finns långt viktigare behov hos de äldre, till exempel mer personal till hemtjänst och äldreboenden kvällstid för att slippa stressa människor i säng.
TCO vill få fler sjukskrivna och långtidsarbetslösa i arbete genom att tillåta en friare användning av a-kassa, sjukpenning och lönebidrag. Det är rätt väg. Mer flexibilitet behövs.
Det populära ROT-avdraget borde också återinföras och kompletteras med något liknande för hushållsnära tjänster. Gnället mot bidragsfinansierade jobb är inte värt att ta på allvar.
Arbetslösheten blir en valfråga 2006. Men politiska och ideologiska blockeringar får inte hindra partigemensamma ansträngningar för att lösa vår tids stora inrikespolitiska problem. Landets hundratusentals privata företag har förstås huvudansvaret för sysselsättning och affärsutveckling.
BJÖRN ÖIJER
Det är lätt att hålla med Staffan Marklund, professor på Arbetslivsinstitutet, som hävdar att det är otillständigt att pensionera 30-åringar. Förtidspension är för många inte en befrielse från arbete utan ett livslångt utanförskap. Marklund beskriver ett moment 22: "Man förtidspensionerar inte på grund av arbetsmarknadsskäl, men den främsta förklaringen till förtidspension är just arbetslöshet."
Den fortsatt stigande arbetslösheten under rådande högkonjunktur är marknadens stora misslyckande.
281 000 personer var öppet arbetslösa (6 procent) i slutet av juli. Ytterligare
100 000 personer var i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Totalt är därmed över 8 procent av den arbetsföra befolkningen utan jobb. Samtidigt delar storföretagen ut sina rekordvinster till aktieägarna i stället för att investera i nya jobb. De tycks ha tappat tron på svensk industris framtid och sina egna affärsidéers bärkraft.
Sifs chefsekonom Nils-Åke Carlsson konstaterar i förbundets senaste industribarometer att investeringarna fortsätter att styras till lågkostnadsländer. Han befarar att bristen på satsningar i Sverige riskerar att försvaga företagen på sikt.
Ljus i mörkret är att antalet varsel har börjat minska och att arbetsförmedlingarna får in fler nyanmälda jobb. Konkurserna minskar också. Men det räcker naturligtvis inte för att häva missnöjet hos 400 000 arbetssökande och ännu fler sjukskrivna och förtidspensionerade.
Under en övergångsperiod behöver extra skattepengar användas för att stimulera rekrytering i både privat och offentlig regi. Media har pekat finger åt statsminister Göran Perssons prat om att hänga upp gardiner hos pensionärer. Han borde förstå att det finns långt viktigare behov hos de äldre, till exempel mer personal till hemtjänst och äldreboenden kvällstid för att slippa stressa människor i säng.
TCO vill få fler sjukskrivna och långtidsarbetslösa i arbete genom att tillåta en friare användning av a-kassa, sjukpenning och lönebidrag. Det är rätt väg. Mer flexibilitet behövs.
Det populära ROT-avdraget borde också återinföras och kompletteras med något liknande för hushållsnära tjänster. Gnället mot bidragsfinansierade jobb är inte värt att ta på allvar.
Arbetslösheten blir en valfråga 2006. Men politiska och ideologiska blockeringar får inte hindra partigemensamma ansträngningar för att lösa vår tids stora inrikespolitiska problem. Landets hundratusentals privata företag har förstås huvudansvaret för sysselsättning och affärsutveckling.
BJÖRN ÖIJER
