Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Scania: Ingen rätt till löneinsyn

Publicerad

Beslut i Scaniamålet:
Ingen rätt till löneinsyn

En löneöversyn kräver inte att man har tillgång till andras löner. Den slutsatsen kan man dra av det beslut som jämställdhetsnämnden offentliggjorde den 15 januari.

I drygt ett år har JämO och SIF-klubben på Scania i Katrineholm kämpat för att få tillgång till löneuppgifter för andra än de egna medlemmarna. Orsaken är att man vill göra en lönekartläggning, och behöver kunna jämföra anställda med samma befattning.
- Jag kan inte se att vi får jämställda löner. Tjänstemännen på Scania är organiserade i tre olika förbund, och så har vi de oorganiserade. Fyra segment där man kan ha samma befattning, säger SIF-klubbens ordförande Hans Eklund.
Jämställdhetslagen föreskriver att lönekartläggningar ska genomföras gemensamt mellan arbetsgivare och arbetstagare, de senare företrädda av sina fackliga ombud. JämO menar att de fackliga företrädarna måste få tillgång till samma uppgifter som arbetsgivaren har, däribland löneuppgifter, och begärde att Scania skulle föreläggas vite. Arbetsgivaren har däremot hävdat att det vore att kränka de enskildas integritet att lämna ut lönerna, även om uppgifterna avidentifierats. Nu ger jämställdhetsnämnden Scania rätt på den punkten.
- Det är dystert. Jag trodde att de skulle gå på vår linje, säger Hans Eklund.
SIF företräddes från JämO:s kansli av Lise Bergh. Hon säger att nämnden egentligen inte tagit ställning till Scanias lönekartläggning, som man begärt.
- Det var förvånande att vi inte fick några svar alls. Nämnden ansåg det inte meningsfullt att kolla 1997 års lönekartläggning. De räknar med att den är ordentligt gjord 1998. Nu kommer vi att begära in deras kartläggning.
I somras gav staten i uppdrag till Hans Stark att göra en översyn av jämställdhetslagen, däribland fackens rätt till insyn.
- Vi får hoppas att de ändrar lagtexten så att vi får rätt i förlängningen, säger Hans Eklund.

LINDA SVENSSON © siftidningen 1999

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.