Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Fackligt förtroendevalda tror sig ha svårare att få jobb

Sifare med förtroendeuppdrag känner sig mindre attraktiva på arbetsmarknaden än övriga medlemmar. Det visar Sif:s nya medlemsundersökning om arbetsmiljö. Samtidigt är tre av fyra sifare nöjda med sitt arbete.
Publicerad
Bara 35 procent av Sif-medlemmarna med fackliga uppdrag svarade ja på frågan om de kände sig attraktiva på arbetsmarknaden. Motsvarande siffra för övriga var 45 procent.
Undersökningen ger inga svar på varför det är så här, och inte heller förbundsordförande Ann-Mari Krantz.
- Det kan finnas en hel radda av orsaker, säger hon.
Känner de sig oönskade av arbetsgivarna på grund av sitt fackliga engagemang?
- Det kan vara en orsak, säger Mari-Ann Krantz
Sif har ett avtal med skogsindustrin om att fackligt förtroendevalda ska få stöd av arbetsgivarna. Men i ett femtiotal andra avtal finns inga sådana överenskommelser.
Undersökningen visar också att kvinnor känner sig mindre gångbara på arbetsmarkanden än män. Den känslan har förstärkts bland sifarna sedan samma fråga ställdes 2001. Mari-Ann Krantz tror att det har att göra med utflyttningen av industri.
- Man oroar sig för att inte ha kompetens för de nya jobben, säger hon.
Känslan av trygghet i anställningen har också minskat, från 73 till 64 procent på tre år.
- Jag tror inte vi kan lagstifta mot utflyttningen av industrin. Därför måste vi ha ett internationellt perspektiv på allt vi gör. Vi måste få till stånd en nationell samling mellan regering, fack och arbetsgivare, där var och en kan bidra på sitt håll, fortsätter hon.
Trots allt är ändå 75 procent av sifarna nöjda med sitt arbete. Och 80 procent har en bra relation till sin närmaste chef.
Knappt 60 procent av de medlemmar som inte har ett arbetsmiljöombud på sin arbetsplats tyckte att redskap och möbler var bra anpassade. Motsvarande siffra för arbetsplatser med ombud var 70 procent. Dessutom var där möjligheterna till friskvård större och informationen till de anställda bättre.

JÖRAN LINDEBERG

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.