Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sifs avgångspensionärer kostar ännu mer

Kostnaden för anställda på Sif som får gå vid 60 år blir över 100 miljoner kronor mer än man tidigare räknat med.
Publicerad
Sammanlagt 169 Sifanställda kommer att ha gått i avgångspension mellan åren 1998 och 2006. Avgångspensionen ger 75 procent av lönen åren fram till vanlig ålderspension.
Tidigare har kostnaden kalkylerats till 360 miljoner kronor. Men nu har ytterligare 103 miljoner kommit till. Delvis är det en ren miss eftersom de 65 miljoner som är avgångspensionärernas avgifter till ITP, ITPK och den allmänna pensionen inte tagits med i beräkningen. Till det kommer 38 miljoner för indexuppräkning av pensionerna.
Kan siffran komma att stiga ytterligare?
- Nej, det ska den inte, men helt säker är jag inte, säger Sifs ekonomichef Urban Fastrup.
För att täcka åtminstone en del av de extra kostnaderna vill Sif använda 66 miljoner kronor av överskottsmedlen från Alecta, pengar som avsatts för pensionsändamål eller andra åtgärder efter 2004. Om det pågår just nu förhandlingar med facket.
Fackets representanter vill inte kommentera förhandlingarna. Enligt arbetsgivaren vill facket bidra till att hitta en lösning på den akuta ekonomiska frågan i utbyte mot en långsiktig lösning för Sifs personalförsörjning. Kompetensutveckling, god arbetsmiljö och möjligheten att arbeta deltid efter 60 ingår i en sådan lösning.
Ett nytt allmänt erbjudande om avgångspensioner är inte sannolikt. Uppgörelsen från 1998 mellan Sif och de anställdas fackliga organisation syftade till att föryngra personalen och förnya medlemsservicen. Det är en generations- och kompetensväxling som fortfarande pågår.
50 av de 169 avgångspensionärerna har ännu inte hunnit gå i pension. De ska tillfrågas om de - av kostnadsskäl - kan tänka sig att senarelägga pensionen. Någon omförhandling av villkoren i pensionspaketet är dock inte aktuell.

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.