Efter kritik från ILO kom nyligen en ny lag som främjar kollektivavtal. Men arbetsgivarna har slutat att diskutera med facken.
- De senaste 30 åren har 10 procent av befolkningen ökat sin inkomst med 43 procent, samtidigt har 50 procent av befolkningen minskat inkomsten med 14 procent, säger Darien Fenton, vice ordförande för New Zeeland Council of Trade Unions, som inbjudits till ett TCO-seminarium.
Fram till 1980-talet var Nya Zeelands arbetsmarknad hårt reglerad och statligt styrd. Efter flera år av ekonomiska kriser och hög arbetslöshet infördes 1991 en ny lag, vilken ledde till att kollektivavtalen försvann och ersattes av individuella anställningsavtal. Facken förlorade rätten att förhandla och stridsåtgärder för att få till stånd branschavtal förbjöds.
Arbetslösheten steg till 11 procent. Den fackliga organisationsgraden minskade från 45 till 17 procent. ILO, FN:s organ för arbetslivsfrågor, kritiserade Nya Zeelands lagstiftning på en rad punkter, bland annat förbundet mot strejker för att få till stånd kollektivavtal.
- Produktiviteten sjönk, löneökningarna uteblev under tio år, inkomstklyftorna har ökat och färre omfattas av socialförsäkringar. Samtidigt arbetar man längre och hårdare, barn lämnas ensamma, stressen ökar, våldet och sjuktalen ökar bland utsatta grupper som maorier och invandrare från Stilla havsöarna, säger Darien Fenton.
Att ILO-kritiken satt spår syns i de nya arbetsrättliga lagar som kom 2000, vilka underlättar fackföreningar arbete och kollektiva förhandlingar. Nu ses kollektivavtalen åter som instrument att reglera anställningsförhållanden. Samtidigt har uppföranderegler, Good Faith, införts i syfte att underlätta förhandlingarna. Det är åter tillåtet att vidta stridsåtgärder för att få till stånd branschavtal.
- Effekterna av lagstiftningen från 1991 lever fortfarande kvar. Arbetsgivarna har lärt sig att de inte behöver förhandla med facket. Situationen försvåras av att det finns många små arbetsgivare i landet. Facken har svårt att komma igen, säger arbetsrättsexperten Tor Nitzelius som följt utvecklingen på Nya Zeeland.
Efter att Nya Zeelands tillväxt under 1990-1998 var 0,6 procent har den stigit till 3,9 procent år 2002. Arbetslösheten har sjunkit till 4,9 procent. Efter flera års minskning ökar antalet fackförbundsmedlemmar, år 2001 var ökningen 3,6 procent.
CHRISTINA SWAHN
- De senaste 30 åren har 10 procent av befolkningen ökat sin inkomst med 43 procent, samtidigt har 50 procent av befolkningen minskat inkomsten med 14 procent, säger Darien Fenton, vice ordförande för New Zeeland Council of Trade Unions, som inbjudits till ett TCO-seminarium.
Fram till 1980-talet var Nya Zeelands arbetsmarknad hårt reglerad och statligt styrd. Efter flera år av ekonomiska kriser och hög arbetslöshet infördes 1991 en ny lag, vilken ledde till att kollektivavtalen försvann och ersattes av individuella anställningsavtal. Facken förlorade rätten att förhandla och stridsåtgärder för att få till stånd branschavtal förbjöds.
Arbetslösheten steg till 11 procent. Den fackliga organisationsgraden minskade från 45 till 17 procent. ILO, FN:s organ för arbetslivsfrågor, kritiserade Nya Zeelands lagstiftning på en rad punkter, bland annat förbundet mot strejker för att få till stånd kollektivavtal.
- Produktiviteten sjönk, löneökningarna uteblev under tio år, inkomstklyftorna har ökat och färre omfattas av socialförsäkringar. Samtidigt arbetar man längre och hårdare, barn lämnas ensamma, stressen ökar, våldet och sjuktalen ökar bland utsatta grupper som maorier och invandrare från Stilla havsöarna, säger Darien Fenton.
Att ILO-kritiken satt spår syns i de nya arbetsrättliga lagar som kom 2000, vilka underlättar fackföreningar arbete och kollektiva förhandlingar. Nu ses kollektivavtalen åter som instrument att reglera anställningsförhållanden. Samtidigt har uppföranderegler, Good Faith, införts i syfte att underlätta förhandlingarna. Det är åter tillåtet att vidta stridsåtgärder för att få till stånd branschavtal.
- Effekterna av lagstiftningen från 1991 lever fortfarande kvar. Arbetsgivarna har lärt sig att de inte behöver förhandla med facket. Situationen försvåras av att det finns många små arbetsgivare i landet. Facken har svårt att komma igen, säger arbetsrättsexperten Tor Nitzelius som följt utvecklingen på Nya Zeeland.
Efter att Nya Zeelands tillväxt under 1990-1998 var 0,6 procent har den stigit till 3,9 procent år 2002. Arbetslösheten har sjunkit till 4,9 procent. Efter flera års minskning ökar antalet fackförbundsmedlemmar, år 2001 var ökningen 3,6 procent.
CHRISTINA SWAHN
