Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Arbetsgivarna på offensiven om ITP-förslag

Enligt de pensionsexempel arbetsgivarna redovisar skulle förslaget ge mer i plånboken för de flesta. Räkneexemplen förkastas dock av PTK.
Publicerad
I början av veckan kallade PTK:s förhandlingsledare Lars-Bonny Ramstedt budet för en "rövare", vilket uppenbarligen sårade arbetsgivarsidan. Därför valde man att redovisa beräkningarna bakom förslaget.
Arbetsgivarna erbjuder en premienivå på 3,8 procent för dem som tjänar under 7,5 basbelopp, vilket är exakt samma nivå som PTK sa nej till för tre år sedan.
Trots det anser inte Svenskt Näringslivs vice vd Jan-Peter Duker att beteckningen "rövare" är korrekt.
- En majoritet av PTK:s förbund var trots allt beredda att tacka ja. Vi försöker få fram budskapet att det är kronorna, inte procenten, man lever av.
För inkomster över 7,5 basbelopp skulle premienivån bli 25 procent. I det bud som PTK förkastade 1999 var pensionerna för inkomster över 7,5 basbelopp fortfarande garanterade.
Beräkningar som PTK tidigare har lyft fram visar att arbetsgivarnas kostnad för ITP-planen för löner under 7,5 basbelopp de senaste 20 åren i genomsnitt ligger på 4,7 procent. I fjol låg kostnaden på 4,4 procent. Men de siffrorna avvisas av Svenskt Näringslivs pensionsexpert Hans Gidhagen, som menar att det i dem döljer sig andra kostnader, exempelvis för värdesäkringsmedel i Alecta.
- Siffrorna ligger nog nära det som debiterats, men ingen har lyckats få fram vad det kostat att uppfylla det nuvarande systemet.
De exempel Svenskt Näringsliv presenterar visar att effekterna med att byta pensionssystem skulle bli positiva för många.
PTK:s förhandlingsledare Lars-Bonny Ramstedt förkastar dock beräkningarna:
- De har räknat på att man går in i planen när man är 21 och har en hög löneutveckling i början av sin karriär. Sedan har man ingen löneutveckling alls. Man har också utgått från att personen jobbar och tjänar in sin pension i 44 år, inte blir arbetslös eller studerar.

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.