Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Kvinnor måna om att säkra ålderdomen

Aldrig tidigare har så många sparat till pensionen. Absolut vanligast att spara till pensionen är det bland kvinnliga privattjänstemän, visar en rapport från LO.
Publicerad
Bland de privatanställda sparade år 2000 så många som 57 procent av de högre kvinnliga tjänstemännen till sin pension, och 53 procent av männen. I gruppen låg- och mellantjänstemän sparade 54 procent av kvinnorna och 46 procent av männen.
- Kvinnorna lever längre än männen, men de har lägre lön och därmed lägre pension. Dessutom tar de ofta större ansvar för barnen, jobbar deltid samtidigt som männens inkomster är högre. Många kvinnor vill nog sluta arbeta tidigare, säger Sven Nelander, utredare på LO.
Att inkomstskillnaderna är stora inom TCO tror han kan vara en bidragande orsak till att så många kvinnor sparar till pensionen.
- Spännvidden skapar spänningar, många kvinnor är missnöjda. Finns det utrymme vill de ha rättvisa. Möjligheterna att spara är större inom TCO än inom LO, konstaterar Sven Nelander.
Trots konjunktursvängningar har sparandet ökat stadigt sedan 1989, då 7 procent av de högre kvinnliga tjänstemännen sparade till pensionen och 4 procent av männen.
- Största lyftet skedde vid skattereformen, det här är nästan det enda avdraget som löntagare kan göra, säger Sven Nelander.
De orange kuverten med pensionsbeskeden har också bidragit till sparandet, tror han och påpekar att det i dem saknas uppgifter om vad avtalspensionen ger. Något som kan ha motiverat kvinnliga låg- och mellantjänstemän att i genomsnitt sätta av 525 kronor i månaden till privat pensionssparande, och männen 633 kronor. Kvinnliga högre tjänstemän sparar 691 kronor i månaden, och männen 975 kronor.
- Samtidigt är marknadsföringen av pensionsförsäkringar mycket intensiv. Många människor sparar väldigt mycket till pensionen under de år som försörjningsbördan är som störst, de åren skulle pengarna vara till större nytta för bosättning. Normalt sett ökar standarden när barnen flyttat hemifrån, då blir utrymmet större, säger Sven Nelander.

CHRISTINA SWAHN

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.