Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

TCO säger nej till buffertfonder

Om Sverige skulle gå med i valutaunionen EMU borde riksdagen få större möjligheter att parera lågkonjunkturer genom att spräcka sina utgiftstak. Att bygga upp buffertfonder skulle ta för lång tid. Det tycker TCO, som därmed väljer en annan linje än LO.
Publicerad
Tjänstemännens centralorganisation, TCO, pekar på två nya vägar för Sverige att hantera ekonomiska kriser: ett flexiblare utgiftstak i vissa specifika situationer och ett höjt mål för överskottet i statsbudgeten, från 2 procent till 2,5-3 procent.
TCO tycker inte att EMU-utredningens förslag om inrättande av ett finanspolitiskt råd med ekonomer är någon bra idé. Dels skulle ekonomerna få ett större inflytande på politikernas bekostnad, dels skulle det inte gå att hitta några oberoende, värderingsfria ekonomer.
- Idén om buffertfonder avvisar TCO. Löntagarna är inte beredda att avstå de summor från löneutrymmet som krävs. Vi ser hellre att saldomålet utökas.
- Ställningstagandet till remissen innebär inte något besked om Sverige bör gå med i EMU eller inte. Den frågan kommer att avgöras i en folkomröstning och TCO avser inte att ta ställning i den frågan, säger Sture Nordh, TCOs ordförande.

LO håller dock fast vid sitt krav på buffertfonder och framhåller att dessa måste vara statligt finansierade. Detta av rättviseskäl.
- Det är löntagarna som löper största risken att drabbas av ett EMU-medlemskap, genom arbetslöshet. Då ska de inte också behöva betala för det skydd som behövs, säger Vanja Lundby-Wedin, ordförande i LO.
Hon är själv positiv till EMU, men LO kommer inte att ta ställning förrän ett extra representskapsmöte kallats in, vilket troligen sker först till våren.
LO är annars överens med TCO i kritiken mot det föreslagna ekonområdet och de nuvarande strikta reglerna för statsbudgetens utgiftstak. Det bör skapas större möjligheter för riksdag och regering att motverka arbetslöshet vid lågkonjunkturer, oavsett om SVerige går med i EMU eller ej, tycker facket.

DAG BREMBERG

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.