Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Pellets i stället för spånskivor kan rädda jobb

Spånskivetillverkaren Byggelit förhandlar om att sälja sin fabrik i Storuman till en pelletstillverkare. Resultatet kan bli att cirka 20 arbetstillfällen av 62 räddas.
Publicerad
Det var i våras beskedet om Byggelits nedläggning av spånskivefabriken i Storuman kom. Trots centrala förhandlingar och löntagarkonsultens rapport som visade att beslutet att lägga ned i Storuman var felaktigt gick inte företagets beslut att rubba. Då var också Byggelits ägare negativ till att sälja fabriken till en konkurrent. Men nu finns det hopp om en lösning.
- Det finns två intressenter som är pelletstillverkare. Eftersom vi inte sitter med i förhandlingarna vet vi inte hur långt de kommit. Men beroende på produktionskapacitet kan det handla om jobb för 15-20 personer, säger Sifs företrädare Jörgen Granberg.
Förhoppningen är att några av dem som varslats ska kunna arbeta kvar. Men eftersom den nya verksamheten också kommer att bedrivas av en ny arbetsgivare finns ingen företrädesrätt.
För Byggelits underleverantörer, som beräknas sysselsätta ungefär lika många som spånskivetillverkningen, kan en fortsatt verksamhet innebära att situationen är oförändrad.
Byggelit har varslat ytterligare ett 50-tal personer om uppsägning vid sina fabriker i Ambjörby i Värmland, Laxå i Närke samt Brunflo och Lit i Jämtland.
- Det är inte oväntat. Att lägga ned i Storuman skulle inte hjälpa Byggelit. Det var större kapacitet som behövdes ta bort, säger ombudsman Bo Hallberg som företrädde Sif i de centrala förhandlingarna.
Att i första hand lägga ned fabriken i Lit och i andra hand fabriken i Ambjörby hade varit ett bättre alternativ. Det hävdade löntagarkonsulten med stöd av anläggningarnas ålder och investeringsnivå.
Marknaden för spånskivor har försämrats i takt med att byggandet minskat. Samtidigt har konkurrensen ökat från andra EU-länder samt Baltikum och Polen. I Sverige har konkurrensen om råvaran ökat eftersom biobränslen subventioneras av staten.

CHRISTINA SWAHN

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.