Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Pax Sharon

Det är fjorton år sen Palestinakonflikten var ämne för en ledare i Siftidningen. Den gången hade första intifadan, stenkastarupproret, gjort världen uppmärksam på ockupanternas behandling av palestinierna. Att jämna palestinska hem med marken var redan då satt i system. Att knäcka armar och ben på gripna ingick.
Publicerad
Ariel Sharon vann valet 2001 på löftet att ge Israels folk fred och säkerhet. Han har på ett år raserat nästan ett decennium av mödosamt försoningsarbete efter Osloavtalet 1993. Han har utnyttjat många israelers tro att det finns militära lösningar på konflikten; att även unga palestinska kvinnor vars förtvivlan driver dem att bli självmordsbombare kan bekämpas med stridsvagnar. Sharon har sen i påskas smulat sönder det palestinska självstyret, förnedrat och försökt tvinga den folkvalde ledaren Yassir Arafat att gå i exil, låtit mörda civila, nonchalerat EU, FN och hela världsopinionen och ökat risken för ett storskaligt krig genom att destabilisera moderata arabregimer och utmana ökad extremism. Detta är pax Sharon!
Behöver man tvivla på vem som är Goliat och David i detta drama? Det är dock föga meningsfullt att fördela skuld. Alla har vi ett personligt ansvar att ta avstånd från både enskildas terrorhandlingar och ockupationsmaktens terrorism (även om självmordsattacker just nu kan ses som den underlägsnes enda vapen i en ojämn terrorbalans).
Palestinier och israeler måste leva sida vid sida i suveräna stater som hjälper folken att försonas. Ländernas ekonomier och infrastruktur behöver samordnas i stället för att hållas isär. Konfrontation måste ersättas av samarbete.
TCO-styrelsen antog i december ett uttalande där facket kräver att folkrätten måste följas i Mellanöstern, att ockupationen av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza måste upphöra. Återuppta fredssamtalen och hindra inte medicinsk hjälp att nå våldets offer är andra krav. 14 mars uppvaktade TCO som en av sjutton organisationer utrikesminister Anna Lindh. Helena Johansson, TCO, kritiserade Israels militära avspärrningar som inskränker palestiniernas rätt till arbete, försvårar facklig verksamhet och förstör samhällets civila strukturer.
TCO ingår också i projektet "Mänskliga rättigheter i fokus" som Palestinagrupperna i Sverige tog initiativ till i höstas. Inom projektets ram har Barnmorskeförbundet och Vårdförbundet skickat observatörer till Palestina. Lärarförbundet, Teaterförbundet och Grafiska ska sända ledande förtroendevalda - även förbundsordförande -
på motsvarande uppdrag.
Efter en resa i Palestina förra sommaren uppmanade dåvarande generalsekreteraren i Fria fackföreningsinternationalen, FFI, Bill Jordan, alla medlemsförbund att påverka sina regeringar att sätta press på Israel att upphöra med förtrycket och ockupationen. Efter att israeliskt flyg 17 februari bombat den palestinska fackliga centralorganisationens högkvarter skickades internationella fackliga protester till Sharon.
Det är hög tid att även Sif agerar. Våldsspiralen i Mellersta östern kan tyckas långt från fackligt vardagsarbete i Sverige. Men människor utan el, vatten och tak över huvudet i raserade städer behöver omvärldens stöd. Närvaro av FN-trupp och fackliga observatörer, handelsbojkott, protester mot övergreppen på journalister, sjukvårdare och hjälparbetare är frågor som Sif borde ta ställning till.
BJÖRN ÖIJER

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.