Enligt lag ska alla arbetsplatser med mer än tio anställda ha en jämställdhetsplan. Forskarna Inga-Britt Drejhammar och Birgit Pingel skickade en enkät till ansvariga för jämställdhetsfrågor på 150 arbetsplatser, inom offentlig förvaltning och i det privata näringslivet, i Östergötland.
Av de 75 procent som svarade framgick att alla arbetsplatser inom det offentliga och på de stora företagen, med mer än 100 anställda, hade planer. Men endast 66 procent av de små eller medelstora företagen, med 10 till 100 anställda, hade en plan.
I undersökningen intervjuades också fackliga företrädare och chefer. Få ansåg att planen påverkar det lokala arbetet. Den ses ofta som ett åläggande, något som görs utan engagemang.
Forskarna vill därför att planen ska utformas så att arbetsgivarna uppmanas berätta om hur det ser ut på arbetsplatsen och vilka problem som kan finnas. Det leder till reflexion, menar Inga-Britt Drejhammar.
- Men vi måste också börja synliggöra och prata om problemet på arbetsplatsen. Det gäller att jobba strategiskt och få med sig folk och sedan göra upp en handlingsplan och följa den.
- Jag tror att frågan kommer att få en skjuts framåt när 40-talisterna går i pension och fler högutbildade kvinnor kommer in på arbetsplatserna, säger Inga-Britt Drejhammar.
Hon och Birgitta Pingel genomför nu ytterligare en undersökning om hur jämställdhetsplanerna fungerar på arbetsplatserna. Femton Sifklubbordföranden i Norrköping deltar i studien.
- Vi vill titta på fackets möjlighet att utifrån kollektivavtalet och jämställdhetslagen aktivt arbeta med jämställdhetsfrågan i företaget och vilket stöd man kan få av företaget och av Sif, förklarar Inga-Britt Drejhammar.
En rapport om studien beräknas vara klar i augusti.

ANITA TÄPP