Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Vilken väg går tjänstemannarörelsen?

Publicerad

Vilken väg går tjänstemannarörelsen?

Medlemmarna får inte släppas ut som Bambi på isen, löd, ett av inläggen på TCO-kongressens seminarium Vägval för framtiden. Debatten handlade mest om kollektivism kontra individualism.

Vägval inför framtiden är en av fem rapporter som TCO-kongressen ska ta ställning till. Kring rapporten samlades ett antal av kongressens ombud till ett litet seminarium inför kongressdebatten.
Seminariets inledare, Karl-Erik Svensson från TCO ställde den något provokativa frågan:
- Vad händer om vi får ett Internetfack för ett par hundralappar per år? Hur många kommer då att välja det traditionella facket?
Frågan är långt ifrån orealistisk. Man kan redan nu på vissa, också svenska webbplatser som till exempel Jobline, få råd och hjälp vad gäller fackliga rättigheter och arbetsmarknadsjuridik.
Flera på seminariet framhöll dock vikten av den personliga kontakten mellan fackligt förtroendevalda och enskilda medlemmar.
Björn Lindmark, FTF:
- Vi bygger hemsidor med massor av information för medlemmarna. Men när medlemmen verkligen behöver hjälp av facket, så sitter den facklige företrädaren ofta i sammanträde nånstans, ofta med arbetsgivaren, och har inte tid.
Anders Widlund, SIF:
- Förr räknades närhet i mil och kilometer. Nu räknas det i tillgänglighet dygnet runt. Men det fungerar inte att ha facket som ett call center lokaliserat till Nordirland. Det behövs personliga relationer.
Att de fackliga organisationerna står vid ett vägskäl och inte riktigt vet hur de ska tackla framtiden var nog alla överens om på seminariet.
Karl Erik Svensson, TCO, jämförde med hur det var när han för många år sen påbörjade sitt yrkesliv:
- Den fackliga idén håller. Men den är sprungen ur industrialismens barndom och mer än 100 år gammal. Det är inte mycket som idag ser ut som det gjorde när jag började jobba. Det är andra tider nu. Ska vi bli framgångsrika som fackliga organisationer måste vi individualisera kollektivet till skillnad från förr då det gällde att kollektivisera individen.
Alla höll inte med. Jan Boman SKTF:
- Vi har numera ett antal avtal som innebär att en anställd får veta av sin chef vad lönen blir utan att det skett nån reell förhandling. Det verkar i vissa fall som om facket är på väg att sluta stödja medlemmarna för att i stället släppa loss individualismen.
Andra, som Anders Widlund, SIF och Agneta Lindblom Hultén, Journalistförbundet, tyckte att det går att kombinera de bägge begreppen.
Ett annat vägskäl, för att inte säga kris, gäller medlemsantalen. Framför allt unga låter bli att gå med i facket, och många förbund har rekryteringskampanjer. I Vägval för framtiden föreslås att man med TCO som arena utbyter förbundens erfarenheter av medlemsrekrytering och har gemensam utbildning. Som en deltagare sa:
- Det är inte så bra att vi sitter och uppfinner hjulet på flera olika håll samtidigt.
Några seminariedeltagare pekade på behovet av att rekrytera inte bara nya medlemmar utan också nya och flera fackliga företrädare, förtroendevalda som förbundsanställda.

GUNNAR HÄGG© siftidningen

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.