Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Anders räddar liv – som extraknäck
Affärsmöten kan avbrytas bryskt när larmet går i Gagneftrakten. Ingenjören Anders Liss bisyssla som deltidsbrandman inom räddningstjänsten påverkar både jobb och familjeliv, men är värd all uppoffring, anser han.
Fem minuter. Så lång tid har deltidsbrandmannen Anders Liss på sig att vara ombytt och redo på brandstationen i Gagnef efter att larmdosan i hans ficka tjutit. Det innebär att han måste lämna eventuella jobbmöten inom några sekunder.
Men Anders Liss, som i det civila är konsult och projektledare inom infrastruktur, beredskap, har oftast förvarnat alla inblandade. Leder han mötet har han utsett en ersättare som snabbt kan ta över. Dessutom har brandstationen i Gagnef, som bemannas uteslutande av deltidsbrandmän, iordningställt arbetsplatser, så under beredskapsveckorna jobbar Anders Liss ibland därifrån.
–Då blir det lugnare när larmet går, då har man någon minut på sig för att avsluta möten i väntan på att kollegorna dyker upp, säger Anders Liss.
– De flesta jag jobbar med vet ju att jag är deltidsbrandman, så det har egentligen aldrig varit några problem.
En förutsättning för att vara deltidsbrandman är ju att man har möjlighet att vara på plats snabbt. Före coronapandemin reste Anders Liss kopiöst mycket i tjänsten som konsult, men smittskyddsreglerna 2020 innebar mer distansarbete, så han passade på att hörsamma en uppmaning från brandchefen i Gagnef.
– Jag har alltid haft en liten, liten dröm att jobba med blåsljusverksamhet, så jag ringde kårchefen och sedan gick allt mycket fort.
Beredskap dygnet runt
Efter diverse testdagar och introduktionsutbildning, som inbegrep såväl fysiska tester som lämplighetstester, blev Anders Liss brandman på Gagnef brandstation. Tjugo deltidsbrandmän har i grupper om fem, beredskap dygnet runt för att rycka ut på alltifrån hjärtstopp och trafikolyckor till bränder och drunkningstillbud på svaga isar.
För att kunna rädda liv som bisyssla krävs emellertid ett godkännande från huvudarbetsgivaren. Och man får vara beredd på att plånboken blir något tunnare.
– Jag har förtroendearbetstid, så försvinner jag ut på ett larm kan jag jobba ikapp den förlorade tiden. Men för obligatoriska heldagsutbildningar eller utryckningar som kräver längre insatser, som till exempel skogsbränder, får jag ta semester eller obetald tjänstledighet.
Då får han i stället lön från Räddningstjänsten, och den lönen är inte lika hög som löneavdraget. Men i Anders Liss fall är pengarna inte drivkraften.
Relation till olycksoffer
Jobbet som deltidsbrandman kan stundom bli lite tungt, erkänner han. I synnerhet som de flesta i ett litet samhälle som Gagnef känner varandra och det händer att han träffar på olycksoffer han på ett eller annat sätt har en relation till.
–Svåra olyckor kan ju påverka en, men vi har bra system för stöd efter någon allvarligare olycka. Det är helt okej att vara ledsen och det finns en värme i gruppen som gör att man orkar fortsätta. De flesta larm rinner faktiskt av mig fullständigt, vi kan ju inte påverka något som redan hänt.
Familjelivet påverkas däremot. Anders Liss familjemedlemmar är i princip lika mycket brandmän som han själv, hävdar han.
– Barnen har beredskap om larmet går och om jag lämnar dem i sticket på affären, till exempel.
Viktig del av civilförsvaret
Trots att bisysslan kan vara jobbig emellanåt och påverkar såväl familj som ekonomi, anser Anders Liss att fördelarna vida överstiger nackdelarna. Han hoppas att fler ska få upp ögonen för möjligheten att vara deltidsbrandman. Räddningstjänsten har svårt att rekrytera folk, men är en viktig del av civilförsvaret och dessutom helt nödvändig för att samhället ska fungera, anser Anders Liss.
– Jag gör det här för att det är kul. Det ger energi och man får en väldigt speciell gemenskap med sina kollegor, som man inte kan få på sitt vanliga jobb.
– Jag har stor nytta av att tänka annorlunda kring säkerhet. Jag inbillar mig att jag kan behålla lugnet i krissituationer och inte hetsar upp mig lika lätt som tidigare. Man får också andra prioriteringar om vad som är viktigt i livet, säger Anders Liss.
Bisyssla
- Det finns inget som hindrar dig att jobba extra (om du inte jobbar statligt), men kolla att anställningsavtal och kollektivavtal inte innehåller konkurrensklausuler eller annat som hindrar extraknäck.
- Prata med din arbetsgivare för att ha ryggen fri. För att jobba inom Räddningstjänsten krävs godkännande från arbetsgivaren.
- Får du inkomster från flera håll betalar du antagligen för lite skatt. Den så kallade brytpunkten för statlig skatt, alltså din inkomst innan grundavdraget tagits bort, är i år 643 100 kronor. Tjänar du mer än så tillkommer statlig inkomstskatt på 20 procent.
- Mister du ditt heltidsjobb kan det bli knepigt att få a-kassa om du haft en bisyssla.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
