Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Kritik mot Sydafrikas krav på billigare aidsmedicin

Publicerad
Kritik mot Sydafrikas krav på billigare aidsmedicin

SIF:s Ingela Widén på Pharmacia är kritisk till att internationalen ICEM ställt sig bakom ett sydafrikanskt lagförslag om billigare aidsmediciner.

Aids är ett stort och växande problem i Sydafrika. Just nu pågår en rättegång där 39 läkemedelsföretag i ett försök att skydda sina patent vädjar till domstolen att häva den nya sydafrikanska lagen som bland annat tillåter parallellimport och generica, det vill säga billigare kopior av en medicin.
- Jag förstår företagen som säger att de måste få betalt för sina omkostnader. Det kostar oerhört mycket att ta fram läkemedel, vem ska då stå för de kostnaderna?, säger Ingela Widén, klubbordförande på Pharmacia i Stockholm.
ICEM, International Federation of Chemical, Energy, Mine and General workers’ unions, har i ett uttalande ställt sig bakom Sydafrika.
- Sydafrika och andra länder måste ha rätt att köpa läkemedel till priser de har råd med, säger Fred Higgs, generalsekreterare för ICEM.
- Det är enkelt att ställa sig bakom en sån sak om man inte behöver betala. Det är klart att det är behjärtansvärt att hjälpa efter bästa förmåga, men det handlar inte bara om läkemedel. Det måste handla om upplysning också, hur vi kommunicerar och förmedlar sjukdomens farlighet, säger Ingela Widén.
Hon menar att det är svårt men visst måste man även ta hänsyn till de etiska aspekterna när det gäller läkemedel.
- Det finns inga enkla svar på det här, men om vi skulle gå hårt på etiska regler skulle många företag inte utveckla produkter som riskerar att skapa en etisk debatt. Det är mycket komplext.
Ingela Widén har svårt att förstå varför Aidsmediciner säljs dyrare i Sydafrika än i andra länder.
- Däremot, om de skulle säljas billigare i Sydafrika av etiska skäl så måste det säkras att inte Sydafrika gör business på medicinerna och säljer dem till andra länder. Läkemedlen ska komma befolkningen till godo.

LINDA SVENSSON© siftidningen 2000

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.