Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Knivrånad på jobbet - två gånger

Två rån inom loppet av två år. Det har apotekschefen Maria Winberg blivit utsatt för på jobbet. ”Att få en stor kniv mot halsen och hotas med hämnd gör en rädd under lång tid”, säger hon.
Anita Täpp Publicerad
Apotekschefen Maria Winberg bland medicinskåp på ett apotek.
Från och med den 1 augusti i år riskerar den som rånar apotek hårdare straff. Våld eller hot mot tjänsteman gäller nu även ”apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar”. Foto: Kent Eng.

Tre minuter före stängning kom två maskerade rånare, beväpnade med stora knivar, in på Kronans apotek i det dalsländska samhället Färgelanda.

Nyss hade apotekschefen Maria Winberg sett fram emot att snart kunna gå hem för att packa det sista inför en efterlängtad fjällresa med familjen.

Nu var hon och en kollega i stället snabbt i de aggressiva männens våld, och beordrades att öppna det låsta skåpet med narkotikaklassade läkemedel.

Medan en av rånarna länsade skåpet höll den andre koll på Maria och hennes kollega. När hon råkade ta ett litet steg åt sidan satte han snabbt upp kniven mot hennes hals och röt att hon skulle stå stilla.

– Fram till dess hade jag faktiskt lyckats hålla mig lugn och fokuserad. Men när jag fick kniven mot strupen blev jag fruktansvärt rädd. För då hade jag också insett att rånarna var narkotikapåverkade, säger Maria Winberg.

En kort stund senare sänkte visserligen rånaren handen med kniven. Men då tog han i stället tag i hennes namnbricka, läste hennes namn och sa: ”Jag vet att du kommer att ringa polisen. Och att jag kanske åker in på ett år. Men då kommer jag och tar dig sedan.”

Låstes in i städskåp

Maria Winberg.
Maria Winberg. Foto: Kent Eng.

Rånet avslutades med att Maria Winberg och kollegan fråntogs sina mobiler och låstes in i ett litet städskåp där de beordrades stanna i tio minuter.

När de väl larmat fick de snabb hjälp av polisen, liksom av sin arbetsgivare.

– Vi har ett otroligt bra program där man verkligen tar hand om personalen efter en sådan här sak. Exempelvis kom min chef snabbt till apoteket och jag fick psykologhjälp redan samma kväll.

Men trots det – och att hon även fått mycket omtanke från vänner och kunder – har rånet satt djupa spår i Maria.

Länge höll hon alltid noga koll på vem som kom in på apoteket och vågade inte heller vara ensam hemma. Och i dag, fem år efter rånet, mår hon fortfarande dåligt av att möta människor, som i likhet med rånarna, täcker huvudet med en jack- eller tröjhuva.

– Nu har vår säkerhet blivit bättre genom att vi har en låsbar dörr till utrymmet bakom disken och vi kan också sänka ned en skyddande glasruta över disken. Men kommer det in någon med uppdragen huva blir jag alltid väldigt stressad och får hjärtklappning. Och eftersom jag mår dåligt av det undvek jag också länge stora folksamlingar.

Apoteksrånarna greps och dömdes

Även om Maria Winberg är tacksam för att rånarna snart greps och senare dömdes i tingsrätten så innebar det också att hon tvingades möta rånarna igen.

– Och där satt de och hånlog åt mig, när jag berättade hur fruktansvärt mycket de hade skrämt mig.

Rånaren som hotat henne och höll kniven mot hennes hals dömdes till fyra års fängelse, den andre fick ett kortare fängelsestraff.

Men inte heller Maria blev fri efter rättegången – hon oroade sig ständigt för vad som skulle hända när rånarna avtjänat sina straff.

– Jag begärde att få all information om vad som hände med dem. Och när jag fick veta att han som hotat med att han skulle komma efter mig hade kommit ut var det en jättestor grej för mig.

Men efter att ha samtalat med några erfarna polismän kände hon sig lugnare.

Rånarna ute efter narkotika

Nästan exakt på tvåårsdagen av det första rånet blev apoteket och Maria utsatt för ett nytt rån. Också denna gång var rånarna ute efter narkotika.

– Jag trodde den låsta dörren och skyddsglaset skyddade oss. Men eftersom någon glömt att sänka glaset hoppade bara rånarna över disken och kom efter oss med stora köksknivar. Fast det rånet gick ändå så snabbt att jag inte hann bli så rädd.

I maj 2022 utsattes apoteket för ett tredje rån. Men denna gång var Maria ledig och kollegorna lyckades avstyra rånet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Ozempic-ödlans gift är Eric Sundmans arbetsmiljö

Djurvårdaren Eric Sundmans favoritrum är reptilariet på hans arbetsplats Universeum, ”ett hus fullt av nördar” enligt honom själv. Här bor de riktigt giftiga ormarna och ödlorna. Som gilaödlan vars gift är otroligt smärtsamt att uppleva, men som också gett oss läkemedlet Ozempic.
Sandra Lund Publicerad 2 april 2026, kl 06:01
100 000 människor dör varje år av ormbett. Eric Sundman och hans kolleger bär en särskild handske som skydd för ormar som känner av kroppsvärme. – Den är inte helt säker mot bett men ganska, säger han. Foto: Nora Lorek

Varför blev du djurvårdare?

– Det självklara svaret är ju att man brinner för djur. Men här får jag också utbilda besökarna om vilken roll den biologiska mångfalden spelar, och hur den hotas. Ibland handlar det om att arten är hotad, ibland är det miljön den lever i. Som den blå palmhuggormen som lever i träden på Komodoöarna i Indonesien, en hotad ögrupp på grund av klimatförändringarna.

Eric Sundman håller i en stor ödla framför ett skåp i ett arbetsrum.
I studier av Gilaödlan upptäckte man att den äter extremt sällan, men ändå har jämn blodsockernivå. Ur den insikten föddes läkemedlet Ozempic, som alltså härstammar från ödlans gift, som också är väldigt smärtsamt att uppleva. Varje morgon före öppning kontrolleras alla djur, samtliga är journalförda. Eric Sundman ser till deras allmäntillstånd, kollar ögon och duschar dem vid behov.

Foto: Nora Lorek

Hur länge har du varit just här?

– I tio år nu, jag stannar inte på ett jobb jag inte trivs på. Jag har jobbat på djurpark och Västra djursjukhuset tidigare, innan jag blev headhuntad hit. Men jag även arbetat med it och som makeupartist.

 

En färgglad leksaksorm i ett plaströr, som kallas för tubningsrör
Bland hjälpmedlen som finns i reptilariet finns tubningsrör i olika grovlekar. Röret används för att undersöka giftiga reptiler, på så sätt kan de aldrig vända sig och hugga. Då kan veterinären som kommer två gånger varje vecka till Universeum ta blodprov, röntga och ibland även mjölka dem på gift. Foto: Nora Lorek

Varför är ormar kul?

– Det intresset kom redan i femårsåldern, då började jag rita dem. Jag älskade ju djur, men var pälsallergiker. Och så förstod jag inte varför jag skulle tycka illa om dem när så många gör det. Det är vanligt att fascineras av schimpanser för att de är så lika oss, jag är fascinerad av ormar för att de är så olika oss.

Du fascineras också av deras gift.

– Ja, framför allt vad det innehåller. Där finns grunden till nya läkemedel. Som Gilaödlans gift som gett oss succémedicinen Ozempic.

Eric Sundman sitter framför en dator, ovanför hänger en stor skylt med texten "Djurtransport"
80 procent av tiden sitter Eric Sundman vid datorn. Bland annat ansvarar han för djurtransporter. Till sin hjälp har han en enorm databas som i stort sett alla världens djurparker är kopplade till. Här ska han snart skicka ett prov med hajblod till Nerdeländerna. Foto: Nora Lorek

Har du giftormar hemma?

– Jag har haft orm sedan 12-årsåldern, men när jag fick barn rök giftormarna på grund av platsbrist. Ormrummet fick bli barnrum. Men giftormarnas beteendemönster och miljön de kräver är mer intressanta. Det är spännande att få vara med och bygga upp sådana habitat. 

– Däremot tycker jag det är viktigt att barn ska möta orm. Vid ett tillfälle la jag med respekt  för ormen, ned en snok i mitt barns vagn så att han kunde studera den. Mitt barn är inte rädd för ormar alls.

En mörk bild på världens minsta krokodildjur pansarkajmanen som ligger helt stilla i vattnet.
I regnskogsområdet på Universeum i Göteborg finns världens minsta krokodildjur pansarkajmanen. Den kan ligga så här blickstilla ett bra tag. Foto: Nora Lorek

Fobier är ju väldigt vanligt med de här djuren, vad göra?

– Fobi är inte nedärvd utan social. Sorry, men den är någons fel. En professor i psykologi från Göteborgs universitet brukar komma hit med sina studenter och två patienter med fobi. Det har aldrig slaget fel – efter 30–40 minuter håller båda i en orm eller spindel.

Eric Sundman står framför en vägg med olika verktyg som tänger och krokar.
– Mitt favoritverktyg är kroken. Den är lika viktig för mig som penseln är för målaren. Tänger plockar man mest ömsade skinn med, säger Eric Sundman. Foto: Nora Lorek

Om Eric Sundman

GÖR: Djurvårdare på Universeum i Göteborg.

ÅLDER: 46.

BOR: Mölnycke

UTBILDNING: Djurvårdare, läst fristående kurser som etologi på universitet.

FACKLIGT: Klubbordförande och arbetstagarledamot i styrelsen för Universeum AB. 

LÖN: Djurvårdare tjänar normalt mellan 26 300 och 33 400 kronor i månaden, enligt SCB.

Eric Sundman i Unverseums regnskogsmiljö framför en fågel.
En gång i månaden jobbar Eric Sundman helg, då ”driftar man” och utfordrar bland annat djuren i Universeums autentiska regnskogsmiljö. Foto: Nora Lorek