Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

7 dödssynder på jobbet

Det finns synder och så finns det kardinalsynder – även i jobbsammanhang. Det är bra att ha koll på vilka synder du absolut ska undvika på jobbet, i synnerhet nu under Allhelgonahelgen då vi påminner oss om döden och ett eventuellt liv efter detta.
Johanna Rovira Publicerad
Kvinna håller i telefonlur och skriker.
Har du fått ett utbrott på en kollega eller kund? Vrede är en av de sju dödssynderna på jobbet. Foto: Shutterstock

Vissa synder är värre än andra. De sju dödssynderna lär vara de värsta, åtminstone enligt katolska kyrkan, och leder till evig fördömelse om man inte gör bot och bättring.

Inom arbetslivet finns också mer eller mindre outtalade synder. Att lämna odiskade kaffekoppar på en kollegas skrivbord eller vara illojal mot företaget hör dock inte till de sju dödssynderna, vad än arbetsgivarna vill få oss att tro.

Här är de sju kardinalsynderna på jobbet som du bör undvika för att slippa straff såväl i detta liv, som i ett eventuellt nästa:

Lättja

Att sitta med skorna på skrivbordet och peta navelludd, ta långa luncher, komma sent och gå tidigt, kan i vissa fall vara befogat, men inte om dina kollegor samtidigt sliter som smådjävlar för att hinna med jobbet. Att låta bli att avlasta en arbetskamrat som har för stor arbetsbörda, torde leda till en speciell enhet i helvetet där du sätts att i evigheters evighet böja tillbaka alla gem du och andra latmaskar roat dig med att räta ut.

Högmod

Ett gott självförtroende eller förträfflig självkänsla torde ingen förebrå någon för. Men att slå sig för bröstet och ta åt sig äran för andras jobb är inte en egenskap som borde premieras i lönerevisionen. Tyvärr är inte alla chefer begåvade med klarsyn – många av dem lider dessutom själva av hybris och inbillar sig att de är bättre än vanliga löneslavar för att de har högre lön. Risken för en idétjuv eller en chef med gudskomplex att återfödas som en mollusk i nästa liv är dock överhängande.

Girighet

Har du svårt att se skillnaden mellan företagets och egna tillgångar?  Det börjar med en penna och slutar med fiffel med tidrapporteringssystem eller en husrannsakan för att kolla smygmärkta kaffepaket i skafferiet, (som en polis i södra Sverige råkade ut för). Alla fifflare åker inte dit, men den som smiter undan vid alla insamlingar kommer förhoppningsvis slippa sitta i en kittel med kokande olja, (det traditionella straffet för girighet), men möjligen jagas av en hord nitiska skattmasarzombies.

Vrede

Att bli heligt förbannad över orättvisa löner och andra missförhållande på jobbet är snarast ett tecken på sundhet. Men att fara ut mot medarbetare, chefer eller klienter för inbillade såväl som befogade oförrätter kan vara skäl för avsked. Om så ej sker kommer sannolikt rättvisans gud Sydyk att bussa internettrollen (som för övrigt kommer att hamna i ett separat litet inferno) på de skällande arbetskamraterna.

Vällust

Metoo vittnade om att det är betydligt vanligare än vad vi i vår oskuld föreställt oss att en viss grupp medarbetare inte kan hålla fingrarna (eller tungan) i styr gentemot en annan grupp anställda. Bara en femtedel av alla som blir utsatta för sexuella trakasserier på jobbet talar om det för sin arbetsgivare och ännu färre går till facket enligt Trakasseribarometern. Förhoppningsvis får den som går över gränsen sitt straff redan i jordelivet, men skulle denne av någon anledning slinka igenom ostraffat, väntar antagligen en skampåle i helvetets andra krets.

Frosseri

Vidlyftiga affärsresor, bjudmiddagar, utsuddade gränser för mutor och korruption .. Ju högre upp i företagstoppen man kommer desto större tycks risken att hemfalla åt denna dödssynd vara. (Fantasifulla bonussystem och omotiverat höga löner räknas snarare till girighet, men är icke mindre förkastliga.) Och ingen höjer knappt ögonbryn åt de höga chefernas vidlyftighet. Det gör däremot den skräckinjagande gudinnan Durga som ser till att vd:arna i nästa liv får klara sig på 71 kronor om dagen (dagsersättning för vuxna ensamstående med boende där mat ej ingår) i ett dystopiskt samhälle med krympflation, galopperande elpriser och hot om utvisning på grund av vandel.

Avund

Konkurrens på en arbetsplats påstås vara av godo, men är den verkligen det? Det finns exempel på arbetskamrater som hängts ut på sociala medier, blivit snuvade på information och fått bildäck sönderskurna för att missa viktiga kundmöten. Är du lite klädsamt avundsjuk på en högpresterande kollega lär du slippa undan med en bön eller två, men den som tagit till fula knep i syfte att få konkurrensfördelar kommer högst troligt ansättas av smådjävlar i Limbo.

De sju dödssynderna:

Högmod – superbia

Girighet – avaratia

Vällust – luxuria

Avund – invidia

Frosseri – gula

Vrede – ira

Lättja – acedia

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Därför behövs jobbiga kollegor

Det behövs fler jobbiga kollegor på våra arbetsplatser. Det menar Mats Alvesson, professor i organisation och ledarskap vid Lunds universitet.
Johanna Rovira Publicerad 22 oktober 2026, kl 06:00
Kostymklädd man vid skrivbord med djävulshorn och treudd i plast.
Besvärliga kollegor kan fylla en viktig funktion. Genom att agera som djävulens advokat kan de utmana normer och ställa kritiska frågor vilket ger bättre beslut och smartare organisationer. Foto: Colourbox

Besvärliga kollegor kan visserligen få dig att åldras i förtid, som Kollega har skrivit om tidigare, men de fyller också en funktion på våra arbetsplatser för att förhindra att korkade beslut fattas. Förutsatt att de är jobbiga på rätt sätt och att någon lyssnar på dem.                           

En del personer betraktas som jobbiga för att de är kantiga och allmänt störiga. Men även den som inte är benägen att hålla med utan utmanar konsensus genom rimliga oliktänkande ståndpunkter kan framstå som bökig och besvärlig, menar Mats Alvesson, professor vid Lunds universitet. 

– Jag tror vi behöver betydligt fler som ställer kritiska frågor och för fram kontroversiella synpunkter. Men folk är ofta för konformistiska och svaga, de flesta saknar både självförtroende och modet att gå mot normen att tycka och tänka som alla andra, säger han. 

Därför säger så få emot på jobbet

Mats Alvesson forskar om organisationskultur och kanske är mest känd för att ha myntat begreppet funktionell dumhet, som handlar om att annars smarta människor gillar läget på jobbet och låter bli att ifrågasätta beslut eller förslag.

 Enligt Mats Alvesson kan konsensus leda till sämre beslut på sikt. 

– Stora företag gör väldigt mycket som är onödigt och kontraproduktivt. Det behövs att någon ställer frågan: Vad håller vi på med egentligen?  

Flera kända historiska misslyckanden har föregåtts av att kritiska röster saknats eller ignorerats. Rymdfärjan Challengers krasch, där ingenjörer varnade för riskerna, men viftades bort, är ett exempel. Nokias fall på mobilmarknaden, där obehaglig information filtrerades bort, ett annat. 

Djävulens advokat kan förebygga misstag

För att undvika misstag ger en del företag i andra länder därför en grupp eller enstaka personer uppgiften att agera djävulens advokat; att ifrågasätta eller till och med försöka punktera idéer. Mats Alvesson känner inte till några organisationer som använder sig av så kallade ”red teams” eller djävulens advokat i Sverige, men menar att båda metoderna skulle kunna vara en säker plattform för att uppmuntra anställda att ställa obekväma frågor. 

– I bästa fall ska det inte behövas sådana funktioner. Man borde kunna framföra rimliga ståndpunkter utan risk för sanktioner. De flesta företag skulle må bra av att ha anställda som gör sina röster hörda och borde ha mycket högre i tak. På kort sikt kan det vara jobbigt, men på lång sikt blir det betydligt bättre. 

"Man ska inte vara oerhört rädd för att kränka någon" 

Det höga taket ska inte bara vara en floskel man slänger sig med, utan innebära ett reellt utrymme för kritik och ifrågasättande. Men man skapar inte en sådan frispråkig företagskultur utan vissa eftergifter, enligt Mats Alvesson. 

– Att framföra avvikande rimliga ståndpunkter innebär nästan alltid att man trampar andra på tårna. Man ska inte vara oerhört rädd för att kränka någon heller. Vi har i Sverige en låg tolerans mot kränkningar som man visst kan ställa upp på, men frågan är vad som räknas som en kränkning? Vi skulle kunna köra mer med raka rör, säger Mats Alvesson. 

Tre böcker av Mats Alvesson

  • Dumhetsparadoxen. Hur smarta organisationer fattar korkade beslut i jakten på konsensus. 
  • Dumhetsbekämpning. Handbok för organisationer som vill bli smartare och mindre meningslösa genom att uppmuntra kritiskt tänkande och ifrågasättande. 
  • Konsten att göra mindre (tillsammans med André Spicer) Om att många arbetsplatser fastnat i möten, administration och projekt som tar fokus från det egentliga jobbet.