Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Trots kriget – omsorgen från kollegorna värmer

Alla kollegor på e-handelsföretaget Boozt har ställt upp för att hjälpa Anna Wanasz flyende landsmän. Det har gjort att hon känner att det ändå har kommit något gott ur kriget i Ukraina.
Anita Täpp Publicerad
Anna Wanasz står bakom en klädstång med kläder.
Anna Wanasz arbetar på e-handelsföretaget Boozt med slutkontroller av foton och texter innan kläder läggs ut på nätet. Foto: Emil Malmborg

Strax före klockan fyra på morgonen torsdagen den 24 februari i år ringde det på telefonen i Anna Wanasz hem i skånska Eslöv.

Sömndrucken missade hon första samtalet. Men snart ringde det igen. Det var hennes mamma som berättade att ryssarna just gått in i Ukraina, hennes hemland.

– Det blev den värsta dagen i mitt liv, säger Anna Wanasz som fortfarande är nära gråten när hon berättar om samtalet.

– Min första reaktion var att ropa: Spring därifrån och ta er ut ur landet!

"De vill hellre dö där"

Sedan dess har hon ständigt haft en stark oro i kroppen, framför allt för alla närstående som finns kvar i Kiev.

– Många har skickat sina barn till släktingar i Polen. Men själva vill ingen av dem rymma från vårt land, som de är födda i och är stolt över. De vill hellre dö där.

Under de första dagarna var Anna Wanasz så nedbruten att hon inte orkade gå till jobbet på e-handelsföretaget Boozt i Malmö.

Och när hon väl gick tillbaka var hon rädd för hur det skulle bli. På företaget, som säljer kläder, jobbar folk från 45 länder i världen. Däribland flera ryssar.

– Men alla hade lagt sina åsikter åt sidan och ingen sa dumma saker. I stället har kriget gjort att vi har kommit närmare varandra. Det har i alla fall varit något väldigt fint som kommit ur den här fruktansvärda situationen.

Anna Wanasz tittar upp från en fåtölj.
Sedan Ryssland gick in i Ukraina är Anna Wanasz ständigt orolig för sina nära och kära i Kiev. Men hon är ändå glad över att hon och kollegorna har kunnat göra något för att hjälpa hennes flyende landsmän.
Foto: Emil Malmborg

Fick kraft att göra en egen insamling 

Hon fick också veta att en kollega dragit igång en insamling på arbetsplatsen och även ordnat så att de saker som samlades in inom 48 timmar snabbt skulle kunna köras ner till flyktingarna vid gränsen mellan Ukraina och Polen.

Resultatet av insamlingen var överväldigande för Anna Wanasz.

– Det är helt otroligt hur alla på jobbet har ställt upp. Vi skrev listor på vad som behövdes, som mat, kläder, batterier och värktabletter. Och när insamlingen var klar så saknades ingenting.

Anna Wanasz lovordar också sin arbetsgivares agerande, då företaget snabb tog beslut om att skänka en stor mängd nya varma kläder från sitt lager.

Det här gav också henne själv kraft att starta en snabb insamling i Eslöv, där hon – efter att ha lagt ut ett meddelande på Facebook – fick ett överväldigande gensvar.

Mindre maktlöshet men fortsatt oro

Genom insamlingen minskade hennes känsla av maktlöshet, men den stora oron finns kvar.

Det gäller också en del av de 600 kollegorna, av vilka en tredjedel är Unionenmedlemmar. I sin roll som både arbetsmiljöombud och arbetsplatsombud har Anna Wanasz därför meddelat att hon alltid finns till hands om någon vill prata.

– Vi har också en jättebra ledning, där alla chefer ända upp till vår vd har meddelat att dörren alltid står öppen om man mår dåligt och behöver stöd på något vis. Man kan också få hjälp av en psykolog.

– Ingen trodde ju att det här skulle kunna hända i Europa, och så nära Sveriges gräns, så det är klart att vi är rädda här också. Över hur kriget ska utvecklas och att det kanske sprids till fler länder.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet

Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising

På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.

Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar. 

1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?

Anastasia Kristiansson
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat

– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. 
Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter,  eftersom de stör henne. 
– Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon. 

Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.  

Mark Flanagan
Mark Flanagan.

– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen. 

Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. 
– Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget. 

2. Vad är det äckligaste en kollega ätit? 

Per Östberg
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising

– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.   

Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle: 

Yvonne Henriksson
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising

– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda. 

3. Får man kommentera kollegors lunchmat?  

– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.

– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg. 

– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då. 

4. Finns det någon mat som är tabu här? 

Mark Flanagan:  

– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha. 

Na Han
Na "Hanna" Han.

Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet: 

–  En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.

Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt. 

5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?  

– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt. 

– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson. 

6. Vad lagar ni helst för mat själva?

– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han. 

– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan.