Budet ett slag i ansiktet på tjänstemännen

- Bland det sämsta jag någonsin sett, säger SIF:s förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt om avtalsförslaget från stål- och metallindustrin.

Förslaget gäller ett treårsavtal som skulle ge lönehöjningar på 1,4 procent per år. I detta ingår en arbetstidsförkortning som skulle ta 0,5 procent av höjningen.
Budet kom från Gruvornas Arbetsgivareförbund, Stål- och Metallförbundet och Svets Mekaniska Arbetsgivareförbund.
- Dessa ligger i värstingligan i sina yrkanden. När våra medlemmar får klart för sig hur det ser ut kan det börja mullra på arbetsplatserna. I förslaget finns inte en tillstymmelse till att vilja lösa de problem som hänger samman med övertiden, arbetsmiljön och kompetensutvecklingen, säger Lars-Bonny Ramstedt som kallar detta ett slag i ansiktet på tjänstemännen.
- Förslaget vi fått kan inte ens ligga till grund för fortsatta förhandlingar. Vi ska träffa två opartiska ordföranden i morgon, sedan får vi fortsätta förhandla under deras överinseende nästa år, säger han.
Arbetsgivarnas agerande kallar han ett kraftfullt trendbrott.
- Stål- och metallförbundet har tidigare varit en organisation som velat söka samförståndslösningar, men nu hamnar de i värstingligan.
Även inom andra branscher kärvar förhandlingarna. På onsdagen sa SIF nej till Skogsarbetsgivarnas avtalsförslag, och man anser inte heller här att det går att fortsätta förhandlingarna utan hjälp av opartiska ordföranden. Budet var alldeles för lågt, ansåg SIF. Dessutom är arbetsgivarens krav på mer flexibla arbetstider inte heller populärt hos de fackliga motparterna.
Ett bud som inte täcker den förväntade inflationen är svårt att anta, menar skogsindustrins motparter SIF, Civilingenjörsförbundet och Pappers. Lönepåslaget för SIF:s del var enligt skogsarbetsgivarnas bud 0,8 procent första året och 0,6 procent de två efterföljande åren. För den treåriga avtalsperioden skulle det totalt bli 2 procents löneökning. I skogsarbetsgivarnas bud ingick dessutom kortad arbetstid till en kostnad av 0,5 procent per år.
Alla arbetsgivare kräver att facken ska gå med på en mer flexibel syn på normalarbetstiden, allt för att kunna sänka kostnaden för övertidsersättning. Detta är oacceptabelt för facken.
- De tar bort den enda skyddsregeln för tjänstemän som finns. Det är en arbetsgivarstrategi att kräva att de ensidigt ska kunna styra över arbetstidens förläggning. Det kan bli så att tjänstemän får jobba 70 timmar när solen skiner och 20 timmar när det är snöslask, säger Lars-Bonny Ramstedt.
När det gäller verkstadsindustrin pågår konstruktiva diskussioner, enligt Ramstedt.
- De har begripit att det finns problem vi måste lösa tillsammans, säger han.
Nuvarande avtal går ut den 31 januari.

CARITA ANDERSSON© siftidningen 2000