Inför mitt första chefsjobb fick jag flera goda råd av en tidigare chef, vars ledarskap var ett sådant som jag själv vill utöva: öppet, prestigelöst, utvecklande, mänskligt.
Till att börja med blev jag lite förvånad över en av punkterna. Den gick ut på att man behöver ett kevlarskal, ett skyddande hölje, så inte allt man får ta emot går rätt in. Jag vet nu att det är ett bra råd.
Det går att som chef vara sitt sanna jag som människa, utan förställning. Men det funkar inte att ta åt sig för mycket när medarbetare ibland blir besvikna på en. Som chef är du ju ansvarig för både hela gruppens arbetsmiljö och verksamheten i stort.
Det är inte heller sunt att alltid låta sin egen tuffa självkritik gå in på djupet.
Jag tänker på det här när jag läser om ny forskning som visar att unga kvinnor är mest uppskattade som chefer, samtidigt som de underskattar sina förmågor och mår sämre.
Läs mer: Unga chefer mer uppskattade än äldre
Kraven från omgivningen och dem själva är förmodligen orimliga. De behöver beväpna sig med det där skyddande skalet – och lita på att det de gör är bra.
