Hoppa till huvudinnehåll
Digitalisering

Så kan Sverige bli bäst på digitalisering

Digital teknik måste bli tillgänglig för alla – annars kommer Sverige aldrig att bli världsbäst på digitalisering.
– Det är synd om vi nöjer oss med att sitta i passagerarsätet, säger Amy Loutfi, professor i informationsteknologi.
David Österberg Publicerad
Shutterstock, Örebro universitet
Amy Loutfi tycker att Sveriges mål med digitalisering ska vara att ska livskvalitet och välstånd. Shutterstock, Örebro universitet

Under coronakrisen blev många tjänstemän mer digitala. När vi inte längre kunde träffas började vi använda digital teknik för att sköta våra jobb. Tjänsteresor, konferenser och fikaraster ersattes av videomöten och chattar.

Men att vi är bra på att använda oss av digital teknik är inte tillräckligt, enligt Amy Loutfi, professor i informationsteknologi vid Örebro universitet. I en rapport som Omstartskommissionen släppt – där en grupp experter ger sina lösningar på en del av de problem Sverige står inför – skriver hon att Sveriges mål att vara världsledande på att använda digitaliseringens möjligheter inte är tillräckligt ambitiöst. Amy Loutfi anser att vi måste utveckla egen digital teknik. På så vis kan vi själva bestämma hur den utformas och anpassa den efter våra behov.

– Det vore synd om vi nöjer oss med att bara använda teknologi som andra skapar. Målet med digitalisering skiljer sig åt mellan länder. Vårt mål tycker jag ska vara att skapa livskvalitet, välstånd, att bidra till det demokratiska samtalet. Om vi fokuserar på det kommer andra länder att titta på Sverige och följa efter, säger hon till Kollega.

Öka den digitala delaktigheten

Men om Sverige ska bli världsledande på digitalisering måste hela befolkningen involveras, enligt Amy Loutfi. Så är det inte i dag. Enligt en rapport från Internetstiftelsen känner sig en av tio inte delaktiga i det digitala samhället. En femtedel av svenskarna över 76 år anser till och med att digitala samhällstjänster försvårar deras liv. Även lågutbildade och låginkomsttagare halkar efter när det gäller användandet av digitala samhällstjänster. Rapporten visar också att en miljon människor använder internet mer sällan än dagligen eller inte alls.

Amy Loutfi ser flera möjliga lösningar på bristen på delaktighet. Hon anser att flera samhällsaktörer måste ta större ansvar och att biblioteken borde få ett delvis annorlunda uppdrag för att förbättra människors kunskap om digital teknik.

Hon tycker också att de tekniska team som utvecklar ny teknik måste bli mer heterogena. I dag är teknikutvecklare i huvudsak män, med liknande bakgrund: ”Idén om att ’få tjejer intresserade av teknik’ borde försvinna och i stället vändas upp och ned. Vi behöver fråga oss hur vi gör teknik intressant, för tjejer och för alla. Huvudansvaret bör ligga hos utbildningsanordnare och arbetsgivare, som behöver erbjuda attraktiva karriärmöjligheter”, skriver hon i Omstartskommissionens rapport.

Kompetensutveckling i arbetslivet och mer digitalisering i skolan

Men även den del av befolkningen som i dag använder digital teknik behöver djupare förståelse för hur digitaliseringen påverkar oss. Artificiell intelligens kommer att påverka hela arbetsmarknaden och arbetsuppgifter förändras. Amy Loutfi anser därför att kompetensutvecklingen måste bli tillgänglig för fler och att utbildning i digitalisering måste bli en integrerad del i fler ämnen i grundskolan.

Läs mer Ygeman: Lyssna på de anställda om digitalisering

Amy Loutfi är övertygad om att vi kommer att ha stor glädje av digitaliseringen. Rätt använd kan nya digitala tekniker hjälpa oss med svåra samhällsproblem som klimatkrisen och underlätta för vården och skolan. Förutsättningen är politiska beslut och tydligt ledarskap.

Kan du ha förståelse för att människor oroar sig för att robotarna blir smartare än oss och tar över?
– De är redan mycket smartare. Men deras intelligens bygger på beräkningsförmåga. Och det är precis det vi behöver hjälp med. Vår intelligens är av ett annat slag och den intelligensen är vi inte intresserade av att duplicera. Mitt råd är att försöka balansera oron med nyfikenhet. I Sverige finns goda möjligheter att gå kurser och vidareutbilda sig. Sveriges lärosäten har stort ansvar för att bidra med kunskap och information. Det finns många organisationer som arbetar febrilt med att nå ut till alla. Med kunskap får man en mer nyanserad bild av vad digitaliseringen innebär. Jag tror också att vi behöver platser för att diskutera digitalisering. Om man får dela oron för en dystopisk framtid med andra tror jag att oron minskar.

Läs mer: 5 yrken som är på väg bort

SKA STÄRKA SVERIGE EFTER KRISEN

I våras bildade Stockholms Handelskammare Omstartskommissionen. Kommissionen ska föreslå reformer för att stärka Sveriges konkurrenskraft efter coronakrisen.

Kommissionen består av 10 personer med expertis inom olika områden. Medverkar gör bland andra Maria Wetterstrand, före detta språkrör för Miljöpartiet, Åsa Hansson, docent vid Lunds universitet, Lars Calmfors, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och Amy Loutfi, professor i informationsteknologi vid Örebro universitet.

För två veckor sedan publicerade kommissionen sin slutrapport.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Digitalisering

Jonglör eller spöke – vem är du på jobbet?

Är du osynlig som ett spöke i den interna chatten och har kameran av på möten? Eller gör du hjärtan till kollegorna medan du jonglerar barn med kamera på? Vi listar fem vanliga personlighetstyper på det hybrida kontoret.
Elisabeth Brising Publicerad 18 december 2024, kl 06:04
En person utklädd till spöke står vid en dator.
Känner du dig som ett osynligt spöke på det hybrida jobbet? Eller kanske som en jonglerande bläckfisk med jour 24/7? Det digitala landskapet har även kristalliserat ut konservativa "det-var-bättre-förr-are", spralliga rookies och flexibla karriärister. Foto: Shutterstock

 Jonglören: ”Skynda, skynda – nu är det bråttom”

Dagen börjar med ett högaffektivt skrik mot vinterkläder. På något sätt kommer barnen i tid till sina institutioner. Hemma hos jonglören plingar jobbmejlen parallellt med förskolans notiser om löss och magsjuka. Jonglören tar ett djupt mindfulness-andetag och försöker jobba ikapp förra veckans vabb. 

Den här gruppen får mest gjort hemma, tycker de själva. En slipper restid, kan spara in på hunddagis och hämta telningarna nästan i tid. Distansmöjlighet och flex är ett krav på den moderna arbetsgivaren. Telefonmöten hålls med avbrott för hostattacker och begäran om ”Mer skärmtid!”. 

Jonglören dyker visserligen in på kontoret ibland, men mest för att dela varmt kaffe och överlevnadstips med andra småbarnsföräldrar. 

Spöket: ”Ingen ser vad jag gör”

Träffas är väl rätt onödigt sedan internet uppfanns, tycker Spöket. Därefter var pandemin det bästa som hänt i arbetslivet. Äntligen blev det okej att jobba hemma utan jobbig interaktion med en komplex jobbfamilj man fick på köpet med lönen. 

Bu! Likt en osalig ande kommer Spöket ibland in på kontoret vid fullmåne, eller gör en blek tumme upp i chatten för att visa att hen lever på andra sidan. 

Men meningslöst småprat, sega möten och prat om privatliv borde förbjudas på arbetstid, tycker Spöket. Hen vill bara få jobba på - i fred. Dessutom är Spöket en osynlig stjärna. Jobbet blir bra gjort, även om inget vet riktigt hur eller av vem. 

Förändringsmotståndaren: ”Allt var bättre förr”

När Förändringsmotståndaren började sin karriär fanns det knappt datorer. Alla hade ett eget rum och var på kontoret jämt – sjuka eller ej. Man skrev ut sina papper i ordentliga högar. Det togs riktig fika, två gånger per dag, och var sak i tur och ordning. 

F-motståndaren sitter ofta (ensam) på ett lugn, en kunskap och en erfarenhet som inte alltid tas till vara på kontoret. 

Nuförtiden är visst alla hemma jämt - utom Förändringsmotståndaren. På kontoret måste man i och för sig gå runt som på högstadiet med sina tillhörigheter i ett litet skåp. Ingen har tid för kaffe och kaka, i stället stressar de runt och undrar varför de är så trötta.  

Rookien: ”Tänk om jag är en bluff?”

Jobba på plats eller hemma? Allt funkar! "Det känns som jag jobbar hårdast här". Tänker rookien. Och det är ofta den yngsta, nyanställda och konsultens lott. Rookien måste bevisa sig och göra grovjobbet som andra skyr. Morgon, sen kväll, helg och natt. Allt är okej så länge rookien känner att hen utvecklas och går framåt och det kommer lite uppmuntran  och beröm. AW – underbart! 

Rookien vill komma in i gänget, synas och klättra. Hen kan verka självsäker men inunder bultar ett känsligt hjärta. Var snäll mot rookien och hen kommer leverera tillbaka. Kritisera inte för hårt - rookiens värsta mardröm är att bli avslöjad som okunnig. 

Karriäristen: ”Gör det bäst själv

Vi måste få folk tillbaka till kontoret efter pandemin, säger Karriäristen (som ofta är chef). Möten (som hen ofta ska leda) funkar trots allt bäst på plats. 

Men samtidigt gillar Karriäristen själv friheten i att vara flexibel de dagar det passar en padeltid, nätverkande lunch eller dotterns konsert.

Karriäristen skulle aldrig få för sig att sjukskriva sig eller vabba. Numer kan ju alla kontorister jobba lite närsomhelst, varsomhelst och det är inget problem, i alla fall inte för Karriäristen själv som gärna tar mötena från Mallorca på julafton. 

Men det vore nog bra om medarbetarna själva var lite mer på plats. 

Rapporten Arbetspusslet

De fem karriärtyperna är hämtade från ISS enkät och rapport  Arbetspusslet som listar fem moderna ”medarbetarpersonas”. De ska enligt rapporten tas med ”en nypa salt”.