Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
I slutet av mars upptäckte företaget Moreganic, som jobbar med konsultation inom import och export av ekologisk mat, att kunderna drog öronen åt sig på grund av den rådande coronakrisen.
– Till sist stod det skriande klart att vi inte fick några nya uppdrag, så vi lade affärerna på is. Vi är ett nystartat och litet företag utan pengar i kassan, men vi kom fram till att får vi pengar för korttidspermitteringar så grejar vi det, eftersom vi också har en del fasta uppdrag, säger företagets vd Johan Cejie.
Företaget lämnade in en ansökan om stöd till Tillväxtverket i början av april och personalen gick ner till 40 procent, men behöll 92 procent av lönen. Sedan väntade de. Och väntade och väntade.
– Vi försökte få kontakt med någon på Tillväxtverket, men det var stört omöjligt att få någon respons. Samtidigt hör vi att andra företag fått besked inom två dagar och pengar inom två dagar ytterligare.
Efter fem frustrerande veckor får företaget plötsligt en förklaring till tystnaden från Tillväxtverket i onsdags.
– Deras robot har sorterat bort oss!
Anledningen att de blivit ratade av roboten är att företagets arbetsgivardeklaration för januari inte stämmer överens med de löner man sökt stöd för. Och orsaken till det är helt enkelt att januarideklarationen visar lönerna som tjänades in i november i fjol, då vd:n avstod lön och bemanningen var lägre. En ny medarbetare anställdes vid årsskiftet.
– Jag köper den förklaringen, det är okej att roboten reagerar så, men det känns surt att ansökan på grund av detta hamnar i en svart loop där inget händer, där konsekvensen blir att företaget är nära konkurs. Pengarna är slut nu, vi har inte till lönerna, säger Johan Cejie, som i frustration anmälde Tillväxtverket till Justitieombudsmannen, JO.
– Man måste kunna kräva svar från en myndighet, även om den har mycket att göra.
Nu står allt och faller med ett positivt besked. Johan Cejie hoppas att han får en chans att förklara varför det finns en diskrepans mellan januarideklarationen och de löner man sökt stöd för.
– Vi vill göra allt rätt, men just nu vet jag inte hur det blir. Jag får väl försöka ta kontakt med Tillväxtverket återigen i morgon, säger Johan Cejie.
Tillväxtverket uttalar sig inte om enskilda fall.
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
