Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Eleverna i klass 9C på Fryshuset i Stockholm sitter böjda över sina datorer och surfplattor. Dagens SO-lektion handlar om hinduismen. Läraren Iman Bahri Lundqvist har haft en ambitiös genomgång av religionens olika beståndsdelar och nu har det blivit dags att börja jobba på egen hand.
Men i dag är hon inte ensam vuxen i klassrummet – Paula Khalil, som till vardags arbetar med analys på flygbolaget SAS huvudkontor, går runt och hjälper eleverna att komma igång med uppgifterna. Det är hennes andra dag som volontär på Fryshusets grundskola, även om det är ett tidigt skede känner hon sig redan hemmastadd.
– Det är fantastiskt. Jag trodde att det skulle vara tuffare med högstadieelever men de lyssnar och är väldigt nyfikna och intresserade, säger Paula Khalil om sina första dagar på skolan.
Paula Khalil har arbetat på SAS i sju år och upplevt flera kriser under årens lopp. Effekterna av coronapandemin är långt mer förödande än strejker, flygskam och konkurrens från lågprisbolag. Nu är hon permitterad på 60 procent och har valt att jobba två dagar i veckan i skolans värld.
– Jag kände att nu när staten går in och täcker upp en stor del av min lön vill jag ge något tillbaka till samhället. När möjligheten att bli stödperson i skolan dök upp ville jag testa. Det är en väldigt rolig möjlighet.
Men att ställa om och befinna sig i en helt annan miljö innebär förstås en utmaning.
– Det är verkligen skilda världar och jag har mycket att lära. Men det finns också likheter, det jag har användning av i mitt jobb kan jag också ha nytta av här. Exempelvis vikten av att motivera, jag som leder ett team måste se till att folk har energi och tycker att det är kul och det är detsamma med eleverna, säger Paula Khalil.
På flygbolaget arbetar Paula Khalil med revenue management, vilket innebär att man har hand om alla intäkter från verksamheten, i Paulas fall för flygtrafiken i Sydeuropa. Nyligen varslade SAS 5 000 anställda om uppsägning, ett beslut som naturligtvis påverkar Paula och hennes kollegor.
– Vi vet inte mer just nu än att det kommer besked i sommar om vilka tjänster som berörs. Men det är klart att det är oroligt. Vi är dock vana vid utmaningar, men inte i den här omfattningen. Jag är orolig men jag är mer orolig för hela samhället. Den här gången är det inte bara vår bransch som drabbats utan nästa alla.
– Att få jobba här i skolan ger mig rutiner och får mina tankar på annat håll. Dessutom får jag chansen att lära mig en hel del nytt på kuppen.
Att få in fler vuxna i klassrum och korridorer påverkar arbetsmiljön på Fryshuset positivt.
– Det betyder jättemycket för vår verksamhet att få in personer med annan bakgrund. Både eleverna och vi i personalen känner att det är spännande, säger Johnny Nawaratne, biträdande rektor på Fryshuset.
Paula Khalil är en av deltagarna i det så kallade Beredskapslyftet, projektet syftar till att stötta hårt pressade verksamheter under coronakrisen. Förutom från flygbranschen kommer deltagarna från klädföretag och hotellbranschen. Innan volontärerna kunde ge sig ut i skolorna fick de själva sätta sig i skolbänken för att snabbutbildas under tre dagar.
– Man behöver ha vissa verktyg och grundkunskaper, det handlar till exempel om hur man håller motivationen uppe i klassrummet, hur man förbereder en lektion och hur man hanterar olika situationer som kan uppstå och hur man då bemöter eleverna, berättar Paula Khalil.
Hur länge Paula Khalil och de andra stödpersonerna kommer vara ute på skolorna i Stockholmsområdet är oklart men i nuläget tyder det mesta på att det blir terminen ut.
– Jag har min planering men vi vet inte hur det blir, jag tar en vecka i taget, säger hon.
Slussar ut permitterad personal för att stötta svenska arbetsplatser som är pressade under coronakrisen. Första stegen skedde inom vård och omsorg, och har nu utvecklats till att omfatta skolväsendet. Bakom initiativet står utbildningsföretaget Novare och Wallenbergstiftelserna.
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
