Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Unionenmedlem förlorade Babblarna

Unionenmedlemmen äger inte rätten till Babblarna, trots att han varit med och skapat dem. Det slår Arbetsdomstolen fast och dömer samtidigt illustratören att betala över 2,5 miljoner kronor i rättegångskostnader.
Lina Björk Publicerad
Hatten Förlag
Illustratören bakom Babblarna förlorade mot företaget som ger ut Babblarna. Hatten Förlag

Inte många barnfamiljer i Sverige har undgått de färggranna figurerna Doddo, Diddi, Babba och de andra babblarna som förekommer i en rad tv-program, böcker och musik för de minsta.

Men bakom framgången har det pågått en tvist i Arbetsdomstolen, där förlaget bakom Babblarna har stämt en Unionenmedlem som är en av skaparna till figurerna. Tvisten har handlat om huruvida bolaget äger de alster, illustrationer och animationer som illustratören skapat under sin uppdragstid och anställningstid.

Läs mer: Babblarna i Arbetsdomstolen

Eftersom illustratören var anställd på bolaget i två år ansåg arbetsgivaren att man tagit över rätten att förfoga över hans babblare, även om medlemmen hade skapat dem innan han var anställd. Medlemmen vände sig till Unionen för att få hjälp, men eftersom händelsen uppstod innan han var anställd, stod han utan rättshjälp från förbundet, och har i stället med hjälp av crowdfounding samlat in pengar för sitt ändamål.  

I maj 2018 stämde företaget illustratören i AD för att få saken avgjord och nu har Arbetsdomstolen gett arbetsgivaren rätt, med hänvisning till att illustratören borde kunnat förutse vad företaget skulle göra med hans alster och att han utan protester då lät det ske. Illustratören döms att betala rättegångskostnader på 2,5 miljoner kronor. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsrätt

Anställd eller inte – vad gäller?

Du får ett jobberbjudande och tackar ja, men något anställningsavtal har du inte skrivit på. Är du ändå anställd? Ja, det kan du vara. Unionens förbundsjurist Viktor Anesäter förklarar när ett anställningsavtal blir bindande och när ett misstag kan få betydelse.
Lina Björk Publicerad 28 oktober 2026, kl 05:59
Två personer skakar hand, den ena håller ett dokument
Ett anställningsavtal behöver inte vara skriftligt utan kan också ingås muntligen. Men vid en tvist kan det bli svårare att bevisa vad parterna har kommit överens om. Foto: Colourbox

Ali Alshihan, 26, från Älmhult sökte flera jobb på Ikea och kallades till en videointervju. Kort därefter fick han ett jobberbjudande, men erbjudandet drogs tillbaka. Enligt Ikea hade mejlet skickats till fel person.

Men när blir ett jobberbjudande egentligen ett bindande anställningsavtal? Och måste anställningsavtalet vara skriftligt för att gälla? Unionens förbundsjurist Viktor Anesäter vill inte uttala sig om det enskilda Ikea-fallet, men förklarar vad som gäller generellt.

När blir ett anställningsavtal bindande?

Viktor Anesäter

– För att ett avtal ska gälla behöver parterna vara överens om de viktigaste villkoren. Ett anställningsavtal behöver inte vara skriftligt utan kan träffas muntligen. Ofta utfärdar dock arbetsgivaren någon form av anställningsbevis eller skriftlig bekräftelse. Det beror bl.a. på att en arbetsgivare är skyldig enligt lag att lämna skriftlig information till arbetstagaren om alla villkor som är av väsentlig betydelse för anställningsförhållandet.

Om du och arbetsgivaren är oense om anställningen, hur gör man då? 

– Den som säger att ett anställningsavtal har ingåtts behöver kunna visa att det är så. Oftast är det därför arbetstagaren som måste bevisa att hen faktiskt har blivit anställd. Mot den bakgrunden är det mycket viktigt att en arbetstagare ser till att de villkor man kommit överens om med arbetsgivaren också framgår skriftligen eftersom det annars kan vara svårt att bevisa.

Spelar det någon roll om den som söker jobbet missförstår situationen? 

– Den som gjort ett förklaringsmisstag inte är bunden av misstaget om den som mottagit förklaringen insåg eller borde ha insett att det rörde sig om ett missförstånd. Även det motsatta gäller, en person som är i god tro och inte hade någon anledning att misstänka att det var ett misstag, och som har accepterat anbudet under den förutsättningen kan ofta göra gällande att ett avtal har ingåtts.