Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Hon vill rädda jorden med rymdteknik

Hallå där …
Cecilia Hertz, Sveriges enda rymddesigner, aktuell med en bok om vad vi kan lära av rymden.
Anita Täpp Publicerad
Sören Andersson
"Man kan göra mycket på sin arbetsplats genom att ha ett kritiskt förhållningssätt och reflekterar över vilken slags verksamhet och produkter man vill bidra till och inte. Att visa lite mod och ledarskap är väldigt angeläget", säger Cecilia Hertz. Sören Andersson

Vad gör en rymddesigner?
– Uppgiften är att ta fram nya lösningar för den tyngdlösa miljön, bortom vår planet. Det handlar om allt som har med design i den internationella rymdstationen att göra liksom att ta fram koncept för boende på månen och mars och interiörer i rymdfarkoster.

Det lär bara finnas ett femtiotal rymdesigner i världen. Hur blev du en av dem?
– När jag läste till industridesigner vid Lunds tekniska högskola var min inspiration att lära mig utveckla nya produkter för människor som lever och arbetar i extrema miljöer som innebär stora utmaningar. Som i ubåtar. Men eftersom högskolan har ett samarbete med rymdcentret Nasa i Houston fick jag av en slump komma dit och göra ett projekt kring rymddesign.

Vi kan få många insikter och tekniklösningar från livet på en rymdstation, där inget ses som avfall utan allt är resurser

– Där insåg jag att en människa i rymden ju är i den mest extrema miljön som finns, vilket passade bra med min grundidé om vad jag ville jobba med. Därför har jag fokuserat på rymddesign sedan dess. Efter examen, för ett tjugotal år sedan, startade jag mitt företag och har sedan rest runt till väldigt många länder i världen där vi startar projekt med rymdtekniken som grund. Jag föreläser också mycket om det här.

Hur kan rymddesign bidra till en hållbar utveckling?
– Genom att kunskapen och tekniken från rymdsektorn kan utvecklas till nya innovationer för att skapa hållbara lösningar i samhället. Vi har fått veta att byggsektorn står för en stor del av all energikonsumtion i Europa. Därför jobbar vi nu mycket med fastighetsbolag för att se hur vi kan ta fram lösningar som både består av koncept och teknik från rymden, där vi exempelvis kan föreslå isolerande puts och färg som sänker fastigheternas energiförbrukning.

Du har sagt att den ökande urbaniseringen har stora likheter med livet för astronauter. Vad menar du med det?
– Människan i staden lever också i en extrem miljö i dag. När många flyttar till städerna blir det trångt och när många lever på en liten yta så blir det problem, som med vattentillgången. Och där ser jag en parallell till livet i en rymdstation. Det är ju visserligen ett slutet system, där allt måste återvinnas och återanvändas. Men jag menar att vi ändå kan få många insikter och använda många tekniklösningar från den miljön, där inget ses som avfall utan allt är resurser.

Du menar att vi alla, för att rädda jorden från klimathotet, måste bli ”urbanauter”. Vad innebär det?
– Att vi måste utveckla nya lösningar. Nu har vi börjat med fastighetsbolagen, för att få dem att ändra sig och tänka till och att få in nya tekniklösningar. Det är lösningar som inte påverkar någons livskvalité eller hur man lever utan saker som jag menar bara ska aktiveras, eftersom tekniken redan finns där.

Vi skulle kunna leva mer som astronauter och bara konsumera exakt den mängd vatten, mat och energi som behövs för att överleva

– Men egentligen är tekniken bland det sista på listan för att rädda jorden. Främst handlar det om våra egna mindset och vår egen kreativa förmåga. Att vi exempelvis skulle kunna leva mer som en astronaut, som bara konsumerar exakt den mängd vatten, mat och energi som behövs för ens överlevnad. Alltså att vi själva tänker på hur mycket vatten vi konsumerar, hur saker vi köper är producerade liksom att vi inte köper mer mat än vi äter upp. Sedan kan man också göra mycket på sin arbetsplats genom att ha ett kritiskt förhållningssätt och reflekterar över vilken slags verksamhet och vilka produkter man vill bidra till och inte. Att visa lite mod och ledarskap är väldigt angeläget. Liksom att man är lösningsorienterad och själv jobbar med kreativa lösningar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Splittbild: porträttfoto av Matilda Berglund Calais på Attention i blå- och vitrandig skjorta (ansiktet maskerat), bredvid genrebild av ett barn bakifrån som sitter på en stoppad stol.
Föräldrar till hemmasittare kan tvingas ta semester, obetald ledighet eller gå ner i tid för att täcka upp när barnet är hemma. Matilda Berglund Calais på Attention beskriver ett ansvarsglapp där arbetsgivaren i praktiken avgör om vardagen går ihop. Samtidigt varnar Unionen för att olovlig frånvaro kan få arbetsrättsliga följder. Foto: Attention/Colourbox.

När ett barn inte klarar att vara närvarande i skolan minskas påfrestningarna till en nivå som barnet orkar med – så kallad anpassad skolgång. Lektion efter lektion plockas bort. Ibland återstår bara ett par, tre lektioner i veckan.

Innan det sker har barn och föräldrar som regel kämpat länge med att förmå barnet att gå normal lektionstid. Kamp och lirkande för att komma upp ur sängen, för att få på kläder, skjutsa, följa, övertala att stanna kvar.

Föräldrar som behöver vara fysiskt närvarande på arbetsplatsen – men samtidigt måste vara hemma med sina barn – börjar med att använda semesterdagarna, sedan tar de obetalad tjänstledighet. Om de får. Och går ned i arbetstid – om de får.

Semesterdagar och obetald ledighet blir första lösningen

Det hänger på arbetsgivarens goda vilja.

Men när ett barn väl fått anpassningar är det skolans beslut att barnet ska vara där endast ett fåtal lektioner i stället för hela skoldagar.

– Föräldrarna lämnas i ett vakuum. Skolan har beslutat att barnet inte behöver vara där. Men det finns ingenting som möjliggör för föräldern att vara hemma med barnet, säger Matilda Berglund Calais på Riksförbundet Attention, som arbetar för personer med NPF och deras anhöriga.

Att ha ett barn som är hemmasittare innebär inte att man har rätt till den ledighet från arbetet som för det mesta behövs. Om barnet har en NPF-diagnos kan man hänvisa till diskrimineringslagen, men i praktiken är det arbetsgivaren som avgör om ledighet eller kortare arbetstid är förenligt med arbetsgivarens behov.

Olovlig frånvaro kan bli arbetsrättsligt ärende

Den som hamnar i ett dilemma och väljer att prioritera barnets behov genom att vara frånvarande utan vab eller godkänd ledighet riskerar att bli uppsagd på grund av olovlig frånvaro – flera av de föräldrar som Kollega har pratat med har oroat sig för det.

Olle Brynja, Unionen, porträttbild.
Olle Brynja. Foto: Peter Knutson.

Olle Brynja, utredare på Unionen, konstaterar att det skydd som finns för anhöriga i diskrimineringslagen är begränsat.

– Det är upp till arbetsgivaren att avgöra vilka anpassningar som är rimliga, exempelvis med hänsyn till ekonomin eller till vad arbetet kräver.

Arbetsgivare som inte är villiga att göra anpassningar kan ta till helt andra medel, menar han.

– Det finns ofta möjlighet för arbetsgivaren att hitta förevändningar för att göra sig av med någon som uppfattas som besvärlig.

Fackets råd: agera tidigt innan frånvaron infekterar relationerna

Hans främsta råd är att vid problem kontakta facket, men också att vara proaktiv och bevaka att det förebyggande arbetet mot diskriminering fungerar bra Alla arbetsgivare ska jobba förebyggande mot diskriminering, och varje år utvärdera det arbetet.

– Det är tyvärr fortfarande många som inte uppfyller det kravet. Men de flesta arbetsgivare är ambitiösa och vill följa den lagstiftning som finns. Och när man utvärderar det förebyggande arbetet är det ju möjligt att man kommer fram till att personer som har barn med NPF riskerar bli missgynnande, säger Olle Brynja.

Kort sagt behöver medvetenheten öka. Även fackförbunden är relativt obekanta med den problematik som föräldrar till hemmasittare brottas med, eftersom det är ganska sällsynt att de kontaktar facket.

– Min spontana tanke är att det finns en stor okunskap om de rättigheter man har. Men det här är absolut en fråga som behöver tas om hand bättre i arbetslivet.

Matilda Berglund Calais på Attention betonar vikten av att komma in tidigt i processerna, innan hög och oförutsägbar frånvaro har hunnit infektera relationerna.

– Ofta kommer fackförbunden in först i förhandlingar om uppsägning. 

Orosanmälningar ökar pressen när frånvaron blir hög

I de här situationerna finns ofta samtidigt en press som gäller orosanmälningar. Många skolor har som rutin att orosanmäla vid hög frånvaro, eftersom det är ett tecken på att ett barn inte mår bra. Socialtjänsten utreder och kan besluta om insatser i hemmet. Även familjehemsplacering kan bli aktuell när föräldrar inte klarar att stötta barnet till en normal skolgång.

Många av de föräldrar som Kollega har talat med stressas av orosanmälningarna och att få föräldraförmågan ifrågasatt när det egentligen är förutsättningarna som brister.

Anpassad skolgång används allt oftare. Dessutom har flera kommuner börjat med distansundervisning för hemmasittare.

– När skolor beslutar om en åtgärd som innebär att barnet är hemma måste det möjliggöras även för föräldrarna. Eller så måste man på annat sätt säkerställa att barnet har en trygg plats att vara på när det inte är i skolan.

När systemen brister blir föräldern sista skyddsnätet

Matilda Berglund Calais konstaterar att föräldrarna saknar alternativ när alla samhällssystem runt barnet misslyckas – de gör vad som behövs för barnet, oavsett konsekvenserna för dem själva. 

– Ska man vara lite cynisk kan man säga att så länge föräldrarna löser det  behöver det inte bli någon annans problem.

Text: MARIKA SIVERTSSON

Ledighet och VAB när barnet är hemmasittare

UTAN OMVÅRDNADSBIDRAG

Man har rätt att gå ned i arbetstid fram tills barnet fyller tolv år, eller efter avslutat femte skolår om föräldern tar ut föräldrapenning.

Delledighet i form av förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel kan man vara tills barnet fyllt åtta år.

 

MED OMVÅRDNADSBIDRAG

Förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel.

En förälder har rätt till omvårdnadsbidrag om barnet på grund av funktionsnedsättning kan antas vara i behov av omvårdnad och tillsyn under minst sex månader, i viss omfattning till och med den dag barnet fyller 19 år.

 

VAB

Från om och med i år kan föräldrar vabba för möten med skola, förskola eller socialtjänsten som rör barnets 

behov av stöd, eller tillfällen då föräldern behöver lära personal hur barnets vård ska hanteras.

Förutsättningen är att barnet har en sjukdom, psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning.

Fram till att barnet är tolv år kan man få vab under som mest 120 dagar per år. Efter 7 dagar krävs intyg från läkare eller sjuksköterska.

Vid fara för barnets liv kan man med läkarintyg vabba obegränsat tills barnet fyller 18 år.

 

Källa: Cecilia Arklid, förbundsjurist på Unionen.

Hemmasittare i siffror – därför är statistiken osäker

* Underrapportering. Det statistiska underlaget för hemmasittande barn är osäkert. 

   Skolorna rapporterar själva in frånvaro och redan där finns en underrapportering, enligt forskaren Sara Linderdahl vid Uppsala universitet.

* 19 000 hemmasittare är den siffra som oftast används.    Den kommer från föräldranätverket Rätten till utbildning som 2025 samlade in uppgifter om runt 400 000 elever.  Av dem hade 19 000 en frånvaro på 50 procent eller mer.

* 25 procent av landets 100 000 skolbarn med NPF kan antas vara helt eller delvis frånvarande från skolan.

 Uppskattningen bygger på en undersökning gjord av Riksförbundet Attention år 2025 (med svar från 2 700 föräldrar).

* 75 procent av de hemmasittande skolbarnen kan ha NPF, enligt en återkommande uppgift. Den kommer från ett tio år gammalt projekt som Kind (Center of Neurodevelopmental Disorders) vid Karolinska institutet hade i Salems kommun för att få elever tillbaka till skolan.