Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Sverige på efterkälken med föräldraledighet

Sverige halkar efter på jämställdhetsområdet när Island, Norge och Finland ser över föräldraledigheten. Det visar en färsk rapport om föräldraförsäkringen i de nordiska länderna.
Kamilla Kvarntorp Publicerad
Christine Olsson/TT
Pappor i Sverige tar ut 29 procent av den totala föräldraledigheten. Christine Olsson/TT

Arbetsmarknaderna i de nordiska länderna räknas till de mest jämställda i världen. Betald föräldraledighet och offentligt finansierad barnomsorg har gjort att både män och kvinnor kan kombinera arbete med familjeliv.

Den som får barn i Sverige har rätt att vara föräldraledig i totalt 480 dagar. 90 dagar är reserverade för varje förälder och kan alltså inte överlåtas till den andra föräldern. Resterande 300 dagar fördelar föräldrarna mellan sig som de vill.

Men i dag tar pappor i Sverige bara ut 29 procent av den totala föräldraledigheten.

– Många reflekterar nog inte över beslutet. De gör likadant som andra män på arbetsplatsen. Jag tror att det krävs en lag för att normen ska förändras. Det är helt nödvändigt att dela lika på föräldraledigheten, säger Jenny Andersson, projektledare på Sveriges kvinnolobby, som står bakom en rapport som jämfört föräldraförsäkringarna i de nordiska länderna.

Att män ofta tar ut färre föräldradagar gör att kvinnor fortfarande har lägre löner, lägre pensioner och befordras mer sällan än män. Innan de fick barn hade män och kvinnor däremot ungefär lika höga löner och var chefer i lika stor utsträckning.  15 år efter det första barnet har inkomstskillnaderna mellan mamman och pappan ökat med i snitt 32 procentenheter, enligt rapporten.

– När det gäller den ekonomiska jämställdheten finns det ingen fråga som är lika viktig som föräldraförsäkringen, säger Jenny Andersson.

För att fler män ska stanna hemma med sina barn längre ser nu flera nordiska länder över sina system för föräldraförsäkringar.

I det finska regeringsprogrammet står att pappaledigheten ska utökas. Det tolkas av många, enligt Sveriges kvinnolobby, som att en tredelning av föräldraförsäkringen ska införas - det vill säga att varje förälder tar en tredjedel av föräldraledigheten och fördelar en tredjedel mellan sig som de vill. Norge och Island har redan en tredelad försäkring. Island går nu ännu längre och från och med 2021 måste båda föräldrarna ta ut fem månader, två månader kan de fördela mellan sig.

Men i Sverige finns inga beslut om att föräldraförsäkringen ska förändras.

– Jag tror att det i Sverige finns en självbild av att vi är så bra och inte behöver göra något. Vi tycker ofta att vi är bäst på jämställdhet, men nu ser vi länder som är på väg förbi oss. Vill vi vara ett modernt land där vi ser det som självklart att pappor är lika viktiga för sina barn som mammor måste vi stå upp för det. På lång sikt kan vi annars få större löneskillnader och pensionsgap i Sverige än i övriga nordiska länder, säger Jenny Andersson.

Före år 2000, när Island införde en tredelad föräldraförsäkring, tog pappor sällan ut någon föräldraledighet alls. Att en tredelad försäkring infördes berodde till stor del på att landets kvinnorörelse och facken arbetet för en förändring sedan mitten på 1970-talet.

– Föräldraledighet är en rättighet för arbetstagare. Det är något som de har tjänat in genom att arbeta, säger Andrés Ingi Jónsson, parlamentsledamot i det isländska altinget.

Effekterna av den tredelade försäkringen har varit positiva, enligt honom.

– Papporna har tagit ut ledigheten, annars försvinner ju tre månader utan att någon utnyttjar dem - och barnen får bara vara hemma i sex månader.

Isländska studier visar också att män som varit föräldralediga känner sig tryggare i sin papparoll.

– Det spiller även över på sådant som inte rör barnen, män som har varit lediga med sina barn delar även ansvaret för hushållssysslorna i högre grad, säger Andrés Ingi Jónsson.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.