Hade den kvinnliga platschefen rätt att själv registrera och attestera sina tidrapporter? Det var själva grundfrågan i en tvist mellan Unionen och ett industriföretag i Västsverige, som nu avgjorts i Arbetsdomstolen, AD.

Kvinnan tillträdde som platschef i januari 2014 och fick under våren en markant ökad arbetsbelastning. Hon arbetade allt mer övertid, både på kontoret och i hemmet. Sammanlagt registrerade – och attesterade – hon 219 timmar i övertid. I juni avskedade bolaget kvinnan med motiveringen att hon medvetet registrerat icke arbetad och ej beordrad övertid, samt att hon i strid med bolagets instruktioner själv attesterat sina tidrapporter.

Unionen var dock av en annan uppfattning. Enligt förbundet har platschefen haft en överenskommelse med bolagets huvudägare och vd som avviker från den normala attestordningen. Den innebar att hon själv skulle attestera sina tidsrapporter och vd i efterhand skulle godkänna detta då han besökte kontoret. Detta skedde också vid två tillfällen men efter en konflikt med platschefen och övriga delägare slutade vd:n helt enkelt att komma till kontoret och därmed även godkänna attesteringen. Huvudägaren förnekar att det funnits en sådan överenskommelse.

Nu har saken avgjorts i Arbetsdomstolen. Domen slår fast att det fanns grund att avskeda kvinnan. Enligt domslutet har platschefen medvetet attesterat sina egna tidrapporter i strid med bolagets instruktioner utan en uttrycklig tillåtelse eller tyst accept från företaget. Hon har därmed grovt åsidosatt sina skyldigheter mot bolaget.

Men domstolen var minst sagt oenig. Tre av AD:s sju ledamöter, däribland ordföranden, anser inte det var rätt att hon förlorade jobbet. Att AD:s ordförande intar en skiljaktig ståndpunkt är mycket ovanligt.

Ordförande och de två ledamöterna anser det styrkt att det faktiskt fanns en överenskommelse om en alternativ attestordning och att kvinnan därmed inte attesterat sina egna tidrapporter i strid med bolagets instruktioner. Eftersom att vd:n signerat två tidrapporter för januari och februari i efterhand finner man det ologiskt att han skulle ha gjort så om de inte hade kommit överens om denna ordning.
De finner inte heller det styrkt att platschefen har efterregistrerat övertid för tid då hon i själva verket inte har arbetat.