Hoppa till huvudinnehåll
Pension

Per Bolund: Så orkar vi jobba längre

Rimliga arbetsvillkor och en fungerande företagshälsovård är regeringens medel för att få folk att orka jobba längre, menar finansmarknadsminister Per Bolund. Dessutom ska satsningar på högskoleplaster och komvux göra det möjligt att byta jobb mitt i livet.
Linnea Andersson Publicerad
Tomas Oneborg / SvD / TT
Per Bolund (mp), finansmarknads- och konsumentminister samt biträdande finansminister, som inleder Unionens och Alectas seminarium i morgon. Tomas Oneborg / SvD / TT

Tror du på att lagstifta om höjd pensionsålder?
– Det är inget som vi har på bordet från regeringens sida. Vi ser att man blir äldre och äldre i Sverige och får fler friska år och det är klart att det är ett område som vi får fortsätta analysera, men vi har inget förslag i dag.

Vad tror du om en modell där ditt yrke avgör när man kan ta ut allmän pension?
 – Till viss del kan man säga att vi har det redan i dag. Det finns olika pensionsåldrar för olika yrkesgrupper. Scenkonstnärer kan exempelvis inte jobba fram till 65 års ålder. Men jag tror mer på att ha en möjlighet att vara flexibel med när man tar ut pension, att man har ett spann mellan när man kan börja ta ut pension men där man också kan jobba vidare längre upp i åldrarna. Mer flexibilitet i systemet helt enkelt.

Hur ser du på den forna regeringens försök att reglera åldersgränsen för uttag av tjänstepension?
­– Det var väl inget särskilt bra medialt genomförande. Det kändes som att statsministerns uttalande snarare skapade mer ilska och irritation än ledde till att det blev en bra diskussion i samhället.

– Man måste bygga på människor vilja och en känsla av att människor vill bidra. Inte att det ska vara ett tvång och en press uppifrån där man tvingar människor till saker som de inte har lust med. Jag tror att det var fel ingång, man kan komma ganska långt på att ge människor möjligheter snarare än att pressa dem.

Är det inte en onödig lag eftersom så få människor tar ut tjänstepension redan vid 55 år?
– Jo det kan jag tycka, att det inte är något stort samhällsproblem och därför onödigt att reglera. Det här handlar om människors egna inkomster, som de har tjänat in under sin livstid och då ska man inte i onödan bestämma hur de själva prioriterar och väljer att ta ut dem utan det ska vara ett individuellt val i stor utsträckning.

Är det rimligt att tjänstepensionen utgör en så stor del av ens pension, med tanke på att så många står utanför tjänstepensionen?
– Det där varierar beroende på vem man är och vilket jobb och inkomst man har haft. Men från regeringens sida hade vi ett förslag i budgeten om att sänka skatten på pension vilket skulle göra att man får lite mer att leva på. Framför allt de som har lägst inkomst och det är de som inte har tjänstepension.  Det skulle minska klyftan som har blivit mellan olika pensionärer.

Unionen tror på deltidspension som en del i att människor ska kunna jobba längre – hur tänker regeringen jobba för att människor ska orka längre och klara en omställning mitt i livet?
– Det handlar dels om att se till att människor har rimliga arbetsvillkor och att vi har en fungerande företagshälsovård. Och att man satsar på att människor ska ha en livsstil som gör att de orkar långt upp i åldrarna, att uppmuntra människor att ha ett aktivt liv och att inte använda alkohol och tobak i för stora mängder, till exempel genom beskattning.

– Men det handlar också om att öppna möjligheten för människor att kunna söka sig till ett annat yrke även senare i livet. Det är viktigt att man satsar på högskoleplatser och komvux, så att man kan skaffa sig en examen även i högre åldrar. Den här regeringen har prioriterat utbildningsmöjligheter för alla människor.

Morgondagens finansmarknad

I morgon (tisdag 20 januari) inleder Per Bolund seminariet ”Stärk ditt ekonomiska självförtroende” med att ge en bild av hur finansmarknaden fungerar i dag och i framtiden. Seminariet arrangeras av Unionen Stockholm tillsammans med Alecta.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Pension

Lista: Pensioneringens 7 faser

Vi säger inte att du ska låta bli att gå i pension. Men sätt dig gärna in i vad det innebär innan du skriver på något. Pensioneringens sju faser beskriver stadierna en tjänsteman kan gå igenom vid pensionering.
Johanna Rovira Publicerad 17 november 2025, kl 06:01
Två gubar på en parkbänk
Att hamna på en parkbänk som pensionär kan bli verklighet i ett av pensioneringens sju stadier. Men det behöver inte sluta där. Foto: Johanna Rovira
  1. Förväntansfasen

    Det här är den klart trevligaste fasen som infaller när du inser att du kan göra det du förmodligen längtat efter ett helt arbetsliv – bli herre över din egen tid genom att gå i pension. Kollegor lyckönskar dig och ger dig tårta och presenter - förhoppningsvis något mer användbart än en käpp och fågelfrön att mata duvorna med. Även om en del kanske kommer med ålderistiska pikar, kan du utgå från att de flesta bara är avundsjuka på din stundande frihet.

     

  2. Åh fasen-fasen

    Infinner sig när du plötsligt inser att du måste lämna ifrån dig din dator och din mobiltelefon och betala själv för gymkort, kaffe och frukt hädanefter. Denna fas kan också infalla när första pensionsutbetalningen dimper ner i brevlådan och du erfar att summan är betydligt lägre än vad du förväntat dig.

     

  3. Förnekelsefasen

    Förnekelse kan dyka upp lite nu och då, ofta när du hamnar på middagar och din bordsgranne frågar dig vad du gör. Att erkänna att du är pensionär kan bära emot de första tio åren eller så, en del löser problemen med att säga att de är friherrar eller svamla om styrelseuppdrag eller uppenbara hobbyer. Du befinner dig fortfarande i förnekelsefasen om du föraktfullt fnyser när biljettförsäljaren eller kassabiträdet försöker pracka på dig pensionärsrabatt.

     

  4. Besvikelsefasen

    När verkligheten börjar sjunka in och du upptäcker att det bara är gamlingar med på resan du bokade in för att fira friheten, kommer oftast besvikelsen krypande. Denna fas kan också infinna sig när du ryktesvägen nås av nyheten att din efterträdare blir avlastad av två assistenter och/eller att organisationsförändringen du förespråkat i årtionden plötsligt blir verklighet.

     

  5. Förhandlingsfasen

    Du försöker återfå kontrollen över ditt liv och när du stöter på din gamla chef undersöker du möjligheterna att få jobbet tillbaka. Man har ju viss ångerrätt när man köper en ny dammsugare, så varför inte när man går i pension? En mogen tjänsteman är trots allt billigare att anställa än någon ungtupp som knappt kan stava till verksamhetsplanering. 

     

  6. Depressionsfasen

    En period av nedstämdhet infinner sig när verkligheten blir allt mer påtaglig och du upptäcker att ingen har tid för dig, eftersom de har fullt upp med sina jobb. Känslan av utanförskap förvärras när du märker att arbetsgivare uppenbarligen lider av kollektiv åldersfobi och du får nej på eventuella ansökningar om att hoppa in som konsult. Du slår lovar utanför din gamla arbetsplats i hopp om att någon kollega ska dyka upp och bjuda in dig på kaffe. Till slut rotar du fram påsen med fågelfrö du fick av kollegorna och tar sikte på närmaste parkbänk.

     

  7. Acceptansfasen

    I detta slutliga skede börjar du acceptera förlusten av ditt jobb och dina kollegor och börjar snegla på fördelarna med din situation. Fem procent rabatt på ICA på tisdagar är inte ankskit. Du kanske anmäler dig till senioruniversitetet eller ansöker om medlemskap till PRO för att få tillgång till en rabatterad drejkurs. Det innebär inte att jobbabstinenesen försvinner helt, men du lär dig leva med tomheten efter jobbet och hittar sätt att gå vidare. 

Brasklapp: 

Pensionering är en unik process och alla går inte igenom samtliga faser i en bestämd ordning. Vissa kan hoppa över faserna helt och hållet och bli precis så lyckliga pensionärer som de hoppades bli.