Roger Nihlén kallar sig introvert. Han har jobbat i flera år som supportchef i IT-branschen och suttit tyst på många möten.

– Jag reflekterar över vad alla andra säger. Det passar inte mig att prata först eller utmärka mig genom att prata mycket, säger Roger Nihlén.

– Jag väntar på min tur och säger då det jag ska säga. Inget mer. Sedan finns det andra som kan prata väldigt mycket och jag funderar ibland på varifrån de hämtar energin att hålla på så länge.

Han  föredrar att vara reserverad och tystlåten. Det rimmar med hans personlighet och den har han aldrig dolt för kollegor eller högre chefer.

Annars är schablonbilden av en framgångsrik chef den som  går snabbt genom ett kontorslandskap med medarbetare omkring sig. Chefen fortsätter att gå medan han eller hon utan tvekan besvarar medarbetarnas frågor. Däremellan pratar chefen även med medarbetare längs vägen. Chefen håller skickligt flera bollar i luften: väg­leder, skämtar och slänger käft på samma gång. Låter det som en karikatyr? Det är det inte. Detta är västvärldens syn på en bra chef och ledare, i alla fall om vi får tro Linus Jonkman som är författare till boken Introvert-–den tysta revolutionen.

I öst är det mer vanligt med introverta chefer. Till exempel i Sydkorea, där är cirka 60 procent av landets chefer introverta. I väst är det annorlunda. Vi har sedan två decennier haft en bild av att extroverta är ”naturliga” ledare. Kolla in annonser och du kommer att se att rekryterarna främst söker efter personer med extroverta egenskaper, säger Linus Jonkman.

Det finns egentligen en avgörande skillnad mellan extroverta och introverta. Den förra får sin energi av andra. Hen trivs i sociala sammanhang, uppskattar att vara i centrum och har ett behov av att söka social kontakt. Den senare hämtar sin energi ur sig själv, känner inget särskilt stort socialt behov och har inget intresse av (eller är inte så bra på) kallprat utan tenderar snarare att förlora energi på grund av sociala situationer.

Forskning visar att det är vårt biologiska arv – och inte den kulturella miljön – som avgör om vi blir extroverta eller introverta.

USA är extroversionens högborg; ett land med en starkt utåtriktad kultur. Därifrån kommer en stor del av dagens managementlitteratur som – enligt Linus Jonkman – är skriven av och för extroverta och missar introverta ledares sätt att fungera.

En chef har låst in sig i ett rum för att koncentrera sig på ett specifikt problem. Är han utbränd, mår han dåligt, har han gått in i väggen?

Nej, något som kännetecknar introverta är att de kan ”sitta länge med samma sak” och därför är det inget ovanligt att man stänger ute världen för att fokusera på något.

En chef väntas i dag fatta snabba beslut och ge ögonblicklig feedback – annars tolkas man som negativ, som att man kanske inte gillar vad medarbetaren har lagt fram. Men så behöver det inte vara. Att snabbt ge sin åsikt är väldigt anti för den introverta hjärnan vars styrka är analys och reflektion innan man fattar ett beslut, säger Linus Jonkman.

Individuella samtal – där man bara har en person att fokusera på – är mer lämpade för Roger Nihléns introverta personlighet. Men också där kan det introverta chefskapet ställa till problem för honom. Medarbetaren kanske vill ha ett snabbt besked till exempel i fråga om löneutvecklingen.

– Då behöver jag oftast en extra dag på mig att fundera. Det är samma sak på gruppmötena. Om jag får en oförberedd fråga så vill jag helst fundera över den någon dag i stället för att svara direkt. Annars känns det inte naturligt för mig. Jag vill tänka innan jag pratar. Ibland brukar jag få höra från kollegor ”men varför sa du inte det där på mötet i går?” ifall jag kommer med reflektioner dagen efter, säger Roger Nihlén.

En studie från Harvarduniversitetet har undersökt det introverta ledarskapet och kommit fram till att introverta chefer inte ”monopoliserar rummet” som extroverta gör. De hörs inte mycket, tar ett steg tillbaka, släpper fram andra. Introverta chefer har också sin styrka i att de ofta har en högre grad av integritet och därför är mindre känsliga för grupptryck.

– Ingenting säger att en chef ska höras. Varför ska man, till exempel under ett möte, markera rang och närvaro genom att prata mycket? Kanske man säger något i början, sedan låter medarbetarna diskutera och så avslutar man med några ord i stället, säger Linus Jonkman.

Även Roger Nihlén ser att det finns fördelar med att vara en introvert ledare:
– Jag uppfattas som lugn och jag tror att det kan höja mina medarbetare att jag kliver åt sidan och låter dem ta mer plats.

Linus Jonkman tror att det introverta ledarskapet har framtiden för sig:
– Jag tror att man som introvert chef kan ha det ganska slitsamt i dag. Många tar på sig en extrovert kostym på morgonen, spelar extrovert på jobbet och är sedan sitt introverta, vanliga jag hemma på kvällen. Samtidigt tror jag att något har hänt i samhället och att vi kommer att värdera introverta chefer på ett annat sätt. Det märks redan i annonser där man kan se att introverta egen­skaper börjar efterfrågas.

Tomas Nilsson
[email protected]