Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Skyldighet att omplacera prövas i AD

När Cathrine Näsmark blev uppsagd och utestängd från tvätteriet hade hon jobbat där i 38 år. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren i Arbetsdomstolen, AD, då man inte anser att det finns saklig grund för uppsägningen då företaget inte har fullgjort sin omplaceringsskyldighet.
- Det är bedrövligt att man kan kränka anställda, som liksom jag har ställt upp till 110 procent i så många år, på det här viset, säger Cathrine Näsmark.
Anita Täpp Publicerad
TT
Arbetsdomstolen i Stockholm. TT

Cathrine Näsmark var 18 år när hon 1974 började arbeta på Textilia Tvätt & Textilservice i norrländska Långsele.  Hon tvättade åt sjukhus, hotell och kommuner och under 25 år var hon också fackligt förtroendevald inom IF Metall på arbetsplatsen och i perioder också arbetstagarrepresentant i bolagets styrelse.

Sedan tvätteriarbetet resulterat i att hon fått en arbetsskada blev hon 2010 i stället anställd som tjänsteman i företagets kundtjänst där hon arbetade till för några veckor sedan. Under dessa år fick hon ibland också rycka in som kundansvarig och har också haft arbetsledande uppgifter.

I våras meddelade dock bolaget att man planerade att omorganisera verksamheten och flytta kundtjänsten, inklusive Cathrines jobb, till Örebro. När hon förklarat att hon inte kunde flytta med ville arbetsgivaren säga upp henne på grund av arbetsbrist.

Cathrine och Unionen krävde då att arbetsgivaren i stället skulle omplacera henne till en av två föreslagna tjänster för vilka hon ansåg sig ha tillräckliga kvalifikationer. När arbetsgivaren vägrade gå henne till mötes ogiltigförklarade Unionen uppsägningen med motiveringen att företaget inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt las, vilket man nu hoppas att AD kommer att slå fast.

Unionen hävdar också att företaget gjort sig skyldigt till en otillåten avstängning från arbetsplatsen då arbetsgivaren, trots Unionens ogiltigförklaring av uppsägningen, förbjudit Cathrine att komma till jobbet igen.

- Den 12 september ringde de och sa att jag inte var välkommen mer. Det blev verkligen en chock men framför allt så är det väldigt kränkande att bli behandlad så här. Men jag har ett väldigt stort stöd från arbetskamraterna på golvet, som vet vad jag går för, säger Cathrine.

Nu hoppas hon ändå på att AD ska gå på hennes och Unionens linje så att hon kan börja jobba på tvätteriet igen.

- Det var ju min arbetsplats och trygghet och det är verkligen bedrövligt att arbetsgivare kan kränka folk på det här viset. Efter 38 år på samma arbetsplats så kan man ju inte betraktas som helt värdelös.

Förutom att yrka på att AD ska ogiltigförklara uppsägningen hoppas förbundet också på att domstolen ska besluta att avstängningen av Cathrine från arbetsplatsen omedelbart ska upphöra liksom att arbetsgivaren får betala ett sammanlagt skadestånd på 150 000 kronor, för brott mot las, Lagen om anställningsskydd.

I en kommentar till Unionens stämning säger Jenny Sjögren, personalchef på Textilia Tvätt & Textilservice:

- Vi anser att vi har saklig grund för uppsägningen eftersom kvinnan inte har tillräckliga kvalifikationer för de tjänster som blir kvar på arbetsstället. Vi har alltså andra kvalifikationskrav på de tjänsterna.

Skyldighet att omplacera

  • Enligt las, Lagen om anställningsskydd, får ingen arbetstagare sägas upp på grund av arbetsbrist innan arbetsgivaren har försökt ordna med en omplacering.
     
  • Om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren erbjuder ett annat arbete är uppsägningen inte sakligt grundad. Det betyder att arbetsgivaren måste göra en grundlig utredning om vilka lediga befattningar som kan vara aktuella och undersöka möjligheterna till en omplacering inom hela sin verksamhet.
     
  • Den anställde måste ha tillräckliga kvalifikationer i form av utbildning och erfarenhet för den nya befattningen men har också rätt till en rimlig upplärningstid.
     
  • När man bedömer omplaceringsskyldigheten tar man hänsyn till företagets storlek. Ju större företaget är desto längre sträcker sig skyldigheten att omplacera.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.