Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Regeringen utreder åtgärd mot långtidsarbetslöshet

Regeringen vill införa ”matchningsanställningar” för människor som fastnat i Fas 3. Tanken är att företag ska anställa långtidsarbetslösa för att sedan aktivt stötta dem med målet att komma in på arbetsmarknaden. - Bra med riktiga anställningar, men sent, säger S talesperson i arbetsmarknadsfrågor Ylva Johansson.
Sandra Lund Publicerad

Regeringen tillsätter i dag, måndag, en utredning som ska ta fram förslag på hur så kallade matchningsanställningar skulle fungera på arbetsmarknaden. Det är inte en ny anställningsform utan en ny åtgärd. Det handlar om jobb för människor som fastnat i den sista fasen, som numera heter sysselsättningsfasen (tidigare Fas 3), och som inte får jobb.

Enligt en debattartikel i Dagens Nyheter i dag skriver arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) att det inte är Arbetsförmedlingen som ska hitta jobben. Myndighetens uppdrag är att hänvisa långtidsarbetslösa till enskilda företag. Där ska den arbetslösa få anställning, samtidigt som arbetsgivaren aktivt ska stötta personen att ta sig ut på arbetsmarknaden, till exempel genom att hyra ut den anställde till andra företag.

Ylva Johansson, arbetsmarknadspolitikisk talesperson för Socialdemokraterna, tycker att det är bra att regeringen ”efter åtta år” börjar tala om riktiga anställningar för den här gruppen arbetslösa.
– Men det är lite sent att tillsätta en utredning strax före valet. Jag blir också skeptisk när jag hör att anställningarna ska skötas av ”matchningsaktörer”. Tidigare aktörer som regeringen infört;  jobbcoacher, etableringslotsar, Fas 3-anordnare och så vidare har ju varit rena fiaskon.

Carina Lindfelt, chef för Svenskt Näringslivs arbetsmarknadsenhet, säger till tidningen Arbetet att hon inte ser någon poäng med ännu en utredning. För henne är dagens debattartikel mest ett utspel i och med politikerveckan i Almedalen.

Den som ska utreda mer exakt hur det här ska gå till är Anders Lago (S), tidigare kommunalråd i Södertälje. Han har varit inblandad i flera liknade kommunala projekt. Utredningen ska vara klar i mars 2015.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Mikael, 62, omskolar sig – tär på psyke och ekonomi

Trots ett starkt cv och kompetenser som marknaden skriker efter, får Mikael Bergbom inget jobb. Nu håller han på att omskola sig till möbelsnickare.
Johanna Rovira Publicerad 26 juni 2026, kl 09:01
man framför snickerimaskin
Mikael Bergbom har ett välmatat och digert cv och har sökt mellan 200 och 300 jobb. Snart är han färdigutbildad maskinsnickare också. Foto: Mats Andersson

– Jag har jättemycket spring kvar i benen. 

Mikael Bergbom har jobbat som alltifrån trafiklärare till produktchef, i såväl båt-, bil- som energibranschen under sin långa karriär. 

Nu är han 62 år och arbetslös sedan hans jobb som försäljningsansvarig på ett solcellsföretag försvann efter en konkurs för två år sedan. Han har sökt mellan 200 och 300 jobb som säljare och projektledare inom alla tänkbara branscher, men ingen nappade på hans ansökningar förrän han plockade bort både bild och personnummer. Då började kallelserna till intervjuer dimpa ner. 

Men sen tog det stopp igen. 

– Förr eller senare går det inte att dölja att man är över 60. Det är påfrestande när man märker att personkemin funkar och ens erfarenhet och kompetenser passar som hand i handske för många jobb, men man kommer ändå inte vidare. Till slut tappar man självförtroendet, säger Mikael Bergbom. 

Mikael Bergbom är övertygad om att ointresset från arbetsgivarna har med hans ålder att göra. 

– Det känns alltmer som det bara är yngre med lång erfarenhet arbetsgivarna vill ha.  En senior person är ju trots allt tryggare att anställa. Jag har åtminstone fem år kvar i arbetslivet, medan en 25-åring kanske stannar i två år innan han hoppar vidare till nästa jobb. 

Sålde villan och flyttade till Östergötland

Utöver den psykiska påfrestningen att man inte duger för arbetsgivarna är den ekonomiska pressen mest slitsam, menar Mikael Bergbom. Han sålde huset på Värmdö när ekonomin började krackelera och flyttade till ett mycket billigt boende i Östergötland. Men det räcker ändå inte för att täcka de utgifter han har, trots att hans sambo drar den större delen av lasset.  

– Jag har dragit ner på alla onödiga utgifter, tagit bort allt jag kan komma på. Just den här månaden ligger jag under existensminimum.

Omskolar sig till möbelsnickare

Mikael Bergbom är väldigt kritisk till de försämrade a-kassereglerna och den krassa synen på arbetssökande. 

– Jag röstade visserligen fram den här regeringen, men den tycks inte ha en aning om hur den svenska arbetsmarknaden ser ut. Det kanske finns någon enstaka som utnyttjar systemet, men de flesta vill jobba. Inte fan vill jag leva på bidrag. 

Förhoppningsvis slipper han hanka sig fram på aktivitetsstöd så länge till. I fjol hoppade han på en arbetsmarknadsutbildning i Nässjö och i november kommer han att kunna lägga yrket maskinsnickare till sitt cv. 

– Jag trodde i min enfald att jag skulle få behålla samma ersättning under hela kursen, men aktivitetsstödet har sänkts steg för steg. Vissa kursdeltagare riskerar att inte kunna fullfölja utbildningen på grund av ekonomin. Blir jag erbjuden ett jobb hoppar jag av innan jag gått klart. Jag kan inte motivera att stanna med den ersättning jag har. 

Söker jobb på snickerier

Han söker fortfarande arbete, men är fokuserad på snickerijobb. Trots att snickare betraktas som ett bristyrke finns det inga garantier att han får anställning efter utbildningens slut. Många snickerier befinner sig i en svacka och vågar inte anställa, menar Mikael Bergbom. Bara hälften av den omgång snickare som gick ut utbildningen före honom har fått anställning. 

– Att utbilda sig till möbelsnickare är jättekul, men jag hade önskat att utbildningen var lite mer individanpassad, vi har alla olika förutsättningar och vissa av oss hade kunnat gå klart tidigare, säger Mikael Bergbom.