Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
– Det är förstås helt oacceptabelt och mycket anmärkningsvärt. Och att det kan förekomma på ett så stort företag med omfattande verksamhet över hela världen är oerhört märkligt. Jag är kanske mest förvånad över att ledningen tycks ha gjort det medvetet, att inte någon på företaget insett att så här får man inte göra. Det är bra att det uppmärksammas, säger hon.
Diskriminering på grund av sexuell läggning är inte så vanligt förekommande i statistiken jämfört med andra diskrimineringsgrunder som till exempel etnicitet, ålder och funktionshinder. Ulrika Westerlund ser flera förklaringar:
– Kanske är det så att det faktiskt inte är lika vanligt som andra diskrimineringsgrunder, jag tror inte att homosexuella är den mest diskriminerade gruppen i Sverige i dag. Eller är det så att många, i rädsla för att bli diskriminerade, undviker att vara tydliga i sina jobbansökningar med att man är till exempel är homosexuell. Alltså en form av självcensurering och att man på det sättet själv föregår den möjliga diskrimineringen. Det är ju en möjlighet som homosexuella har till skillnad från personer med utländskt namn. På så sätt talar statistiken sanning, men samtidigt är det inte så att diskriminering av homosexuella inte förekommer alls, som det ibland kan låta i debatten.
Forskning från Linnéuniversitetet visar att homosexuella i högre utsträckning blir bortvalda under ansökningsförfarandet och mer sällan blir kallade till intervju om de är öppna med sin sexuella läggning i jobbansökan.
– Diskriminering är ofta subtil, jag tror att många företag inte gör det medvetet utan att man väljer bort utan att reflektera över det. Och många som blir utsatta för diskriminering genom att till exempel inte bli kallad till intervju märker aldrig ens det, säger Ulrika Westerlund.
@RetorikKalle: "Hej twitter. När ni rasat färdigt över sexistiska American Apparel kan ni väl fortsätta med homofoba Champion."
@LO: "Fy för klädföretaget Champion som nekar jobb på grund av sexualitet"
@Tofflan: "Heder åt bemanningsföret s avslutade samarbetet m Champion! Nekades jobb pga sin sexualitet"
@marcusstenberg: "Jävligt bra av @performiq att dumpa klädjätten Champion som uppdragsgivare efter diskriminering"
@waspfactory: "Lägger till Champion på min bojkottslista, i sällskap med bl a Barilla."
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
