När de provanställdes då callcentret etablerade sig på orten ett år tidigare hade de anställda en grundlön på 15 000 kronor plus sjuklön och provision. Enligt schemat skulle de jobba 8 timmar per dag och om de gick ett kvällspass på 6,5 timmar fick de betalt för 8, i stället för övertidsersättning.
Men snart ändrades villkoren. Nu skulle alla vara timanställda med en ersättning på 85 kronor i timmen och inte få någon övertidsersättning, vilket innebar att de skulle få en heltidslön på ungefär 13 600 kronor. Ett par anställda lyckades förhandla sig till en tillsvidareanställning med fast lön och grundprovision, de övriga fann sig i de nya villkoren.
Men när en av dem blev sjuk och arbetsgivaren inte betalade någon sjukersättning beslöt personalen vända sig till Unionen, vilket resulterade i att tolv anställda gick med i facket och beslutade kräva kollektivavtal för att få schysta villkor. Sedan arbetsgivaren länge skjutit upp det möte där kraven skulle diskuteras beslutade de anställda att gå i strejk.
Då hade ett par av Unionenmedlemmarna bestämt sig för att gå ur facket och fortsätta jobba, tillsammans med några oorganiserade kollegor. Spänningen mellan de båda grupperna, som dagligen möttes utanför callcentret, blev spänd.
Förutom att hota med att callcentret skulle läggas ned om strejken fortsatte kommunicerade arbetsgivaren vare sig med de strejkande eller media.
De strejkande hade stort stöd hos lokalbefolkningen, bland kommunpolitiker och lokala entreprenörer. Strejken väckte också stort uppseende i media, också på riksnivå, och ledde till en debatt i riksdagen om huruvida de statliga lokaliseringsbidragen som också Peak Partner hade fått del av verkligen ska gå till arbetsgivare som inte ger sina anställda schysta villkor.
Men strejken ledde inte till ett kollektivavtal. I stället beslutade arbetsgivaren lägga ned callcentret. Samma dag som förhandlingen om nedläggningen hölls skickade arbetsgivaren ut ett pressmeddelande där man skyllde nedläggningen på Unionens agerande. I övrigt fortsatte ledningen att hålla tyst.
Den 23 maj i fjol, när callcentret varit stängt i ett par veckor, avblåste Unionen strejken.
- Vi är stolta över att vi vågat stå upp för våra rättigheter och den svenska modellen hela tiden. Vi har vuxit väldigt mycket, både som grupp och som personer på alla plan av det här. Så vi känner att vi har vunnit ändå, sade en av de strejkande till Kollega då.
