Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Uppsagd fyra gånger på ett år

Företaget ville bli av med montören som arbetade halvtid till följd av en arbetsskada. Under loppet av ett år sa man upp honom vid fyra olika tillfällen utan saklig grund. Det anser Unionen, som nu stämt bolaget i Arbetsdomstolen för diskriminering.
– Det är uppenbart att arbetsgivaren har försökt bli av med vår medlem och att det har sin grund i mannens funktionshinder, säger Elisabet Ohlsson, förbundsjurist på Unionen.
Ola Rennstam Publicerad

Den 63-åriga Unionenmedlemmen har arbetat som skyltmontör på Norrlandsföretaget i många år. Hösten 1990 ramlade mannen av en stege i samband med ett montagearbete och fick permanenta skador på sitt ben och har sedan dess arbetat halvtid med hjälp av olika anpassningsåtgärder.
– Under den halvtid han faktiskt arbetar har han samma arbetsförmåga som övriga medarbetare, konstaterar Elisabet Ohlsson.

I stället för ge montören guldklocka för lång och trogen tjänst beslutade sig arbetsgivaren för att göra sig av med honom. Under ett drygt år fick mannen ta emot fyra olika uppsägningsbesked, som enligt Unionen har det gemensamt att samtliga saknar saklig grund.

Den första uppsägningen kom i oktober 2012, något skäl uppgavs inte och uppsägningstiden var fem månader kortare än vad Unionenmedlemmen hade rätt till. En vecka senare tog arbetsgivaren tillbaka uppsägningen.

I april 2013 meddelade företagets vd att han ville att montören skulle arbeta heltid med sänkt lön, annars skulle han tvingas sluta, ett erbjudande som 63-åringen tackade nej till. Kort därpå kom uppsägning nummer två, denna gång på grund av arbetsbrist men även nu med felaktig uppsägningstid. När Unionen kopplades in och bestred uppsägningen gjorde skyltföretaget ett nytt drag.

I stället för att genomdriva uppsägningen kallade företaget till en ny förhandling. Och innan den ägde rum fick montören ett nytt uppsägningsbesked på grund av arbetsbrist, men inte heller denna uppsägning verkställdes.

Den fjärde och sista uppsägningen kom i december förra året. Företaget förklarade att monteringen krävde två heltidstjänster och att det var för dyrt att ha 63-åringen anställd på halvtid och erbjöd honom i stället en heltidstjänst. Mannen kan inte arbeta heltid på grund av sin funktionsnedsättning, vilket företaget är medvetet om, enligt Unionen. Han tackade därför nej till den erbjudna tjänsten och blev några veckor senare uppsagd på grund av arbetsbrist.

– Vi menar att organisationsförändringen inte är motiverad utan i stället handlar om en önskan att bli av med 63-åringen personligen, det som kallas fingerad arbetsbrist. Att vår medlem har missgynnats har samband med hans funktionshinder, säger Elisabet Ohlsson.

Unionen stämmer nu Norrlandsföretaget i Arbetsdomstolen, AD, och kräver 250 000 kronor i skadestånd. Enligt fackets yrkande har företaget sagt upp montören utan saklig grund, gett honom ett omplaceringserbjudande de visste att han inte kunde ta samt inte erbjudit honom en omplacering till en ledig tjänst som han hade tillräckliga kvalifikationer för. Dessutom har arbetsgivaren inte heller utrett möjligheten om mannen skulle kunna vara kvar genom stöd och anpassningsåtgärder.

– Det är inte många i hans situation som orkar eller vågar driva ett sådant här ärende. Men han är 63 år och känner att han inte har så mycket att förlora, säger Elisabet Ohlsson.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Från bakgrundsmusik till megasuccé. Mannens musik streamades över 100 miljoner gånger, men arbetsgivaren – ett svenskt produktionsbolag – tog alla intäkter. Unionen kräver nu att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna. Foto: Colourbox

Ljudproducenten var anställd på ett svenskt produktionsbolag. Hösten 2022 gav arbetsgivaren honom i uppdrag att skapa lugn bakgrundsmusik, en genre som är populär på olika streamingtjänster. Uppdraget låg utanför hans ordinarie arbetsuppgifter, som främst handlade om radioreklam och ljudproduktion.

Oväntad supersuccé

På egen hand skapade han 101 verk, skrev musiken, spelade in och producerade färdiga masterinspelningar. Arbetet skedde till största delen på fritiden, hemma med egen dator och egna instrument.

Då hände det som alla musiker troligtvis drömmer om – låtarna blev en jättesuccé och började streamas på Spotify, Amazon och andra plattformar. I dagsläget handlar det om långt över 100 miljoner spelningar.

Arbetsgivaren tog miljonintäkterna

Trots framgången fick ljudproducenten inte en krona i ersättning utöver sin vanliga lön. Mannen hade nämligen skrivit under ett avtal som innebar att 100 procent av intäkterna från musiken skulle gå till arbetsgivaren. Själv uppger han att han skrev på avtalet eftersom cheferna presenterade det som standard i branschen och som ett krav för att musiken skulle släppas.

Våren 2024 sade ljudproducenten upp sig. Men intäkterna från hans musik har fortsatt att rulla in – till arbetsgivaren. Fram till slutet av 2025 hade musiken dragit in drygt 2,7 miljoner kronor.

Unionen: Avtalet är oskäligt

Nu har Unionen stämt det svenska produktionsbolaget i Arbetsdomstolen, AD, och kräver att avtalet skrivs om i efterhand. Förbundsjurist Karl Hägg, som driver ärendet, menar att medlemmens låga lön har en betydande roll i sammanhanget.

– Det var omöjligt att förutse den succé som blev. Enligt vår mening är det oskäligt med noll i ersättning i det här fallet. Men det kan vara ok i de fall där arbetstagaren samtidigt får rimligt betalt för sitt arbete, säger han.

 

”Intäkterna bör delas lika”

Enligt Unionen är det orimligt att alla pengar gått till arbetsgivaren. Förbundet kräver att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna – både redan utbetalda och framtida intäkter. 

– Enligt vår mening har det också betydelse i sammanhanget att musiken i stor utsträckning skapades på medlemmens fritid och med hans egen utrustning. 

Medlemmen har ju skrivit på det här avtalet. Hur kan det då anses oskäligt?
– Att ett avtal är påskrivet betyder inte att det automatiskt står sig. Det finns regler i både avtalslagen och lagen om upphovsrätt som gör att man i efterhand kan ändra avtal som blivit orättvisa av olika skäl, säger Karl Hägg.

Domen i AD kan få stor betydelse

Facket pekar på att avtalet skrevs i ett läge där den anställde var i tydlig beroendeställning. Man hänvisar också till nyare regler kring upphovsrätt, som ska skydda artister och andra kreatörer när ett verk i efterhand visar sig bli betydligt mer lönsamt än någon kunnat förutse.

Om AD går på Unionens linje kan domen få principiell betydelse, menar Karl Hägg.

– Den kan ge vägledning i fall där en anställd i ett kreativt yrke har skrivit under ett mycket obalanserat avtal och ersättningen i efterhand visar sig vara oproportionerligt låg.

Kollega söker arbetsgivaren för en kommentar.

Musik skapad i tjänsten - Detta gäller:

Den ekonomiska rätten: En arbetsgivare har enligt praxis rätt att använda ett verk i sin verksamhet. Vill arbetsgivaren sälja verket vidare eller använda det utanför kärnverksamheten krävs ett skriftligt avtal om överlåtelse.

Den ideella rätten: Även om arbetsgivaren har den ekonomiska rätten till verket, och kan sälja den, har upphovspersonen alltid kvar den ideella rätten. Det innebär att man har rätt att bli namngiven som skapare och rätten att inte få musiken förvanskad kan aldrig överlåtas.

Källa: Svensk Scenkonst. Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.