Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Synlighet nyckeln hos Norrmejerier

För Jonas Vängbo vid Norr-mejerier är tillgänglighet en viktig del av det kommunikativa ledarskapet.
– Det är svårt att vara kommunikativ om man inte är synlig!
Publicerad
Henrik Olofsson
Som ledare är det också min roll att stimulera medarbetarna, säger Jonas Vängbo. Henrik Olofsson

Norrmejerier är ett av de fem företag som medverkade i forskningsstudien om kommunikativt ledarskap. Redan innan forskarna gjorde sina intervjuer hade man börjat arbeta med ett mer kommunikativt ledarskap. När Jonas Vängbo började på mejeriet i mitten av nittiotalet fanns där fortfarande ledare som pekade med hela handen.

– När jag sedan själv blev produktionsledare kunde jag få telefonsamtal dygnet runt med frågor som medarbetarna egentligen själva var bäst lämpade att besluta om.

Han och hela företaget har jobbat mycket med att ledarna ska vara synliga i organisationen och med att skapa tillit och självförtroende både inom och mellan arbetsgrupperna. En annan del i Norrmejeriers kommunikativa ledarskap är att involvera medarbetarna i beslut. För Jonas Vängbo är det en förutsättning för att få med sig sina medarbetare i ett förändringsarbete, men också för att de kan arbetsuppgifterna bäst.

– Som ledare är det också min roll att stimulera medarbetarna. Där gäller det att ha lite fingertoppskänsla för vem som kan behöva en utmaning och ta på sig nya uppgifter.

Vid Norrmejerier går arbetet med kommunikativt ledarskap hand i hand med företagets lean-arbete och ledarskapsutveckling. Man har skapat en struktur med återkommande förbättringsmöten och regelbundna korta möten. När det dyker upp problem funderar chefer och medarbetare tillsammans på hur de ska lösas.

Sedan en tid tillbaka jobbar Jonas Vängbo med företagsövergripande utvecklingsprojekt. Både i den tidigare rollen som produktions­ledare och i sitt nuvarande jobb som projekt­ledare ser han att kombinationen av arbetet med kommunikativt ledarskap och med lean har gett resultat.

- Medarbetarna är mer engagerade nu. Förut var vi som små öar, där ingen visste vem eller hur man skulle hantera frågor som dök upp. Nu har vi tagit ett steg framåt.

 

Helena Lindh

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

”I klacken är vi alla lika”

Han har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Daniel Liljegren älskar gemenskapen i klacken – trots att matchen mest ger honom ångest.
Carolina Högling Publicerad 5 september 2025, kl 06:01
Daniel Liljegren har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Läs om hans passion för klacken, gemenskapen och fotbollsångesten.
Daniel Liljegren går på alla matcher tillsammans med sin fru Sofi och står i klacken på både fotboll och hockey. Foto: Carolina Byrmo

Varifrån kommer djurgårdsintresset?

– Min pappa är inbiten AIK:are och jag tror att det kommer därifrån: eftersom han höll på AIK kunde inte jag göra det. När jag väl hade börjat kolla på Djurgården gick det inte att byta.

Varför står du i klacken?

– Det är där man står. Sport tittar man på stående. Man sjunger och bidrar. Att sitta ned är inte jättekul.

För den som inte är så fotbollsintresserad – vad är grejen?

– Det är bara en livslång kärlek – i med- och motgång. Spelare och tränare byts ut, men kärleken till klubben består. Jag kan inte förklara det. Det är Djurgården som är själen.

Daniel Liljegren
Foto: Carolina Byrmo

Är det alltid roligt att kolla på Djurgården?

– Att kolla på fotboll är nästan aldrig roligt. Det är väldigt ångestladdat. Det är först när vi leder med 5–0 och det är tio minuter kvar, då är det roligt. Annars är det mest jobbigt. Hur ska det gå? Varför är vi så dåliga? Varför är vi så bra? Kommer det vända snart? Man lider sig igenom det.

Vad är det som får dig att fortsätta gå på matcher när det är så ångestladdat?

– Det är viktigt på riktigt hur det går för det här fotbollslaget, så man behöver fortsätta titta. Det är kanske lite av ett självskadebeteende. Det är också ett sätt att stänga av sådant som man går och grubblar på: arbete, problem med familj och omvärlden. Klacken är en plats där alla är lika, ingen är mer viktig än någon annan. Det finns inga chefer eller medarbetare på en läktare, alla är bara där och bidrar med sitt.

Har ditt supporterskap påverkat dig som chef?

– Både ja och nej. Det finns en oerhörd rivalitet mellan Stockholmsklubbarna. Samtidigt ska vår arbetsplats vara inkluderande och trygg och jag som chef kan inte håna mina medarbetares lag på samma sätt som jag tillåter dem att håna mitt. Den biten får jag tona ned ganska mycket.

– Mitt chefskap påverkar mig när jag är på läktaren. Som chef handlar det mycket om att sätta standarden och föregå med gott exempel. Jag är bland de äldre på läktaren och då får man ibland förklara för folk att vissa beteenden och uttryck inte är okej. I och med att jag har varit chef i många år är det en naturlig del av mig.

Hade du kunnat anställa en AIK:are?

– Absolut. Det är 100 procent meritbaserat. Men jag brukar fråga slutkandidaterna vilket lag de håller på. Bara för att det är lite roligt. 

Daniel Liljegren

Gör: Affärschef för underhåll på Strukton Rail, en järnvägsentreprenör som bygger och underhåller spårsystem.

Ålder: 48.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru, två barn och hund.

Bästa djurgårdsminne: Apoel (cypriotisk fotbollsklubb) hemma 2022. Helt fantastisk match. Stämningen var elektrisk på hela arenan. Det var fullsatt och alla stod upp.