Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Släpp ut härskarteknikerna i ljuset!
I första numret av Kollega i år skrev jag om härskarteknik i min välkomstspalt. När tidningen landade i era brevlådor översköljdes redaktionen av positiv respons från er läsare. Många av er tackade för att vi valt att ta upp ämnet, några av er delade med er av egna erfarenheter som gjort arbetslivet svårare att hantera. Flera läsare bad också att vi skulle skriva mer om ämnet och det gör vi därför i detta nummer.
Och det visar sig att er spaning om att ämnet är angeläget stämmer. Tre av fyra tjänstemän vittnar om att de har blivit utsatta för härskarteknik, visar Kollegas undersökning. Fler än var tredje säger att härskartekniker finns på deras arbetsplats i dag. Intressant är att fler kvinnor än män säger sig ha blivit utsatta för härskartekniker på jobbet.
Härskartekniker frodas också i miljöer där feedback lyser med sin frånvaro. Att aktivt jobba med konstruktiv kritik på arbetsplatserna är därför ett sätt att stävja härskarnas möjligheter till maktutövning.
För fenomenet är vanligt och kan behöva stöta på patrull.
Undersökningen visar också att många medger att de själva - utan att vara medvetna om det i stunden - har utsatt kollegor för härskartekniker. Att skydda sig helt mot att utsättas blir då svårt, för att inte säga omöjligt. Vad vi alla däremot kan hjälpas åt med är att göra varandra medvetna om problemet när det sker. Att visa att vi ser problemet och att det inte känns okej kan göra det mindre vanligt på våra arbetsplatser. Släpp ut trollen i ljuset helt enkelt och kanske ska du börja med dig själv.
Har du som jobbat i många år på din arbetsplats någon gång sagt till en nyanställd kollega med en suck att "det där har vi redan testat tusen gånger", eller "du som gör så gott kaffe kan väl sätta på en kanna" till den som alltid fixar kaffet. Kanske är det dags att fundera över om du alltid måste kolla mobilen eller svara i telefonen när chefen har morgonmöte.
Men det finns hopp om en bättre arbetsmiljö på våra arbetsplatser. En ljusglimt i undersökningen är nämligen att nästan var fjärde som svarat tror att de skulle våga säga ifrån om de själva eller en kollega utsätts för härskarteknik. För dig som är osäker på hur du ska tackla härskarens olika skepnader har vi också tagit fram de bästa tipsen. Vi hoppas att du med dessa verktyg ska klara dig undan bättre nästa gång du drabbas av härskaren på just din arbetsplats.
Så vad blir ditt svar nästa gång någon säger: du som är så duktig på att skriva protokoll kan väl vara sekreterare på mötet. Ja eller nej?
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Är bäst-före-datum passerat?
Få vill skylta med sin åldernoja, men i slutna sällskap pratar folk i min generation om rädslan för att inte längre räknas på arbetsmarknaden. Jag tror att det är dags att prata mer öppet om oron.
Kanske har du fnissat åt skämt i stil med ”arbetsgivaren letar efter någon som är 25 år, har 15 års erfarenhet och utflugna barn”. Lite raljerande förstås, men åldersfixeringen på arbetsmarknaden är ett faktum.
När du är ung, kanske med en splitter ny utbildning på cv:t, hindras du av brist på erfarenhet. När du fått erfarenhet saknar du ungdom och färsk utbildning. Eller så stöter du på patrull för att den som rekryterar befarar att du vill styra och ställa för mycket. Eller kräva för hög lön.
Själv är jag 55 år, älskar mitt jobb och vill gärna fortsätta: uppdraget är meningsfullt, kollegorna roliga och arbetet utvecklande. Det finns ingen annan anställning jag går och suktar efter – jag stortrivs i nuet.
Men jag tvingas ändå tänka ett antal år framåt. För om vi ska vara ärliga tickar klockan mot den punkt när det är betydligt svårare att bli toppkandidaten i en rekrytering. Vissa skulle till och med säga att bäst-före-datum är passerat. Så kanske är det så här krasst för folk i min ålder: leta nytt jobb nu eller bestäm att det här är din arbetsplats till pensionen. Det är såklart inte fel att stanna när man trivs, men ska man verkligen behöva avgöra det när det fortfarande återstår mer än tio år av arbetslivet?
Jag märker att många jämnåriga diskuterar detta, att utsikterna till ytterligare en sväng i jobblivet har krympt. Men det sägs i slutna sällskap – ingen vill väl skylta med åldersnoja. Fast det handlar ju inte om rädsla för att få rynkor och grått hår, utan om oron för att inte längre räknas på arbetsmarknaden. Den oron borde vi prata mer öppet om.
Vi borde också glädja oss åt de goda exempel som trots allt finns. Till exempel kan du här inspireras av Margareta Hallin som blev uppsagd efter ett långt arbetsliv, vid 57 års ålder, men hittade en helt ny väg.
