Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Unionen går på högvarv

Unionen växer som aldrig förr och barnsjukdomarna för det fem år unga förbundet tycks vara ett minne blott. Nu återstår utmaningen att ta hand om alla de nya medlemmar som värvas.
Susanna Lundell Publicerad

Unionen har funnits i fem år och medlemmarna strömmar till som aldrig förr. Under förra året fick förbundet 60 000 nya medlemmar. Eftersom många samtidigt bytte arbetsplats och bransch försvann hälften så många till andra förbund. Ökningen av antalet medlemmar blev dock drygt 30 000 för 2012, en summa att vara stolt över och förundras över. Hur kan det komma sig att ett så nytt fackförbund lyckas värva så många nya medlemmar på så kort tid?

En förklaring kan vara att Unionen har satsat mycket pengar på marknadsföring. Detta i kombination med bistrare tider på arbetsmarknaden kan ha varit en bidragande del i att locka nya medlemmar. De tuffare ekonomiska tiderna kan också ha gjort att allt fler är måna om att ha en bra inkomstförsäkring om de skulle ha otur och bli av med jobbet.

Unionen är fortfarande ett nytt fackförbund, men de värsta barnsjukdomarna tycks vara förbi. Kollega har låtit Novus opinion göra en undersökning som visar att åtta av tio medlemmar upplever att de har blivit professionellt bemötta i sin kontakt med förbundet. Var sjunde medlem har haft kontakt med Unionen sedan förbundet bildades. Nästan hälften av dessa har fått rådgivning av något slag och var tredje har fått förhandlingshjälp. Totalt har drygt 1 200 medlemmar svarat på undersökningen.

De flesta medlemmar tycks också vara nöjda med förbundets bemötande. Tre av fyra tycker att de har fått hjälp när de har tagit kontakt med Unionen, medan var tionde inte tycker att de har fått den hjälp de har önskat.

Mer än var tredje medlem upplever att förbundet kan hjälpa dem om de får problem i arbetslivet. Ungefär lika många tycker att förbundet är en stark röst i samhällsdebatten.

Något nedslående är att endast var tredje instämmer i påståendet att Unionen kan påverka villkoren på deras arbetsplats. Här finns en utmaning under kommande är. Det är självklart så att den fackliga närvaron på den egna arbetsplatsen är a och o för medlemmarna. På arbetsplatser med egna klubbar ökar känslan av närhet till det egna förbundet och till snabbare hjälp vid frågor och funderingar om arbetsmiljö och lön i den egna vardagen.

En annan utmaning för förbundet blir att bli lika duktiga på att ta hand om de medlemmar som värvas, som man har varit på att värva fler. Självklart kräver fler medlemmar också mer av sitt förbund, framför allt i form av rådgivning och förhandlingshjälp. Om Unionen kan möta denna digra utmaning återstår förstås att se. Lyckas man kan förbundet bli en riktigt tuff tioåring med många strängar på sin lyra.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Krönika: Sluta övervaka medarbetarna

Att hålla digital koll på medarbetarna är inte bara dålig stil, det är också dåligt för produktionen.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 25 september 2026, kl 05:59
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Forskning som pågår visar att mer än hälften av alla chefer ägnar sig åt någon form av digital kontroll av medarbetarna – det kan du läsa mer om här.

Jag tycker att det är en oroande hög siffra. Visst, det må vara hänt att kika i Teams om medarbetaren är upptagen så att jag vet om jag kan ringa upp eller ej. Men att falla för lockelsen att titt som tätt kolla att folk jobbar är dålig stil. Och kontraproduktivt.

Jag har svårt att tro att program som mäter tangenttryckningar, registrerar aktivitet eller kartlägger varje minut av arbetsdagen blir till verklig nytta. De säger ju ingenting om kvaliteten på arbetet, eller om kreativitet och innovation.

Och framför allt: ökad övervakning riskerar att urholka tilliten. Och om inte chefen litar på medarbetaren, varför ska då medarbetaren lita på chefen?

Kortsiktigt kanske ökad kontroll kan höja produktionstakten. Men arbetsglädjen och viljan att göra det där lilla extra, att ta ansvar för helheten, riskerar att försvinna, och det tror jag leder till lägre produktivitet i det långa loppet.