860 personer blev utan jobb när Lear lade ned i Bengtsfors. Hela familjer drabbades och protesterna var massiva. Men företaget var orubbligt i sitt beslut.

–Att inte behövas var det värsta. Det var förfärligt helt enkelt.
Ingemar Knutsson var SIF-klubbens ordförande. Så länge uppdraget krävde hans engagemang flöt det mesta på. Men i maj 1999, när företaget stängde, kom reaktionen.
–Man inbillar sig att saker och ting inte fungerar om man själv inte är med. Så är det inte. Det gick ju alldeles utmärkt för Lear utan att jag fanns kvar.
Han skrattar generat, men det ligger stort allvar bakom orden. Nedläggningen tog honom hårt.
–Tillvaron slogs sönder. Det tog mig ett år att komma över det här hemska. Det var ungefär som ett sorgearbete där jag gick igenom olika stadier, som ilska och självförebråelse. Nu mår jag bra och är oerhört nöjd med livet, men det tog ett år.
När amerikanska Lear tog över fabriken i Bengtsfors efter Volvo var de anställda skeptiska från början. Att företaget sedan kom från en annan kultur gjorde inte saken lättare.
–Vi var så stolta över att tillhöra Volvo. Det var tryggt och stabilt, vi var nästan bortskämda. Det hade inte varit lätt för något företag att ta över, om det så hade varit ett svenskt. Men det skar sig från början. Det blev konfrontationer om allt. Flytten var inte överraskande ur företagsekonomisk synpunkt, men det var lika hemskt i alla fall.
Lear, som tillverkade stolar till Volvobilar, var den i särklass största privata arbetsgivaren i kommunen. Efterträdaren TRW, nyligen omstöpt till Omninova, som tillverkar minibussar och taxibilar hoppas så småningom sysselsätta mellan 400 och 500 personer. I dag jobbar där 200.
Ingemar Knutsson är avtalspensionär, liksom många andra från Lear. Han har lämnat Bengtsfors och tänker inte återvända. Och fastän han är nöjd med sin tillvaro, så erkänner han att det fortfarande sitter en tagg i hjärtat efter nedläggningen.
–Jag råder alla som kan att ta chansen och sluta jobba vid 60. Men det är viktigt med ett värdigt slut på arbetslivet. Vi hade ett ovärdigt slut. Ingen tackade oss för väl utfört arbete, ledningen bara försvann och det kom ett uppsägningsbesked i brevlådan.

Se även: Varannan i Bengtsfors jobbade i industrin