Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Hur blev det egentligen med gränsdragningen mellan jobb och fritid och hur mycket kan den nya smarta tekniken göras ansvarig för våra nya "ovanor"?
När arbetsgivarna gav sina anställda mobiltelefoner var det väl få som tänkte på konsekvenserna. De flesta var glada över att arbetsplatsen stod för både telefon och samtalskostnad. Drygt två decennier senare är läget ett annat. De smarta telefonerna gör det möjligt att läsa e-post och vara nåbar dygnet runt. Den som glömmer att stänga av sin telefon är aldrig mer än en armlängd bort från sitt arbete oavsett om det är vardagskväll, helg eller semester.
Naturligtvis finns det också fördelar med att kunna svara på mejl och samtal på väg till eller från förskolan. Det är när du upplever att du inte själv kan välja om du vill göra det efter arbetstid som det är dags att fundera över hur du vill ha det.
Det var länge sedan man efter semestern möttes av en stor posthög med alla brev som samlats medan man var borta. Nej, nu går det att beta av både mejl och fakturor med några enkla knapptryckningar i sommarstugan. Även de små mikropauserna - på väg till och från jobbet eller i en paus på en konferens - äts upp av att vi ständigt är uppkopplade. Tiden för återkoppling och reflektion blir samtidigt mindre och mindre. Kort sagt riskerar arbetet att mumsa i sig alltmer av privatlivet genom smarta tekniska lösningar.
Den nya tekniken ställer därför helt andra krav på tjänstemännen att själva ta ansvar för när man vill vara på- eller avkopplad.
Att ibland att stänga av sin telefon och inte alltid vara anträffbar kan vara ett steg på vägen. Risken för ohälsa är annars överhängande på längre sikt. Vill du undvika att bränna ut dig själv är det klokt att ta befälet över din egen tid.
Så - om din arbetsgivare förutsätter att du ska vara tillgänglig året runt dygnet runt och dessutom jobba när dina barn är sjuka, vad göra för att inte bli slav under tekniken? Ett framgångskoncept är att själv ta makten över din egen tid och bestämma dig för när du är ledig och när du är anträffbar. Att inte göra det är att förskjuta balansen mellan arbete och fritid så långt att det kan vara svårt att hitta tillbaka. Det är bara du som kan stänga av mobilen på kvällen, införa mobilfritt i vardagsrummet eller bestämma dig för att stänga av funktionen att läsa e-posten på din mobiltelefon. Och kanske spela det där partiet Fia med knuff med ditt barn.
Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.
Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.
Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: ”Journalistik är inte ett brott, inte i något land.”
Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.
Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.
Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.
