Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Jobbavdraget måste av rättviseskäl permanentas

Urban Olsson skriver öppet brev till Unionens 55 000 pensionärsmedlemmar.
Urban Olsson Publicerad
Urban Olsson
Urban Olsson
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

De senaste årens debatt om jobbskatteavdraget bygger ofta på felaktiga grunder och blir därmed inte saklig. Fakta är att regeringen via riksdagen har infört en skattereduktion på arbetsinkomster för alla som arbetar i viss omfattning. Det är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att göra arbetet mera "lönsamt" och för att göra så många som möjligt oberoende av samhällsbidrag. Pensionärerna betalar inte någon extra skatt men får - helt logiskt - inte "jobbavdrag" utan att arbeta - därav namnet! Om pensionären däremot väljer att arbeta får han/hon göra ett högre avdrag än övriga. Därutöver har pensionärer högre grundavdrag.

För 2009 har genomförts ytterligare förbättringar för pensionärerna. För dem som har en lägre pension höjs grundavdragen ytterligare, vilket givetvis höjer pensionen. För pensionärer med högre pension sänks skatten. Också jobbskatteavdraget förbättras och gör det ännu mer lönsamt att arbeta parallellt med uttag av pension efter fyllda 65 år. Skattereduktionen görs nu redan från arbetsinkomstens första krona. Detaljinformation kan ni få via ert lokala skattekontor. 

I de allra flesta fall är arbete förenat med olika typer av omkostnader, till exempel måltider och resor. Fr o m inkomståret 2009 får avdrag för resor göras först när kostnaden överstiger 9 000 kr (tidigare 8 000 kr). För småavdrag relaterade till inkomstens förvärvande ska kostnaden överstiga 5 000 kr (tidigare 4000 kr) för att avdrag ska medges. Därutöver betalar, som bekant, en stor grupp arbetstagare avgifter till fack och a-kassa.

Jobbskatteavdraget är de facto en skattekompensation för de  icke avdragsgilla omkostnaderna för inkomstens förvärvande. Det går alltså inte att hävda att pensionärer skulle vara skattemässigt missgynnade i förhållande till dem som arbetar. Dagens ordning skapar tvärtom större rättvisa mellan grupperna! Därför måste jobbavdraget permanentas.

Slutligen är det värt att notera att (s) i sin skuggbudget för 2009 accepterade de två första stegen av reformen, men att de ändå i många sammanhang argumenterar kraftfullt emot jobbskatteavdraget. Men Östros & Co - om avdraget är så orättvist gentemot pensionärerna - varför går ni då inte från ord till handling och säger att ni avser att gå till val 2010 på att ta bort jobbavdraget?

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Stress slår sönder organisationer

Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. När ska organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början, skriver Mikael Buskas.
Mikael Buskas Publicerad 17 februari 2026, kl 09:15
stress på kontoret
Rimliga förväntningar och en kultur som känns i väggarna gör att medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera, skriver Mikael Buskas. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Efter många år i arbetslivet, varav flera i ledande roller, trodde jag att jag hade en ganska stabil bild av hur förändring, ledarskap och utveckling fungerar i praktiken. De senaste åren har dock gett mig en ny och mer bekymrande insikt om hur dagens arbetsliv ofta är organiserat, och varför så många människor känner sig slitna, stressade och uppgivna.

Min resa tog fart efter att jag valde att avsluta en anställning i ett företag som var på väg in i rekonstruktion, en arbetsplats jag trivdes mycket bra på. Jag behövde säkra min ekonomi och ta mig vidare. Därefter följde två chefsroller på relativt kort tid. I ena fallet på en arbetsplats där personen som anställt mig redan hade lämnat när jag själv klev in. I andra fallet fanns inte tidigare anställd för rollen längre på plats. Jag fick senare information om att det blivit för mycket för den personen. 

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet 

Det jag möttes av var organisationer som knappt visste vilket håll de skulle springa åt. Onboarding kunde vara otydlig eller obefintlig. De personer som enligt plan skulle fungera som stöd var så pressade av sin egen vardag att de knappt gick att få tag på. Samtidigt förväntades man leverera, sätta riktning och skapa hållbara resultat.

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet. Trötthet på ständiga omorganisationer, nya chefer och ännu en ”ny väg framåt”. I korridorerna kunde man nästan känna hur förväntningarna var låga, hur länge skulle den här ledaren hålla? Jag förstår dem fullt ut. Förändring kan vara både nödvändig och utvecklande, men när den kommer för ofta, för snabbt och utan stabil grund skapar den snarare motstånd än engagemang.

Ansvar breddas, resurser minskar

Allt oftare ser jag också hur roller slås ihop. Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. I flera fall har personer före mig gått rakt in i den berömda väggen. Ändå fortsätter man, som om det bara handlade om att hitta ”rätt person” nästa gång. Som om problemet vore individen och inte grunden i bolaget.

Kalendrarna fylls av möten. Powerpointpresentationer avlöser varandra. Listor med initiativ och satsningar växer. Men tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar. Istället får vi utbildningar i prioriteringstekniker och effektivitet, allt för att pressa in ännu mer i redan överfulla arbetsdagar.

Arbetsmiljöverket kan man hitta information om att en arbetsplats med ohälsosam arbetsbelastning kan ge hjärtproblem, stroke, depression, utmattningssyndrom och i förlängningen för tidig död. 
Kanske är det dags att diskutera om Arbetsmiljöverkets tillsyn i framtiden även kan bidra till ökad transparens, så att arbetssökande lättare kan förstå vilken arbetsmiljö de faktiskt kliver in i.

Tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar

När ska fler organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början? Rimliga förväntningar. En kultur som känns i väggarna och där medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera.

Ett fungerande arbetsliv är ett samspel mellan företag, ledare och medarbetare. Det kräver respekt för människors begränsningar, oavsett titel. De företag som lyckas med detta finns redan. Studera dem. Lär av dem och kopiera det som faktiskt fungerar.

/Mikael Buskas