Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Lönesänkning fall för AD

Den som blir omplacerad har inget skydd mot lönesänkningar. Men man ska ha kvar sin gamla lön under en tid motsvarande uppsägningstiden, kräver Unionen i ett fall som kan bli prejudicerande.
Niklas Hallstedt Publicerad

Ett transportföretag skulle lägga ned en avdelning. I samband med det erbjöds den anställde en omplacering till en tjänst med tusen kronor mindre betalt än tidigare.

I en stämning till Arbetsdomstolen menar nu Unionen att den anställde borde ha fått behålla sin tidigare lön motsvarande uppsägningstiden, i det här fallet tolv månader.  Detta eftersom hon inte hade något val; tackade hon nej till omplaceringen skulle hon bli uppsagd eftersom företaget inte ansåg sig ha några andra omplaceringsmöjligheter.

- Det är en vanlig typ av ärende. I det här fallet rör det sig bara om tusen kronor i månaden. Men det kan lika ofta röra sig om personer som fått lönen halverad, och då blir det stora pengar, säger Malin Wulkan, förbundsjurist på Unionen.

Exakt vad som gäller juridiskt är fortfarande osäkert. Hittills har facket alltid lyckats komma överens med arbetsgivaren utan att gå domstolsvägen. Därför skulle en dom få prejudicerande verkan.

- Det har aldrig prövats rättsligt, vanligtvis löser man det genom förhandlingar. Det är en fråga som det lämpar sig väl att komma överens om, säger Malin Wulkan.

En rättslig prövning lär sannolikt bli av tidigast nästa år. Det vill säga, inget hindrar att parterna förlikas innan rättegång.

När det rör sig om omplaceringar finns inget löneskydd. Är det en arbetsbristsituation i företaget är arbetsgivaren skyldig att undersöka om det går att ordna en ny anställning någonstans inom företaget.

I första hand ska arbetsgivaren titta efter alternativ så lika den tjänst som den anställde tidigare haft som möjligt. Men inget hindrar att man, om man har tillräckliga kvalifikationer, kan bli erbjuden en tjänst inom ett helt annat område än vad man jobbat inom tidigare, och även någon annanstans i landet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.